I vår källare hittade jag en ljuvligt blommande julros.
Stod där nere i källartristessen och lyste.
För vem?
För sig själv..
Vilket torftigt liv för en blommande julros!
Nog måste det väl vara värdigare att sluta som bordsdekoration.
En blekvit julrosskönhet i händelsernas centrum.
Bli beskådad och beundrad.
Även om livet blir något kortare.
I källaren bryr sig ingen om skönheten hos en blommande julros...
God eftermiddag önskar
Skogseva
mmm....så vacker,och fest ska det bli !?
SvaraRaderaInger: Vacker som en snödrottning - en exklusiv varelse att klippa huvudet av och använda som bordsdekoration. Jodå, det blev en festmåltid som heter duga!
SvaraRaderaSå vackra fynd du gör i din källare!
SvaraRaderaJag har just rensat bort en massa visset och dött ur min.
Men snövita julrosor har jag också, fast på verandan.
Jag tror på intet sätt, att ditt till synes hjärtlösa halshuggande tar död på växten ifråga. Likt mytens hydra växer det nog snart fram nya sköna blomhuvud.Till mångdubbel glädje.
Kramar
Eva
Prästgårdseva: Det var det absolut vackraste som finns i källaren! Min källare innehåller också en massa döingar men en del levande material också. Några av mina prästkragar är heldöda och några halvdito. Däremot är det fortfarande liv i eucalyptusarna och det gläder mig! Nej julrosen är nog svår att ta död på, den ser otroligt frisk och fräsch ut - har tydligen inte så stora vinterförvaringskrav!
SvaraRaderaKramar från åsen