Utanför växthuset står en samling krukor. Precis som sig bör. Små raringar som inte hör hemma i rabatterna, eller som jag vill ha nära för att kunna njuta av deras vällukt och deras utsökta små blommor.
Plectranthus och doftpelargoner hör naturligtvis hemma precis intill dörren till växthuset. Jag klappar på deras mjukludna blad och känner citrusdoft, något som påminner om muskot och ytterligar någon annan doft som drar mer åt det sträva och får mig att tänka på gammaldags malmedel...
När blommorna morgonklappades och jag böjde mig över dem för att tydligare känna dofterna såg jag något mäkligt vitt vid foten av pelargonen.
Något som inte riktigt hörde hemma där.
Åtminstone inte hos pelargonen.
Det verkade snarare komma från Silvermånen som bor en trappa ner.
En blomma i Helleborus 'Silver Moon'! Lite tillbakadragen bakom ett pelargonblad, som om hon skämdes över att var så försenad.
Vit och fulländat vacker.
Jag talade vänligt till henne och försäkrade att i hennes fall var sen ankomst enbart trevligt.
Och medan vi samspråkade såg jag att hon hade en följeslagare.
Vilken överraskning denna varma julidag.
Det kanske inte är en julros utan en juliros som bor hos mig...
Och denna överraskningplanta hade prästgårdsmadamen med sig en gång i tidernas begynnelse.
Tack för det prästgårdsväninna!
God dag önskar
Skogseva
Tack för det prästgårdsväninna!
God dag önskar
Skogseva
Och vi som inte är så slängda i latin !?
SvaraRaderaInger: Julros my dear Watson, julros.
SvaraRaderaDet är så tacksamt, att ge dig gåvor. Man får mångdubbelt tillbaka.
SvaraRaderaMen denna julros befarade jag skulle bli kortlivad......
Kramar
Prästgårdseva: Jag hoppas verkligen på ett långt liv tillsammans med silvermånen. Om hon får tillbringa vintrarna under tak och med några plusgrader så ser jag fram mot att åldras tillsammans med henne...
SvaraRaderaKram från mig