En gäst vid fågelbordet som vi inte ser så ofta är steglitsen, men på förmiddagen satt några i snön och mumsade frön och socialiserar med sina artfränder. En osedvanligt färgrann fågel på våra breddgrader.
Eftersom jag inte är närmare bekant med denna pippi plockade jag fram lite fakta:
"14 cm. Lätt att känna igen. Rött närmast näbben, gula vingband och vit vid stjärtroten. Häckar sparsamt i de södra delarna av landet. Födan består av insekter bl.a. bladlöss som ungarna matas med och frön, gärna från tistlar och andra högväxande örter. Sången består av olika variationer av det mjuka flyktlätet ”tickelitt”. Locklätet ett strävt ”giiz”. Väljer sin boplats i parker, lundar och trädgårdar eller andra liknande öppna platser."
(Sveriges ornitologiska förening)
"Södra Sverige upp till ungefär Västmanland-Värmland är steglitsens häckningsområde - en del kan stanna i sydsverige under vintern men de flesta drar sig nedåt sydvästra Europa. Steglitsen lägger ofta två kullar i maj-juli - den första kullen i talldungar på slätterna, den andra ofta inne i trädgårdar och parker. Sången påminner om både grönfink och grönsiska, en snabb, kvittrande strof där alltid det karaktäristiska ”stickelitt” infogas. Namnet ”steglits” är troligen ljudhärmande: locklätet brukar bokstaveras ”stickelitt”. Men det finns en teori om att namnet importerats från slaviska språk genom burfågelförsäljare på medeltiden: steglitsen hörde liksom andra siskor till de populära husmusikanterna. Hos oss har den också kallats ”is-bädla”, troligen för att man sett den söka föda i vinterståndare ute på snöfält."
(Sveriges Radio P2)
God dag säger
Skogseva
Så söt och färgrik.
SvaraRaderaInger: Visst är den trevlig! Man kan definitivt inte undgå att se den och lätt som en plätt lära sig känna igen den. Tänk om alla fåglar hade sina egna färgställningar. Som flaggor ungefär..
SvaraRadera