lördag 2 april 2011

Cementering


En tung men konstruktiv arbetsdag är till ända.
Dagen började i småregn men bättre väder var lovat så vi startade med att åka iväg och köpa cement och jord.
Sedan drog jag igång ett tungt projekt som skulle varit gjort redan förra våren: reparation av 'stenrunningen'. Denna stenrunning, som vi inte har en aning om när den kommit till och vad som odlats i den från början, hade säckat ihop mer och mer de senaste åren, stenar hade ramlat bort och jordmängden var alldeles för liten för att försörja de nepetor, margueriter och nävor som växer där. Ändring krävdes. Nepetorna som stod närmast stenkanten grävdes upp och befriades från mängder av gräs. Alla stenar som var lösa plockades ner och tvättades. Nya stenar (ingen bristvara här!) hämtades från dikeskanten och skogen och spolades rena. Betongen blandades till (käre maken gjorde en insats) och så startade jag mitt premiärmurande.
Det var så pass svårt att min respekt för murare ökade åtskilliga grader. Jag betraktar numera en duktig murare mera som en gud än en hantverkare!



Jag fick i alla fall upp muren igen, lite mer jämnhög och med stenarna (tror jag i alla fall) ordenligt fastlimmade. Nu får det stå och vila och ta igen sig (härda heter det kanske) innan jag kan fylla på med ny jord och återplantera nepetorna.




Och småregnet som inledde dagen hade, nästan utan att jag märkte det, under mitt arbete avtagit och det  blev det mest fantstiska vårväder. Jackan och flanellskjortan åkte av och mina sparrisvita armar fick möta solstrålarna för första gången i år.
Fåglarna inspekterade de nyuppsatta holkarna och taltrastar, koltrastar och bofinkar sjöng som galningar över mitt huvud. En liten talgoxe som verkar ha beslutat sig för att flytta in i holken i gamla äppleträdet precis bredvid stenrunningen brydde sig inte ett dugg om att jag var där och joxade - han inviterade med sjönsång till lägenhetsbesiktning för alla intresserade av honkön. Jag kunde dessvärre inte se att där fanns något större intresse för den lille stackaren!

Stillheten och värmen gjode att vi inte kunde tänka oss att äta inne, så det blev middag i växthuset. Premiär! Sallad på ruccola, stekt zucchini och stekta haloumitärningar strösslade med rubinröda frön från ett granatäpple. Till den vackra sallad en stekt mör bit av vår hjort.

 

Medan käre maken efteråt tog hand om disken, strosade en katt och jag nerför skogsvägen och lyssnade på fåglarna och tittade på diset som låg mellan träden.




Och vi njöt!
Av att dagen varit fylld av härligt arbete.
Av att jag lyckats laga stenrunningen.
Och av att så många fler härliga vårdagar väntar!

God kväll önskar

Skogseva

5 kommentarer:

  1. Vilken underbar beskrivning av din dag. Och så duktig du varit, muren blev ju jättefin. Tänk som växterna kommer att trivas där. Den nedre bilden är magisk. Jag känner aprildofterna ända hit.

    Här ligger fortfarande snön tjock i hela trädgården och den lär så göra flera veckor framåt. Längtar något så vansinnigt att få ut och börja vårpyssla. I synnerhet när jag ser dina härliga bilder. Men, jag får ägna mig åt mina fröodlingar och krukväxter i väntan på att snön ska gå bort. Och den som väntar på något gott ...

    En riktigt skön söndag önskar jag dig!
    /Anita

    SvaraRadera
  2. Den sista bilden, helt underbar!
    Visst är det kul när man lyckas med något nytt, som att mura, blir nog jättebra din stenrundel :-)

    SvaraRadera
  3. Anita:
    Det känns minsann i kroppen när man varit duktig jag är ledbruten på kors och tvärs - men det är skönt att ha 'måsten' gjorda. växterna har hittills varit snälla och blomamt fint tfots den ringa mängden jord, jag undrar hur de kommer att bete sig nu när de har fått stora mängder men alldeles ny mull runt sina fötter!
    Jag lider med alla er som fortfarande har snö, men våren kommer ju trots allt till er också och att trösta sig med sina fröodlingar tills dess är ett utmärkt substitut, tycker
    Eva som önskar dig en härlig söndagkväll

    Fia:
    Tack snälla du! Dis och dimma är magiskt när man lyckas fånga det på bild och i går kväll var det sååå vackert!
    Jag tror inte att jag ska bli murare i nästa liv men jag är nöjd bara min 'running' håller ihop. Och växterna blir nog mer än nöjda tror jag.
    En skön söndagkväll önskar Eva

    SvaraRadera
  4. Visst är det härligt att små pyssla ute,det var sånt lugn i diset.
    Bra gjort att mura själv!
    Ha en skön fortsättning av helgen
    Mariana

    SvaraRadera
  5. Mariana:
    Jo, jag föredrar nästan att arbeta ute när det är lite smådisigt, det känns nyttigt både för växterna och för hyn!
    Vi får ser hur det blir med murandet.. Jag hoppas i alla fall att det kommer att hålla för jag tror inte att jag skulle vara så pigg på att göra om det! Att som amatör ge sig på att mura upp naturstenar så att det liknar något är inte lätt..
    Jag önskar dig en skön sändagkväll!
    Eva

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!