För en tid sedan emigrerade ett par små äkta kastanjer från prästaträdgården och slog sig, med viss grävhjälp, ner här hos oss på åsen. Ett par små spretiga kopior av sin gigantiska urmoder, hon som upptar en stor del av prästaträdgårdens uppfart.
De första dagarna slokade de svårt i den osvenska hettan. Inte precis den ultimata flyttväderleken. Den mest utsatta lilla planterades mitt i en gräsmattebit utan skydd, torrt och eländigt. Papperspåsen som jag drog över huvudet på den hjälpte föga, plantan slokade mer och mer och till sist föll bladen. Då gav jag upp, slutade att vattna och sörjde det stora skuggande träd det var tänkt att bli.
That´s life...
Kastanjeplanta nummer två fick bättre förutsättningar där den planterades i skuggan av ett syrénbuskage. Slokade med bladen i början, men hämtade sig och såg visserligen liten, men väldigt pigg ut.
Då klippte käre maken gräset...
Kastanjeplantan var liten och nådde knappt upp till grässvålskanten och kunde varken skrika eller vifta med armar eller ben - hon blev halshuggen!
Jag sörjde min kastanj nummer två.
Till härom dagen...
..när käre maken påstod att det var små blad på den halshuggna!
En nyttig halshuggning enligt käre maken. Rötterna fick slå sig till ro utan att behöva försörja några blad med näring och vatten. Behövde bara tänka på sig själv och sträcka sig lite djupare ner i åsjorden.
Och som genom ett under: När den var klar med det så producerade den ett antal helt perfekta små blad.
Gröna, friska, fina.
Gröna, friska, fina.
Visst är det ett underverk i miniatyr!
Nu håller vi tummarna för att den orkar växa och bli stor och stark.
Och den andra lilla plantan?
Jag vågar inte säga något med säkerhet, men jag tycker att jag skymtar något grönt på den också.
Tänk om...
God middag önskar
Skogseva
Naturen är förunderlig och märklig.........
SvaraRaderaInger: Förunderlig och märklig, omöjlig att förstå..
SvaraRaderaRisken är att det blir en kastanjebuske i stället för ett träd, men det gör ingenting!
Hoppas att gräsklipparen kommer ihåg var det lilla livet växer.. Kram från storasyster
SvaraRaderaStorasyster: Hoppas framförallt att den som sitter på gräsklipparen kommer ihåg...
SvaraRaderaPuss o kram från lillasyster
De verkar vara av starkt virke, de små. Åtminstone vad gäller värme och torka. De plantor vi grävde upp något senare hamnade i en spann i väntan på krukning, vilket dröjde. Ända tlls jag såg att plantorna såg alldeles vissna ut. DÅ krukades de. Nu skjuter också de nya skott.
SvaraRaderaSå skönt, att du är tillbaka på nätet. Det var så tomt och trist utan dina underfundiga inlägg och vackra bilder. Som bröllopsinlägget igår. Så njutbart. Så vackert med regnbilden, även om det förstås hade varit trevligare med sol just där och då..
Kramar
Eva
Prästgårdsmadam: Otroligt sega små varelser! Kruxet är att den toppade kanske blir en buske i stället för träd.
SvaraRaderaDet var ett mycket vackert bröllop trots regn och höstruskig vind, och bruden var som en dröm...
Kram och god natt