Ryktet om min död..

..är betydligt överdrivet!

Dock känner man sig ganska död när telefoner och datorer är utslagna av åskan. Åskan över åsen letar alltid rätt på var just vår lilla telefontråd ligger i marken och ser till att bränna av den med sin förödande kraft. Gärna på ett riktigt besvärligt och svåråtkomligt ställe. Definitivt på ett ställe där det måste grävas med största grävskopan som tar ett par dygn att få på plats. Så på sätt och vis har vi faktiskt varit, om inte döda så i alla fall väldigt frånvarande sedan förra lördagen. Ingen kontakt med omvärlden alls. Mobiltelefon? Ingen täckning här inte! Jo, om jag promenerar tvåhundra meter bort och står vänd mot sydväst. Då kanske.

Det blir inga långa samtal...

Och hur ska jag nu kunna förmedla allt som sig tilldragit haver sedan sist?

Vi startar med ett bröllop!

Eftersom det de senaste veckorna varit i det närmaste tropisk värme - dag som natt - klädde vi oss i de tunnaste tunna finkläderna och packade ner de tunnaste tunna "dagenefterkläderna".

Bröllopet stod i Kivik.

I Kivik var det fjorton kalla grader och ösregn!

Brudparet skulle åka häst och vagn ett antal kilometer till Blåsingsborg.

I ösregnet!

De var tappra och genomförde åkandet.

Hästen var lika tapper och genomförde dragandet.

I ösregnet!

Gästerna fick tak över huvudet och värmande (?) champagne vid framkomsten.

Det fick inte hästen.

Fick du hö du genomvåta häst?

Sedan anlände brudparet...

..och bruden var ljuvligt vacker.

Bröllopsfesten var så där genomtrevlig som vissa fester bara blir.

Trots regnet och trots blåsten.

Tipspromenad kan göras inomhus, visste ni det?

Gästerna kom från norr och söder och väster. De yngsta skötte sig lika oklanderligt som vi (något) äldre. Det sovs i vagnar och det blåstes såpbubblor. Små barn blåste små bubblor, stora barn blåste något större bubblor...

Maten var gudomligt god tyckte alla vi som normalt är mer än lovligt kräsna och "Blåsingsborgarna" borde ha medalj för sin trevlighet och goda service. Det har de visst fått också...

Vad spelar det för roll att vädret är illblåsigt och tråkgrått när utsikten från hotellsängen är så här vidunderligt skånskt vacker.

På väg hem från roligheterna kändes det nödvändigt att titta på havet.

Och himlen.

Det gör man väldigt bra vid Vårhallarna strax utanför Simrishamn.

Det är vackert där.

Väldigt vackert...

God kväll önskar

Skogseva