Roskusiner

I vår trädgård finns två starkväxande honungsrosor. Trevliga bekantskaper för oss som hittills inte haft så stora framgångar med vårt rosodlande. Detta är rosor som av Lars-Åke Gustavsson betraktas som friska och som vi aldrig sett till minsta lilla fläck på.

De växer och växer..

Den ena, Rosa Helenae 'Hybrida' (en av L-Å Gs absoluta favoriter), fick efter ett par säsonger flytta från husväggen och ut till det gamla äppleträdet. Jag tyckte att hon blev skräpig när blomningen var över. Nu är hon bara vacker! Efter några år vid äppleträdet har hon nu nått toppgrenarna och befinner sig alltså cirka sex meter upp luften.

Som väl är blommar hon med ett otal blommor ända nere vid brunnskanten där hon är planterad och väldoften som sprids är vidunderlig.

Ofattbara mängder med knoppar bådar gott för trädgården som kommer att vara välparfymerad under lång tid!

Här ser man tydligt hur 'Hybridas' ljusgula färg bleknar till nästan vit och att ståndarnas gyllengula färg  mörknar och blir mer framträdande.

På baksidan av huset bor kusinen Rosa Helenae 'Lykkefund', lika vacker hon.

Hon har klättrat upp på taket, in i schersminerna, ner på marken och behagfullt draperat sig över ett vardagsrumsfönster. Vi njuter av hennes skönhet från alla håll.

Och här är doften oslagbar; honungsros och schersmin. En kombination som ännu ingen parfymör lyckats åstadkomma!

God dag önskar

Skogseva