Utflyktsdag..

..med första mål: Klippan.

Av alla platser i Sverige!

Men i Klippan finns en kyrka, ritad av Sigurd Lewerentz,  http://sv.wikipedia.org/wiki/Sigurd_Lewerentz, som är värd ett besök om man är arkitekturintresserad.

Kyrkan är byggd av hårdbränt, mörkt Helsingborgstegel och inte en enda sten i hela byggnaden är kapad eller avhuggen. Interiören är mörk och det naturliga ljuset är knappt och skall så vara - en mjuk och varm miljö - och ögonen (men inte kameran) vande sig snabbt.

En vit mussla från indiska oceanen fungerar som dopfunt. Avvikande, underligt, vackert. Johannes Döparen sägs ha använt en mussla att ösa vatten med vid Jesu dop. 

Nu har vi klarat av kyrkan, mot Helsingborg och Sofiero!

Lunch i restaurangen som vimlade av folk i mycket mogen ålder. Busslaster av pensionärer, främst från närmsta grannlandet, som kan skymtas på bilden nedan, ville precis som vi äta lunch. Det var trångt och långa köer både till bord och till matkassan. Icke kul när man är hungrig och vill vila benen.

Varför hade vi inte tänkt på att de blommande rhododendronbuskagen lockar tusentals från när och fjärran just dessa dagar!

Vi fick långt om länge lite mat i oss...

I det stora växthuset stod fuchsia och heliotrop i krukor i mängd och väntade på att bli utsläppta i parken. Uppgrävningar, ut- och omplanteringar var i full gång. Stora krukor med margeriter sattes ut vid restaurangen och den stora rabatt vid entrén som lyste av rosa/rödvita tulpaner med en bottenplantering av vit myosotis när vi kom, var nästan färdiguppgrävd när vi gick därifrån. Hundratals tulpanlökar kastades på kärrorna och skulle tippas på komposten. Myosotis i fullt blomflor åkte samma väg. Planteringen kommer säkert att vara perfekt nyplanterad med 'någonting' till helgens rhododendrondagar.  

De gamla vinrankorna, som redan bar små fruktanlag, är imponerande.

Borta vid plantshopen låg en stolt och vacker anubis och vilade. Jag tycker mig ha skymtat samma fina skulptur på flera bilder från Hannu Sarenströms trädgård.

Vill också ha en egen anubisstaty i trädgården!

Parterrerna nedanför växthuset var skönt planterade med penséer i olika blå nyanser. Mycket stiligt enligt min mening och som pricken över i, ett perfekt klippt buxbomsklot i en vacker urna. Trädgårdsmänniskorna på Sofiero har ögon för det sköna!

Men rhododendronen blommade och blommade...

Och det i alla möjliga, för att inte säga omöjliga färgkombinationer. Färgerna nedan går väl an, men när vi passerade en orange buske som lutade sig mot en lila och därefter en rosa buske som hade en gul som närmsta granne - ja då ville mina ögon helst blunda eller titta åt ett annat håll!

Betydligt stillsammare var färgen på den nästan överblommade magnolian som stod nere i ravinen vid dammen. Även om jag inte är så förtjust i magnolior (heller!) var den, med dammens gröna vatten som fond, vilsam för ögonen som till slut blev lite färgtrötta. 

Denna gången kunde jag vistas på Sofiero i flera timmar utan att handla en endaste trädgårdspryl eller växt. Jag stod en stund och höll en zinkbalja i min hand, men satte ner den igen.

Varför gjorde jag det? Hur gick det till egentligen?

Det undrar jag fortfarande.

skogseva