onsdag 25 maj 2011

Utflyktsdag..

..med första mål: Klippan.

Av alla platser i Sverige!

Men i Klippan finns en kyrka, ritad av Sigurd Lewerentz,  http://sv.wikipedia.org/wiki/Sigurd_Lewerentz, som är värd ett besök om man är arkitekturintresserad.
Kyrkan är byggd av hårdbränt, mörkt Helsingborgstegel och inte en enda sten i hela byggnaden är kapad eller avhuggen. Interiören är mörk och det naturliga ljuset är knappt och skall så vara - en mjuk och varm miljö - och ögonen (men inte kameran) vande sig snabbt.



En vit mussla från indiska oceanen fungerar som dopfunt. Avvikande, underligt, vackert. Johannes Döparen sägs ha använt en mussla att ösa vatten med vid Jesu dop. 





Nu har vi klarat av kyrkan, mot Helsingborg och Sofiero!

Lunch i restaurangen som vimlade av folk i mycket mogen ålder. Busslaster av pensionärer, främst från närmsta grannlandet, som kan skymtas på bilden nedan, ville precis som vi äta lunch. Det var trångt och långa köer både till bord och till matkassan. Icke kul när man är hungrig och vill vila benen.
Varför hade vi inte tänkt på att de blommande rhododendronbuskagen lockar tusentals från när och fjärran just dessa dagar!

Vi fick långt om länge lite mat i oss...



I det stora växthuset stod fuchsia och heliotrop i krukor i mängd och väntade på att bli utsläppta i parken. Uppgrävningar, ut- och omplanteringar var i full gång. Stora krukor med margeriter sattes ut vid restaurangen och den stora rabatt vid entrén som lyste av rosa/rödvita tulpaner med en bottenplantering av vit myosotis när vi kom, var nästan färdiguppgrävd när vi gick därifrån. Hundratals tulpanlökar kastades på kärrorna och skulle tippas på komposten. Myosotis i fullt blomflor åkte samma väg. Planteringen kommer säkert att vara perfekt nyplanterad med 'någonting' till helgens rhododendrondagar.  



De gamla vinrankorna, som redan bar små fruktanlag, är imponerande.



Borta vid plantshopen låg en stolt och vacker anubis och vilade. Jag tycker mig ha skymtat samma fina skulptur på flera bilder från Hannu Sarenströms trädgård.

Vill också ha en egen anubisstaty i trädgården!



Parterrerna nedanför växthuset var skönt planterade med penséer i olika blå nyanser. Mycket stiligt enligt min mening och som pricken över i, ett perfekt klippt buxbomsklot i en vacker urna. Trädgårdsmänniskorna på Sofiero har ögon för det sköna!




Men rhododendronen blommade och blommade...

Och det i alla möjliga, för att inte säga omöjliga färgkombinationer. Färgerna nedan går väl an, men när vi passerade en orange buske som lutade sig mot en lila och därefter en rosa buske som hade en gul som närmsta granne - ja då ville mina ögon helst blunda eller titta åt ett annat håll!




Betydligt stillsammare var färgen på den nästan överblommade magnolian som stod nere i ravinen vid dammen. Även om jag inte är så förtjust i magnolior (heller!) var den, med dammens gröna vatten som fond, vilsam för ögonen som till slut blev lite färgtrötta. 




Denna gången kunde jag vistas på Sofiero i flera timmar utan att handla en endaste trädgårdspryl eller växt. Jag stod en stund och höll en zinkbalja i min hand, men satte ner den igen.

Varför gjorde jag det? Hur gick det till egentligen?

Det undrar jag fortfarande.

skogseva


4 kommentarer:

  1. Jag har aldrig varit på Sofiero men är sugen på att ta mig en tur dit.

    Hälsar Åsa

    SvaraRadera
  2. Jag ska överbevisa dig vad gäller magnolior ;) Kom hit bara... Just nu blommar vår primadonna Tripetala

    Kyrkan kommer jag ihåg från min barndom, pappa var lyrisk har jag för mig;)

    /Carolina

    SvaraRadera
  3. Sofiero är verkligen en parkanläggning som man kan besöka "hur ofta som helst" känns det som. Alltid hittar man något som man faller för...Dessutom är det härligt med en stor anläggning med hög skötselgrad - dessa fantastiska rabatter och växtkompositioner...

    Kram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  4. Åsa:
    Tack för att du kommenterade!
    Jag ser att du bor i Skåne, då måste du ju definitivt ta dig tid och åka till Sofiero och om du gillar rhododendron är det just nu den bästa tiden. Oavsett om man gillar dem eller ej är parken där en upplevelse - oerhört vacker med mycket inspiration för den egna lilla täppan.
    Må så gott önskar Eva


    Carolina:
    Jag har lite svårt för jätteblommor överhuvud taget, tycker på något vis inte att det känns rätt i vårt lite karga nordiska klimat. Men en stjärnmagnolia kanske..
    Kyrkan är verkligen mycket vacker och arkitekturen så himla genomtänkt in i minsta detalj - förstår att B var lyrisk, det var vi också!
    Kram


    Anna:
    Jomen, det är ju det som är så fantastiskt med Sofiero - där finns alltid något att ta till sig, något nytt som man inte känt till, en färgkombination man kan efterapa.. Och den perfekta skötseln är verkligen ett signum, jag gillar det skarpt. Och så älskar jag deras vackra krukor och urnor som står i sådant överflöd i hela parken.
    Kram från Eva

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!