I flera dagar har jag försökt att fotografera de vackra gräsen som växer här runtomkring. Men gräsets vippor är inte det minsta samarbetsvilliga utan gäckar mig hela tiden med sitt vaggande och vickande. I sanning svårfotograferade objekt! När jag tror att jag har fångat ett vackert strå, och när jag inbillar mig att det höll sig alldeles stilla och lugnt i fotoögonblicket, visar slutresultatet något helt annat.
En liten vindpust ställer alltid till med oreda i bilden.
Suddar och otydliggör.
Att fokusera på ett solitärstrå dessa blåsiga hundpromenaddagar låter sig icke göra.
Jag får fotografera hela tuvor.
I medljus..
..och i motljus.
Jag väntar på stiltje.
God afton önskar
Skogseva
Det är kanske svårt att göra rättvisa på en stillbild men gräsvippor som svävande vajar i vinden är bland det vackraste som finns...
SvaraRaderaKramar