men jag gör det.
Sedan tar jag en tröstande promenad.
Jag går in i mörka skogen.
Här är alldeles tyst och stilla, vinden fastnar långt där uppe i grantopparna.
Solen fastnar nästan också där, bara några få strålar når ner till marken.
Jag rör mig långsamt.
Har inte brått.
Jag har ju städat..
Jag kan titta extra länge på skönheten i ormbunkens blad medan solen nästan når ner till den.
Jag beundrar den mjuka mossan, som just här är en oförstörd matta. En bit längre bort har vildsvinen haft bökorgier...
Jag tar några steg i riktning mot solen
och får syn på en stor myrstack. Den når mig till midjan.
Myrstacken är bara en hög av barr. Innevånarna har dragit sig tillbaka. Kurar ihop sig i underjorden i väntan på våren.
I ögonvrån ser jag en rörelse.
En dovhjortstjur med en imponerande krona. Jag står alldeles stilla - hjorten har inte upptäckt mig.
Jag måste göra en liten rörelse för att lyfta kameran.
Dovhjorten reagerar som han ska.
Han försvinner med ett par eleganta språng in i den ljusare lövskogen.
Upp för en kulle.
Jag följer efter.
Långt där nere går vägen. Och högt här uppe står jag med min svindel.
Jag klättrar försiktigt ner igen...
..över stock och sten och förbi det slingriga trädet.
Nere!
Jag går hem till mitt nystädade hus....
God kväll önskar
Skogseva
Suck.
SvaraRaderaSå vackert.
Du vet, att jag älskar din skog, dina foton och dina texter.
Kramar från en som varken städade eller kom ut i skogen men som är ganska nöjd ändå
Prästgårdssyster: Min skog ÄR vacker. Både den barriga och den löviga. Jag älskar den barrig när den är så gles att solstrålarna når marken här och där. Ljuset faller så fint...
SvaraRaderaDu... Städning är bara nödvändig när man själv tycker det!
Kramar från en annan som också är nöjd