Jag är lat och jag är slarvig. Ingen bra kombination alls. Jag skjuter gärna upp till morgondagen, eller ännu hellre till en väldigt obestämd dag i framtiden, det jag borde göra omedelbart. Av den anledningen finns det i mitt liv många halvfärdiga eller helt opåbörjade projekt. Jag har inga problem med att sätta tänderna (!) i roliga saker och jag har heller aldrig problem att dra igång trädgårdsprojekt, de må vara hur stora eller tunga som helst, det är bara inspirerande.
Men allt det där andra...
Lådorna som borde städas. Alla gamla pappersfoton som ligger i ett tråg, stort som en badbalja, i väntan på sortering - när tänker jag egentligen ta itu med dem? Jag är bra på enkla och snabba lösningar, men för lådor som ska städas och för foton som ska sorteras finns inga snabba lösningar därför får det vara som det är, osorterat och ostädat.
För ett halvår sedan köpte jag ett vackert tyg.
Det vackra tyget, som heter "Liv", var som alla andra vackra tyger dyrt som guld. Dynan i kökssoffan skulle få ny svepning var det tänkt.
Jag räknade lite fel och beställde dubbelt så mycket tyg som behövdes! Den månadens pension gick alltså till en svepning som inte ens var till mig själv utan till en kökssoffa! När jag sedan kom hem med dyrbarheten kom mina lata och slarviga sidor fram. Inte var det nödvändigt att sy ett fodral till dynan, det gick väl precis lika bra att vira alla tygmeter runt och stoppa in lite vid kortändarna!
I sanning en snabb lösning!
Lättjefull och slarvig - men snabb!
Men i dag tog den lilla gnutta av mitt ordentliga jag som finns väl dold i något inre skrymsle fram symaskinen. Jag högg raskt (och lite på en höft - det kunde gått illa!) av ett stycke tyg till soffan, som sedan i racerfart syddes ihop till en soffsvepning.
Undersidan tål bara att inspekteras av skumögda varelser!
Av tygstycket som blev över sydde jag fodral till dynorna som ligger i skrivbordsstolarna. De vackra danska Wegnerstolarna som jag blev förälskad i på nätet och köpte utan att ha provsuttit dem!
De visade sig vara några av de mest obekväma stolar man kan tänka sig - väldigt vackra och väldigt obekväma! Den intrikat flätade stolssitsarna påminner starkt om hängmattor. Vackra hängmattor, sköna för ögat men icke för en bakdel om man så säger.
Stolen, den vackra men obekväma, har sedan den flyttade från Danmark till oss här i skogen, fått leva med att ha fula dynor på sina sitsar. Nu blev det ändring på det - stolsitsarna har fått nytt "Liv".
Lite stilvidrigt är det allt - jag undrar vad herr Wegner hade tyckt!
God afton önskar
Skogseva
Tycker det knölar och drar på sina ställen...;)
SvaraRaderaDe där stolarna var värda en förmögenhet enligt Antikrundan förra veckan (tror jag det var!). Det var tydligen Stolarnas Stolar ... och vilket vackert tyg! Det förhöjde säkerligen värdet med många sköna kronor!!! Vad duktig du är ... jag kan inte sy, inte virka, inte sticka, det blir bara fel. Men skriva, baka och laga mat kan jag! :-D Kram!
SvaraRaderaInger: Det var precis det jag sa: Skumögdhet kräves! Om det drar beror det på att jag gjort en dragsko på undersidan av dynan och dragit samman det hela med ett gummiband. Fiffigt eller hur! Kram på dig din petmaja!
SvaraRaderaBella: Det finns både billigare och dyrare stolar beroende på vilket skick de är i - mina var nog mellandyra tror jag. Tyget är fint men det är ju inte precis tänkt att man ska dölja sitsarna! Att du kan skriva kan jag intyga och jag tror att du är väldigt duktig på att laga mat så du behöver verkligen inte kunna vare sig sy, sticka eller virka! Kram från Eva
Efteer att ha inspekterat stolar och soffa på plats - godkänt! Storasyster
SvaraRaderaJag menar naturligtvis med beröm godkänt.
SvaraRaderaStorasyster: Tack och lov, tack!
SvaraRadera