Nästnärmsta byn

“A man's got to do what a man's got to do”

En kvinna också vad det beträffar och nu är det definitivt dags. Dags att sona alla sina matsynder. Dags att tvinga bilringarna till underkastelse. Dags att med hårt arbete pressa musklerna till sitt yttersta (ett måste inför vårens trädgårdsarbete), och definitivt dags att med intill döden tråkig träning tunna ut kroppens fettlager.

Allt detta trista men nödvändiga skall ske i nästnärmsta byn eftersom träningslokalerna där icke är lika klaustrofobiskt trånga som de i den närmsta byn. Vi ska bege oss ner från vår ås till nästnärmsta för att boka in en tid för visning av tråkmaskinerna.

Vädret är grådisigt och lugnt. Jag som älskar att gå gör det, maken som icke älskar att gå tar bilen.

Det är synd om käre maken som missar den vackra vandringen...

En trevlig vandring eftersom vägen bär lätt utför hela tiden.

En vacker vandring - en bit av skåneledens sträckning genom vårt sköna landskap.

Och alltid när jag går här möter jag en man i 80-års åldern som joggar på det hurtigaste sätt. Uppför! Jag kan inte höra att han flåsar det minsta. En vältränad Metusalem.

Efter en knapp timme är jag nere i utkanten av byn. Varför flaggar vi idag?

Vid en gammal gård flaxar några svartfåglar runt. De småpratar med varandra och sprätter efter något ätbart med sina gigantnäbbar. Bort med multnande löv i ett svep så att jorden blir blottlagd. Finns där något att stoppa i en hungrig råkmake? En liten yrvaken skalbagge kanske.

Jag har alltid tyckt att råkorna ser ut som trevligare varianter av häxan Avundsjuka i den gamla "Vill du läsa".

Skulle så gärna önska att jag hade kunnat slå mig ner en längre stund där vid vägkanten och fotografera och studera de sociala och intelligenta (som apor sägs det) fåglarna.

Men jag skyndar vidare för att träffa käre maken vid gymmet och lämnar alltså råkorna åt sina lunchbestyr. Jag hoppas att de hittade något i jorden. Fästingar kanske. Dem får de gärna äta sig proppmätta på!

God afton önskar

Skogseva