Den sommar som var...

Det har fallit några korn nysnö...

Hela näromgivningen andas tristess och allt är dött och smutsgrått. En iskall snålblåst virvlar runt i grantopparna och solen som var framme en stund tillförde bara lite extraljus, absolut ingen värme. Småfåglarnas nyss påbörjade vårsånger har tystnat. Minusgraderna kräver stort födointag - det finns just nu ingen tid över för sådan flärd och sådant lättsinne som sångövningar.

Min längtan efter något grönt, något blommande, något positivt blev stor. Hur ser de gröna sommarfärgerna ut? Hur ser det ut när buskar och träd är fulla av löv? Hur ser trädgården egentligen ut när det inte är gråvinter?

Jag bläddrar i bildarkivet och blir överväldigad.

Överväldigad över hur stilig uppfarten är i skiftet maj-juni när snöbollsbuskarna, Viburnum opulus 'Roseum', blommar och de från början limegröna blombollarna efter någon dag övergår i rent vitt. De omgivande spireornas vita småblommande bågar är vissna när snöbollsbuskarna tar vid. Resultatet av planteringarna blev precis som jag hoppades - buskarna väller ut över grusgången och mjukar upp den tämligen raka uppfarten. Att snöbollsbuskarna på ena sidan gången redan är över två och en halv meter höga är enbart positivt!

Mer förvånad än överväldigad är jag över att det till slut blev en rabatt på baksidan efter allt elände med nyplanterade nävor som dog en efter en, och all kommunikation det i sin tur krävde med plantskolan. Flyinge Plantshop var dock serviceminded och bytte ut samtliga sjuttiotvå plantor! Allt annat hade egentligen varit otänkbart med tanke på att det är de som levererat nästan allt växtmaterial till vår trädgård som var så gott som tom när vi flyttade hit för elva år sedan!.

De nya plantorna etablerade sig väl och under högsommaren kunde vi njuta av blommande vita nävor, Geranium cantabrigiense 'St Ola' och Geranium phaeum 'Album', som såg ut att sväva mot den mörkare, skuggiga bakgrunden när vi betraktade dem från vår middagsplats i växthuset, som är placerat något lägre än nävrabatten. Under den sommar vi väntar på, den som just nu verkar så avlägsen, kommer nävorna kanske hinna att växa ihop till den heltäckande och kulliga matta jag hoppas på. Jag skulle så gärna vilja ha en låg buxbomshäck runt hela rabatten. Sticklingförökning kanske...

Banal tycker många, en romantiskt rodnande skönhet tycker jag, att paradisbusken, Kolkwitzia amabilis, är. Förra hösten beskar vi den hårt - den blev nästintill stympad - inför flyttning till en lite öppnare växtplats vid bersån, där den är tänkt att fylla ut ett tomrum och delvis dölja en ful brunn. Trots den omilda behandlingen blommade den i somras, om inte överdådigt så i alla fall snällt och tacksamt på sitt mjukrosa sätt. 

Framsidesrabatterna på ömse sidor om entrén var fram till förra hösten fulla av Geranium 'Jolly Bee'. En otroligt rikblommande och snäll geranium som dock blev väldigt hög. Så hög att den började klättra uppåt väggarna. Den klamrade sig fast i piprankorna och i buxbomsbuskarna, där det oväntat stack upp blå blommor på en och en halv meters höjd! Rabatten höll sig praktfull och vacker fram till början av juli då den föll samman av sin tyngd och bredde ut sig långt över sina gränser, det vill säga buxbomshäckarna, som till sist var helt dolda. Underifrån attackerade mullvad och sork, en del plantor hängde löst och fick förmodligen inte tillräckligt mycket vatten i den underminerade jorden, de började vissna och få höstfärg alldeles för tidigt. Jag fattade ett mordiskt beslut: Rabatten skulle slaktas! När äkthösten kom klipptes alla plantor ner, de flesta flyttades till prästträdgården men några fick stanna kvar. De sattes under äppleträden, där de kan få klättra så mycket och så högt de vill! Nu är rabatterna återplanterade med ormbunkar och ska kompletteras med något, inte alltför högt, vitblommande - om jag bara visste vad...

Jag undrar om jag kommer att sakna det ljuvligt blå rabatterna.

En överväldigande känsla var det att några gånger under sommaren kunna plocka upp egna potatisar! Släta, ovala, tunnskaliga och fantastiskt välsmakande. Av någon outgrundlig anledning var det premiär med potatisodling för vår del. Varför har vi aldrig gjort det förut? Godare potatisar har vi aldrig ätit än denna hemodlade 'Maria'. Riktiga högtidsstunder att äta dem med likaledes hemodlad dill. Alla ni därute som  plockar upp egna potatisar till varenda måltid under sommaren, år efter år, tycker säkert att jag är löjlig som yvs över några stackars egna potatisar, men för mig var det nästan ett underverk att det gick så lätt att odla en delikatess! I år blir det påbyggnad av odlingslådorna - 'Maria' ska få hålla oss med potatis - åtminstone under några sommarveckor. 

Den gångna sommaren var en god sommar för våra tre 'New Dawn', rosor som under många somrar tidigare varit svårt drabbad av rosrost. Nu lyckades de hålla sig friska och tillväxten blev äntligen någorlunda, vilket innebar att de två rosor som är planterade vid uppfarten nästan möttes uppe på portalen - något vi trodde att de skulle göra redan för fyra år sedan! Den blekrosa 'New Dawn' är, när den är frisk, en ljuvlig, väldoftande, men något skräpig ros. Inte den ros jag i dag skulle planterat där, men den är i sina bästa (och friska) stunder vacker mot det röda planket och portalen.

Är det så här grönt och underbart frodigt under sommaren? Levde jag inte i just det nuet? Var jag någon annanstans med mina tankar? Planerade jag nytt, förändringar? Det hade inte behövts, det var ju så vackert. Mina tankar var nog i plantskolan eller i en mullvadsgång. Åtgärdspaket för trädgården kanske! Vad jag behöver är en intensivkurs i 'Mindfulness'.

Men jag måste väl i alla fall ha sett hur pampiga de mörka skönheterna, Physocarpus opulifolius ’Diabolo’, smällspireorna var. Jo, det vet jag med säkerhet att jag gjorde. Jag plockade och plockade av de vackra mörka grenarna och satte i vaser tillsammans med blekrosa 'New Dawn' - en underskön kombination!

Och så kom högsommaren och med den Rosa Helenae 'Hybrida'. En rosstackare som för några år sedan flyttades från sin spaljé mot huset för att jag tyckte att den blev skräpig på sensommaren/hösten. Flytten bekom inte honungsrosen ett dugg, hon kastade sig glatt över det gamla äppleträdet, som blev hennes nya, och betydligt stabilare och mer klättervänliga, stöd.

Och så praktfullt hon blommade. Mängder av blommor på de grenar hon slängt ut över den gamla brunnen! Tusentals blommor genom hela äppleträdet! Stora blomklasar längst upp i toppen på äppleträdet!

Och doften som spred sig över hela trädgården; stark, söt, angenäm!

Hela sommaren genom blommade i min "hemliga trädgård" en speciell liten rabatt. En rar man kom en dag med en låda hemodlade tagetes, som planterades tätt, tätt framför de nepetor som redan fanns i rabatten. Jag tvivlade över resultatet, men det skulle jag inte gjort...

Resultatet blev en rabatt med en alldeles särskild lyskraft.

Jag har tagit frön av blommorna.

Jag ska alltid ha tagetes i den rabatten!



Nu är jag på bättre humör!

God middag önskar

Skogseva