Nu blir det sådär snyggt gråblått igen..

Det snöar.

Igen!

Jag drar på mig långkalsongerna och åker iväg till prästgårdsväninnan.

Det snöar i allén också...

Prästgårdsväninnan, som redan är iförd långkalsonger, klär på prästgårdshunden ett varmt halsband och tar med mig och hund på skogspromenad.

Jag har ont i en tå!

Prästgårdsväninnan travar på i god takt - min tå och jag hänger med så gott vi förmår.

Prästgårdshunden känner inga som helst begränsningar och har inte ont i någon tå, hon bryr sig inte heller om att mossa, barr och ris fastnar i  mängd i svartpälsen. Hon traskar fram som en välkamouflerad soldat. Soldaten är väluppfostrad och sitter tyst och snällt på stigen och väntar medan prästgårdsväninnan och jag smyger på fåglar.

Några tokiga fåglar som gillar att bada mitt i vintern.

En del fåglar vill inte bada, de ligger och latar sig i den mjuka snön.

Men efter en stund börjar några av fåglarna att frysa om magen, de beslutar sig för att flytta till varmare länder, lyfter raskt och ger sig iväg.

Det gör vi också...

Hararna på ängen märker inte att det faktiskt är kallt och snöar ymning - de drabbas av vårkänslor och startar en boxningsmatch. Eller om det kanske bara jämför hur mycket de har vuxit sedan de sågs förra gången! 

Nu har min tå knalldött där inne i stöveln.

Men det gör inget, jag har fortfarande några kvar som lever.

De levande tårna tar mig genom det vackra och mjukt böljande landskapet.

Efter en stund är mina tår, prästgårdsväninnan och prästgårdshunden tillbaka vid startpunkten.

Vi går in i prästgårdsköket, kokar kaffe, skär upp bröd och fortsätter prata.

Inne i min ulltoffla ligger tån på lit de parade...

God afton önskar

Skogseva