Ved!

Äntligen blev käre makens ryggonda så mycket bättre att vedhämtning inte var en omöjlighet. Om vi hade klarat av det för en månad sedan hade vi kunnat handla 'runt knuten', nämligen här på åsen, men nu var just den veden slut och närmsta leverantör av torr ved hittade vi i Hörby. Fortfarande inget jätteavstånd precis. En kärra lånades i prästgården och så for vi iväg.

Det gick alldeles strålande att köra till Hörby med kärran. Och varför skulle det inte göra det...

Vedstället låg vackert med fri utsikt över åkrarna. Någon hade hängt upp en lysande kula i en trädgren. Eller var det kanske solen som stack fram?

Tre kubikmeter ved - torr och fin bokved - lastades i ett svep ner i kärran. Härliga värmande vinterbrasor!  Några slantar bytte ägare och så for vi iväg.

Efter ett par hundra meter lät det konstigt om kärran... Ut och titta - väldigt lite luft i däcken helt plötsligt. Vi måste köra in till Hörby och skaffa luft.

Efter ytterligare ett par hundra meter började det ryka om däcken!

HJÄLP!

Ut och titta på däcken igen. Dom låg an mot stänkskärmarna. Ganska ordentligt till och med. Vi hade lastat kärran alldeles för tungt! I snigelfart in till Hörby och in på en mack. Efter vänlig tillåtelse av prästagårdsmannen började vi bända upp stänkskärmarna med en lånad hammare. Hammare är klena verktyg och stänkskärmar på en släpkärra starka doningar, det gick naturligtvis icke. Med rykande däck sniglade vi oss till en järnaffär för att få tag på ett effektivare verktyg. Käre maken såg livsfarlig ut när han en stund senare kom vandrande Storgatan fram, i triumf svängande en kofot i luften!

Bända, bända! Slita och dra!

Knyckla samman och bända mer. Stackars stänkskärmar.

Men det gick!

Och sedan gick allt som en dans.

Eller?

Nä..

En av uppfartens buskar fick offras i backningen med släpkärran.

 

En annorlunda vedstapel med inbakade cyklar. Kan man tro att detta är tre kubikmeter ved? Hemkörda med rykande däck?

Stänkskärmarna bankades någorlunda snygga innan kärran lämnades åter på prästagårdsuppfarten.

Förlåt oss våra tyngder...

God dag säger

Skogseva