Från att vara absolut novis på ett område som ligger ljusår från det han till vardags tjänar sin inkomst på, har käre maken på två dagar lärt upp sig själv till en duglig styckmästare. Sågade och högg, skar ut, putsade och ansade som om det var det enklaste i världen. En hjärnans man med flinka händer! Jag är en stor beundrare...
Hjorten, som minsann inte var så liten, har fått sitt sista vilorum i vår frys.
Här skärs stekarna ut...
..två på varje lår.
Och så lite från frambenen.
Av småköttet blev det naturligtvis färs, totalt drygt fyra kilo. Den är redan provsmakad - i bifform och det är det godaste jag ätit i den vägen. Köttet är så magert att det fick blandas ut med lite fläskfärs.
Mer närproducerat än så här kan inget kött bli! Kött från en hjort som sprungit runt i 'vår' skog och kanske till och med tuggat i sig något gott i vår trädgård. Inget märkligt handhavande av köttet, inga mellanhänder, inga transporter. Sådant kött äter jag med glädje!
Men det bästa och mest spännande med att stycka en djurkropp visade sig vara något helt annat...
God dag önskar
Skogseva
Ja du är då rar! Det är alltid roligt att lära sig nåt nytt. Nåja, det beror ju på vad det är, men det här var kul och MATnyttigt, höhö!
SvaraRaderaDet är bara att gratulera.
SvaraRaderaTill det, som ligger i frysen och till den käre maken, som är förutom att vara synnerligen sympatisk också är så mångsidigt begåvad. Precis som kära äkta män ska vara!
Oj, vad jag är nyfiken på ’det andra’. Men jag har mina aningar och det gör mig bara ännu mer nyfiken.
Kramar
Prästgårdssyster: Jo, han är både mångkunnig och sympatisk den lille raringen - jag hade aldrig själv gett mig på styckningen, jag tycker nog att det är ett mansjobb. Och det är som du säger, män (och kvinnor med för den delen) som bor som vi gör måste vara mångsysslare!
SvaraRaderaDu anar säkert helt rätt..
Kramar