Låg puls.

Det finns inget häftigare än förstagångsupplevelser.

Första kyssen till exempel...

Kyss nummer två hade säkert inte samma blodtryckshöjande effekt.

När rovfåglarna äntligen behagade återvända hit till den utlagda maten höjdes min puls inte märkbart.

Grisköttet som legat i snön några dagar var stenhårt för vråken att sätta näbben i.

Det krävdes mycket balanserande med  hjälp av vingarna innan köttstycket var avslitet. Och mellan varje liten avsliten munsbit skulle omgivningen bevakas. Försvarsberedskapen mot främmande fågel var mycket god.



Och det behövdes. En invaderande styrka slog sig ner på ett av blodplommonets stöd.

Vråken som satt på marken skyndade dit. Det blev en kort och oblodig strid.

 Plommonvråken vann...

God middag önskar

Skogseva