(Jodå, jag ska visa bilder på det jag stötte på i skogen häromdagen - men inte i dag.)
Idag tar vi en promenad upp till dammen.
Vi får gå genom skogen på lite trassliga stigar fulla med kvistar och grenar efter den senaste trädgallringen. Vi tassar fram så tyst vi kan, för vem vet vad som döljer sig bakom trädstammarna. Vi har våra kameror beredda, eller hur.
Det är stilla i skogen och när ljudet från en nötskrika bryter tystnaden - den flyger rakt över våra huvuden - då blir vi så överumplade att skrikan är långt borta innan vi har fått upp kameran i ögonhöjd!
Utan att ha sett något utöver nötskrikan som svischade förbi kommer vi fram till den lilla vattenspegeln mitt inne i skogen. En skogstjärn som för något år sedan rensades och räddades från att bli ytterligare en av alla ingenvuxna vattenspeglar i vår natur.
Vid skogstjärnen är det tyst. Små grodbarn ploppar ner i vattnet när vi sätter oss vid strandkanten.
Vi njuter av stillheten. Av tystnaden. Av krusningarna och skiftningarna på vattenytan som vinden åstadkommer.
Gräset vaggar i vinden med ett lätt frasande ljud.
Men trots att det är skönt, tröttnar vi till slut på stillheten och tystnaden vid vårt lilla vatten och traskar vidare. Våra ben är lite stela efter stillasittandet. Eller är det kanske efter att ha krupit runt i rabatterna tidigare i dag vid, en förhoppningsvis sista, rensning i rabatterna?
Nu går vi ut på en lite större skogsväg.
Vi passerar den trollska trädtunneln och går ut i ljuset.
Går vidare på den slingrande vägen.
Nu är vi snart hemma!
Vid den sista fuktmarken stannar vi till och tar några bilder av höstens sista ulltussar. Ängsull.
Älvornas stoppning i madrasser och kuddar.
Säkert skönt att vila ett älvhuvud på...
God kväll säger skogseva.
