fredag 19 augusti 2011

Och så var det det här med förväntningar...



Förväntningar kan bli infriade och förväntningar kan komma på skam.
Speciellt i trädgårdsvärlden.
Speciellt i min trädgårdsvärld!

Många är de plantor, buskar och träd som jag haft stora förväntningar på, som fallit genom, inte nått ända fram, lovat runt men hållit tunt och så vidare och så vidare!

Två äppleträd planterades i tidernas begynnelse = för tio år sedan. Nu skulle vi, som vägrar äta importerade ickesmakande äpplen, bli självförsörjande och äta färska äpplen, äppelmos, äppelkakor och äppelchutney dagarna i ända.
Och äpplen fick vi nästan omedelbart. Många av sorten James Grieve och lite färre av sorten Cox Orange.

Alla lika sjuka! Äpplena hade nog alla sjukor som de kunde drabbas av. Och det har de fortsatt att ha, säsong efter säsong.

Tristäpplen!
Fuläpplen!
Förväntningarsominteinfriasäpplen!




Sitter där på grenarna och ser trevliga ut och låtsar vara friska och fina James Grieve, men gömmer en svart och rutten insida.




Hjortarna brukar komma och äta av äpplena och det får de numera gärna göra, vi vill i alla fall inte ha dem!
Var så goda hjortar! Ni kan börja med det äpplet som redan fallit till marken.




Jättebjörken Betula maximowicziana köpte vi på rea i en liten lustiger plantskola i Dalby, troligtvis hösten 2009 (minnet, minnet? minnet!). Vi behövde ett skuggträd vid växthuset sydgavel, öst- och västsidornas fågelbärsträd hade redan då tagit sitt ansvar, infriat mina förväntningar och vuxit sig skuggstora och präktiga.

Hade jättebjörken vett att sätta igång med sitt växande? Icke! Den stod där 2010 med pyttesmå björklöv på sina klena små grenar och låtsade att den var en helt vanlig liten björk.

Men nu i sommar har det börjat hända något!




Å hej, å hå vilka blad maximowiczianan har utvecklat, inte alla förvisso, men hon är definitivt på gång. Stora som handflatorna på en nätt kvinna fladdrar de idag runt i vinden och nästa sommar kanske förväntningarna på söderskugga kommer att infrias.




Finns det över huvud taget något i min trädgård som så med råge uppfyllt mina förväntningar som mina två Agapanthusar. Som blommat så överdådigt sedan slutet av april (då i växthuset), som så troget stått vid trappan medan regnet vräkt ner i dagar och veckor, som aldrig någonsin nickat med sina huvuden och som producerat den ena blomstängeln efter den andra - totalt fjorton styck. Och här gick jag ut för att räkna dem och vet ni vad jag ser då - jo ytterligare en stängel med knopp är på väg upp!
Kära älskade, duktiga Agapanthus, jag lovar härmed att vårda dig så väl som jag bara kan - until death do us part.



Det finns sannerligen växter som har vett att infria de förhoppningar vi ställer på dem.
Snälla, duktiga växter. Växter med hyfs och känsla för vad som är rätt och riktigt.

Och så finns det dom andra.
Dom som ingenting begriper.
Dom åker på komposten.
Styckade i småbitar!


God afton säger

skogseva


8 kommentarer:

  1. Helt riktigt, ge dom vad om tål!
    Nä ärligt talat så tycker jag det är väldigt trist med era äpplen, om jag bara finge ha ett enda träd, då skulle det vara en apel. och jag har inga, bara pyttiga nyplanterade, som skall bli stora, men dom gillar inte jorden här, men jag hoppas dom sköter sig bättre än dina! för mina förhoppningar är att som pensionär kunna sitta och dricka kaffe i en äpplelund :-)

    SvaraRadera
  2. Fia:
    Du ska se att när äppleträden väl har skickat sina rötter tillräckligt djupt så kommer du säkert att kunna skörda mängder av äpplen och dessutom kunna njuta av ditt kaffe i äppleträdens skugga! Det är bara att ha lite tålamod - sisådär en tio år...
    Eva

    SvaraRadera
  3. Ha ha, det där med förväntningar känner jag igen. Jag står fortfarande varje år och stirrar upp i vårt 20 år!!!! gamla gråpäronträd efter blommor. Det kan ta lång tid sa de på plantskolan när jag köpte det. Jo, tack det vill jag lova!!! Förra våren kom det några blommor och vi samlades i andakt runt stammen. Inga frukter dock, men nu hade den äntligen visat att den kan. I år tog trädet en paus igen....!!!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Lotta:
    Har du testat att klappa på det? Tala uppmuntrande till det och kanske sjunga en sång för det? Läsa en dikt eller berätta en vacker saga medan du håller armarna runt trädet? Alla magiska knep och all tänkbar voodoo är tillåten i trädgårdssammanhang! Hot hjälper nog inte i alla fall...
    Vi har en kastanj som är stor och präktig och som bott hos oss i tio år men aldrig någonsin blommat. Jag har inte testat ännu, men det får nog bli lite högläsning under kastanjekronan.
    Fan tro´t, säger
    Eva

    SvaraRadera
  5. Trist med äppelsjukdomar! Jag har ett körsbärsträd med problem. När körsbären är nästan mogna får de otäcka mögelfläckar och spricker. År efter år. SUCK!
    Hälsningar från fröken Dill

    SvaraRadera
  6. Fröken Dill:
    Så glad jag blev över att se dig aktiv igen!
    Det finns 'sjukor' för alla träd, buskar, frukter, grönsaker - ja allt växande. Att vara odlare är detsamma för mig som att vara den värsta sortens självplågare. Jag suckar och stönar, men fortsätter oförtrutet mitt hopplösa värv! Tur att det ävenså finns små ljuspunkter..
    Eva

    SvaraRadera
  7. Sista bilden åååhhh så fint!

    SvaraRadera
  8. Mariana:
    Ja, Agapanthusarna har nästan varit det finaste i trädgården denna sommar. Dom bryr sig tydligen inte om att regnet har vräkt ner över både oss och allt växande. Nu hoppas vi på några torra fina dagar, men dessvärre är det lovat regn till helgen...
    Eva

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!