I går morse följde vi våra vanliga morgonrutiner; gav katterna deras frukost och öppnade sedan dörrarna för dem - efter en kväll och en natt inomhus är de rastlösa och vill ut. Och det var ju inte dags för koltrastungarna att lämna boet på några dagar...
Vi åt vår frukost i växthuset i lugn och ro. En liten kort stund i alla fall.
Sedan bröt helvetet loss!
Två koltrastföräldrar skrek på ett alldeles förtvivlat sätt och när jag rusade bort till boet fanns där inga ungar. Utsläppta några dagar för tidigt fanns de någonstans i trädgården och där fanns även predatorn Sixten, den av våra katter som har all sin jaktinstinkt i behåll trots att han är en "fin" katt och alla sådana naturliga kattbeteenden borde vara bortavlade. Icke så hos Sixten.
Vi drog igång en jakt på Sixten, som inte heller är lika loj som de två övriga katterna och icke heller kommer när man kallar på honom som de två övriga katterna. Tvärtom! Vi jagade som galningar och han sprang in under buskar och runt huset och var plötsligt helt borta. Koltrastarna tystnade och vi gav upp och återgick till frukosten.
Då bröt helvetet loss igen!
Kotrastarna skrek och gjorde störtdykningar och runt knuten kom Sixten farande med en koltrastunge i munnen.
Det krävs inte så mycket fantasi för att inse hur det gick för den ungen, men en annan av ungarna hittade vi sittande hjälplös men oskadd på gräsmattan och lyfte snabbt upp den i det trygga boet igen.
Fy tusan dumma koltrastar, hur kan ni locka ut så små ungar ur boet, den här lilla hade ju bara dun på kroppen och ofullständiga vingpennor!
Sixten fångades in så småningom och samtliga katter fick husarrest, och har det fortfarande.
Koltrastföräldrarna förstod så småningom att en av ungarna på något magiskt sätt hade tagit sig tillbaka till boet, och återupptog matningen där. Hur det gick för de övriga två och om de överlevde Sixtens attacker vet jag inte.
Bilden nedan tog jag den 2:de och här ser man hur 'ofärdiga' de små liven är.
Men koltrastföräldrarna gav sig inte. I morse var det tomt i boet igen!
Men katterna har utegångsförbud...
God eftermiddag säger
skogseva
Fy på dig Sixten!
SvaraRaderaMen katter är rovdjur. Adlade eller ej.
Tråkigt men en del av en grym verklighet.
Så jag har trots allt överseende med hans försyndelse. Det är inte hans fel, att det dimper ner en godbit framför näsan på honom.
Skyll på de dumma trastarna istället! De borde ha insett faran och skyddat sina små....
Kram till både dig och Sixten, som nog blivit uppmärksammad på sitt olämpliga naturliga beteende.
Eva
Ja, jag hade en liknande pärs här hos mig i början på sommaren. Här var det skatorna vs koltrastarna... men sån är ordningen och din kise följer bara sin programmering... Men visst är det hjärtskärande att lyssna till koltrastarnas kakakaka. Och så dumt av dem att släppa ut de små ofärdiga ungarna...
SvaraRaderaKram Anna Vattenkanna
Anna:
SvaraRaderaJag är faktiskt glad att vi inte har skator här hos oss - vackra men väldigt osnälla!
Jovisst är det koltrastarna som får bannas för sin dumhet, eller om det var okunnighet från deras sida att släppa ut så små barn.
Kram från Eva
Prästgårdseva:
SvaraRaderaAdling hjälper tydligen inte för att få bort alla dumma kattinstinkter. Dessvärre. Jo du kan lita på att den rackaren blev uppmärksammad, på ett sätt som han inte alls gillade. Jagad och brutalt inkastad i köket av arga människor blev han dock inte kuvad utan ville omgående ut igen.
Visst! Koltrastarna var sällsynt dåliga föräldrar som släppte iväg så ofärdiga, hjälplösa småttingar. Förstagångsföräldrar?
Kram på dig min vän,
Eva
Ja, katter är katter vare sig de är från bondgården eller hovet... Fåglarna får vara i fred endast om man håller katterna inne men nog finns det andra djur/fåglar som också äter upp fågelungar. Ta det lugn bara, det finns nog fåglar kvar så det räcker!
SvaraRaderaKram
Sari från PUumuli
Sari:
SvaraRaderaJa, det visar bara att våra så kallade 'finkatter' inte har tappat sina jaktinstinkter, utan har ett beteende som är likt ursprungskattens. Adelskatter, framavlade kattraser eller bondkatter, om de sover på en handbroderad kudde eller en höbal är de naturligtvis av samma skrot och korn.
Det finns verkligen mycket gott om fåglar hos oss, men det var något speciellt med just dessa...
Kram från Eva
Aj, aj, aj, men det är ju kattens natur så man kan inte klandra Sixten. Vi håller tummarna för att de andra två klarade sig. Och en fick ju komma tillbaka till boet. Vi får hoppas att föräldrarna förstod vinken och låter den ungen växa till sig lite innan den får lämna boet.
SvaraRaderaAnita:
SvaraRaderaNä, jag är rädd för att han inget skulle begripa även om jag försökte informera honom om fågelungars rätt till livet.
Jag hoppas att fågelföräldrarna hade så mycket vett att de lockade iväg sina bebisar en bit in i skogen - då har de en chans att klara sig från vassa kattklor och tänder.
Eva
Katter (de flesta) på jakt är inte att leka med, det borde fågelföräldrarna inse. Här hade vi en hackspett som hackade ut blåmesungarna ur holken i våras. Jag skrämde bort honom en hel dag men han gav sig inte och vann till slut när jag inte kunde passa holken längre. Tack och lov är vår Sune-katt en usel fågeljägare... tyvärr är han en usel sorkjägare också.
SvaraRaderaKram
Herregud så förfärligt, det visste jag inte om hackspettar! Undrar om den inte bara ville åt holken. Ett förfärligt sätt att göra det på i alla fall - vräkning meddelst mord! Vi kan ju konstatera att det går inte att bevaka alla boställen från angripare.
SvaraRaderaVåra katter har de senaste åren tagit en och annan fågel, faktiskt inte så många, ett stort antal möss men icke en enda sork, som för övrigt har börjat härja igen!
Kram från Eva