Söndagstripp

Vår söndagsutflykt till Österlen, med inriktning rosor, startade i trädgården bakom Turistgården i Simrishamn. Här har någon haft som mål att skapa en rosengård. Denne någon har satt likhetstecken mellan en rosengård och att plantera så många rossorter som möjligt på det begränsade utrymme som bakgården erbjuder. Misslyckandet är totalt eftersom han/hon har saknat all känsla för form och färg i planterandet! Blålila rosor stod intill aprikosfärgade och röda fick samsas med gula. Allt okänsligt och oskönt planterat i  fyrkant efter fyrkant i en illa ansad trädgård. Det hela kunde möjligen accepterats i en rosenplantskola som demonstrationsexemplar, men som en rosengård - NEJ, usch och fy!! Dessutom kostade det tjugofem kronor att trava runt i eländet, vilket jag aldrig mer kommer att göra om!

I den fula omgivningen lyste dock ett par vita väldoftande rosor med en alldeles underbar skönhet. Vackrare bakgrund hade de varit värda:

Mme Plantier, och

Mme Hardy.

Vi skyndade iväg till något vackrare... 

Till den välansade och fina lilla oasen - Bergengrenska trädgården. 

Vid en vackert röd tegelvägg växte ett stort fikonträd,

och bland kryddgårdens alla växter stod en pampigt högväxt och väldoftande vit blomma med flikiga blad.

En för mig okänd kryddväxt...

Vid ena 'ingången' till trädgården stod ett mullbärsträd fullt av mognande frukter. Kanske något att funder på för den egna trädgården.

Här skulle vi kunna strosa länge om vi inte varit så...

..HUNGRIGA!

Maritim drog som en magnet... 

Nystekt spätta - finns det något godare?

Och var ska Maritim med sina stekta spättor ligga om inte här...

Att det är högsäsong för rosor rådde det ingen tvekan om, men de tuffa regndagarna hade gått hårt åt många av dem, det ansades, klipptes och putsades lite här och var. Utom i Turistgårdens trädgård förstås...

I en av turistbroschyrerna stod det några rader om en gård med alpackauppfödning. Det skulle gå bra att bara titta på sötnosarna. Eller kanske köpa lite alpackaull. Eller varför inte ett par varma strumpor till vintern. Det var bara det att det var inte så lätt att hitta dit - inga skyltar någonstans och ingen ordentlig adress var angiven.

Men skam den som ger sig.

Med hjälp av "Hitta" kom vi rätt till slut. Gården såg inte ut att vara öppen för nyfikna söndagstittare så vi nöjde oss med att studera alpackorna på avstånd - och vinterförrådet av varma strumpor får vi skaffa någon annanstans.

Och så var det ju mölledag!

Så klart måste vi titta in i en mölla som var igång. Låta nostalgin flöda en stund, känna doften av nymalt mjöl, kanske köpa en påse med hem, även om det i vår affär finns mjöl med mycket bättre bakegenskaper.

Det blev Övraby mölla, en präktig holländare.

Det blev inget mjöl, det är svårt att få kvarnvingarna att gå runt när det nästan är vindstilla! Men vi klättrade tappert så långt upp vi kunde komma och fick dessutom en lektion i 'kvarnkunskap' - ha.., som om vi inte redan kunde en del, vi som har möllare i båda våra släkter! 

Och sedan blev det kaffe och hembakade bullar, rulltårta och sirapskakor som 'möllarekvingan' hade bakat.

Visst är det tur att det finns eldsjälar som ser till att hålla våra möllor i ett sådant skick att de fortfarande går att använda, även om det bara är en gång om året! 

En riktigt härlig nostalgitripp med seglade möllevingar och hembakad rulltårta!

God afton önskar

skogseva