Koltrasthonan har ruvat troget trots att regnet, så gott som ständigt, vräkt ner över henne. Hon har bara lämnat boet kortare stunder, förmodligen för att få i sig lite mat. Att vi några gånger varit tvugna att passera henne i bil har hon inte brytt sig om - hon har legat helt stilla och låtsat att hon inte fanns.
(Bilden tagen 13/7)
"Efter färdigställandet av redet lägger honan efter 2 dagar det första ägget. Äggläggningen följer normalt i ett intervall på 24 timmar, ibland dock även oregelbundet. Koltrasthonan lämnar inte sina ägg obevakade över natten. Ofta förekommer det till och med att hon börjar ruva kort innan det första ägget läggs för att sedan inte lämna redet mer. Oftast börjar dock ruvningen efter att det tredje ägget lagts. Ruvningen, från att det första ägget läggs tills de sista ungarna kläcks, varar mellan 11 och 16 dagar."
(Wikipedia)
I förrgår stod hon upp i boet och plockade med något. Elva dagar hade gått sedan jag konstaterat att det fanns 4 eller fem ägg i redet. I och för sig vet jag inte exakt när hon lade sina ägg, men något var definitivt på gång!
För några timmar sedan var koltrasthonan borta.
Hon var borta länge, länge - hade hon övergett boet och äggen?
Hade något odjur ätit upp äggen? Här finns bevisligen både mård och ekorre i vår skog. Säkert också andra äggbegivna djur.
Jag, som känner mig ansvarig för koltrastens och hennes äggs väl och ve var tvungen att undersöka vad som hade hänt. En rusning in för att hämta kameran! Snabbt som attan fram med en stege!
Två sekunder senare kikar jag ner i boet:
VI HAR FÅTT BARN!
Eller.. ja, fågelungar i alla fall! Fyra välskapta, men väldigt olikstora bebisar låg och sov i godan ro. Den stora bebisen kan alltså vara tre dygn äldre än minstingen - inte konstigt att storebror/storasyster ser grotesk ut i jämförelse!
Jag tror inte att jag störde, det tog mig ca fyra sekunder att fotografera, klättra ner och bära bort stegen och koltrasthonan och koltrasthanen varken syntes eller hördes under tiden.
Men sedan dröjde det så länge att jag började bli orolig. Hade jag stört i alla fall? Under nästan en halv timme sprang jag fram och tillbaka inne i huset med kikaren och kollade boet från alla upptänkliga håll - tänkte den nyblivna mamman inte komma tillbaka? Skulle de små nakna liven behöva frysa ihjäl eller svälta till döds?
Men helt plötsligt låg hon där igen. Hör du kära fru Koltrast, låt bli att skrämma mig på det viset!
Nu ska föräldraparet mata våra(!) ungar i 12-19 dygn i boet och i ytterligare tre veckor efter att de lämnat boet. Det är strävsamma människor de där fåglarna, detta är förmodligen andra kullen för koltrastparet, och ska man tro vissa källor kan det till och med vara den tredje!
Jag börjar redan nu bekymra mig för hur det går när de ska lämna det trygga boet. Vi har ju katter. De är visserligen inte så begivna på fåglar, men en icke flygkunnig liten koltrastunge som rör sig i deras närhet...
Det får nog bli husarrest för deras del i två veckors tid!
God middag säger
skogseva
Otroligt spännande att följa utvecklingen. Det kvarstår ännu många faror för de små liven. Var lyhörd för skator, och jaga bort dem meddetsamma!
SvaraRaderaHa det gott!
/Ruben
Vilken byggkonst !
SvaraRaderaVad härliga dom ser ut! kul att få följa.
SvaraRaderaVi går också i väntans tider en höna ruvar och det borde kläckas när som helst.
Ha de bra
Mariana
Tittar in på din fina blogg. Just hemkommen från skåne som ligger mig mycket varmt i mitt hjärta. Hoppas fåglarna klarar sig men de är säkert i gida "fosterföräldrars" händer.
SvaraRaderaMen tänk att ni fått ungar. Så ljuvliga. Det gäller som sagt att hålla koll nu. Som Ruben skriver, skator är farliga för små fågelungar. Jätteroligt att följa utvecklingen.
SvaraRaderaHa det gott!
Kram
Anita
Ruben:
SvaraRaderaJag ska försöka följa deras utveckling utan att störa allt för mycket. Jag är glad och tacksam att vi inte har skator här i skogen, det finns andra faror som lurar.
Må så gott.
Eva
Inger:
Att de orkar de små liven! Varenda liten gren är fint sammanvävd till ett hållbart (hoppas jag verkligen) bo. Det som eventuellt skulle kunna hända är att boet ramlar ner, 'hyllan' är verkligen inte särskilt bred.
Kram
Mariana:
Åhh, så härligt! Hoppas att det blir många små fina dunbollar. Höns har stått på önskelistan, men vi har slagit det ur hågen - vi nöjer oss med våra sommarfår.
Ha det så bra du också.
Eva
Bettysbeundran:
Du är så välkommen hit, det är trevligt med riktiga skåne'diggare'! Ja, jag är orolig som om det vore mina egna bebisar och kommer att vaka över dem som en hök(?).
Tack för att du gav dig tid att lämna en kommentar, säger
Eva
Anita:
Jag är stolt som vore de mina egna...
Som jag sa till Ruben - här finns, tack och lov, inga skator, men många, många andra faror. Jag kommer att vara på helspänn innan de små är säkra på vingarna.
Så skönt att du är tillbaka igen...
Kram från Eva