Den dagen Gud skapade fästingen måste han ha varit på ett sjusärdeles dåligt humör. Han tyckte tydligen att människan inte bara skulle ha det genomtrevligt där hon spankulerade runt naken i paradisen, hon skulle tjäna som matbord åt allehanda småkryp, däribland den så illvilligt skapade fästingen.
"Ha!" sa nog Gud för sig själv, "Den där tvåbenta saken som jag totade ihop häromdagen måste ha något annat att syssla med än att hela tiden tugga i sig av mina äpplen. Jag får fixa till något som kan distrahera, irritera, klia, plåga och besvära. Något litet kryp kanske... En liten elak typ som kan bita den där hopplösa människan som olovandes ger sig in i min odling och pallar äpplen. Min äppleodling som jag haft så mycket bry med eftersom jag inte tänkte mig för utan skapade rönnbärsmal, skorv, mjöldagg, fruktträdskräfta, fruktmögel, äppleullus,vivlar och frostfjärilar. Jajamensan", sa Gud "ett litet kryp till kan jag nog få plats med på jorden." Och så tänkte Gud så att det knakade i den gudomliga skallen, medan han lutade sig tillbaka på sin himmelstron. Den stackaren var trött efter sin sexdagarsvecka och av allt skapande av vatten, ljus, påssjuka, fåglar, sol, mygg och mjöldagg. "Jag gör det yttepyttelitet och gömmer det i gräset så kan det hoppa på den där Eva när hon går förbi - då får hon annat att tänka på än att stoppa i sig frukt hela dagen. Fet börjar hon också bli den där människan!"
Och så gjorde han det...
Och det var urdumt!!!
Fy på dig Gud!
Inte nog med att vi får dras med fästingar på grund av en slarvigt skapande Gud, han har dessutom ställt till så att de blir fler och fler, eftersom han ser till att skydda dem med ett isolerande snötäcke varje vinter. Hördudu Gud! Du favoriserar! Du gillar tydligen dina fästingar bättre än din skapelses krona!
Sålunda plockas här fästingar på denna, av Guds lilla minsta och vidrigaste kryp, invaderade ås! Hela dagarna. Och det blir morgon och det blir afton den första, andra, tredje, fjärde, femte och sjätte dagen. Och jag kan icke likt Gud vila på den sjunde dagen, ty även då sitter hans fästingar och gnager på mina ben!
Det verkar som om det fötts nya fästinglarver i dagarna. I går tillbringade jag många timmar på alla fyra och rensade i rabatter, några timmar med att köra med trimmern.
Jag hade mina byxor ordentligt nedstoppade i strumporna.
I dag plockade jag SEXTON fästinglarver från olika ställen på min kropp. Var och en av dem efterlämnade ett kliande rött märke.
Sitter du och småskrattar i din himmel Gud?
Undrar skogseva
(Som brutit mot det sjunde budet och stulit bilder från nätet.)
Hahahahaha... f-låt men du skriver så härligt att jag inte kan hålla mig för skratt...
SvaraRaderaMen fästingar är inget att skratta åt och din plats på jorden verkar ju nästan ha invaderats av dem, usch och fy! Jag hoppas vi får en snöfri vinter med massor av barfrost så att de kanske minimeras till nästa sommar... / Kram gittan
Fy attans för fästingar! Dom är verkligen guds gissel till människor och djur! Du skriver verkligen roande! Skönt att få skratta lite! Hälsningar Christina
SvaraRaderaDet var en underhållande liten berättelse!
SvaraRaderaUsch och fy för dessa fula krabater!
Mariana
Underhållande berättelse om en obehaglig verklighet. Det låter verkligen besvärligt att du har så rikligt med odjuren i din trädgård och jag lider med dig... fästingburna sjukdomar är ju inte att leka med.
SvaraRaderaKram Anna Vattenkanna
Se där...nu dyker de räliga upp !!
SvaraRaderaUsch och fy, de fulingarna vill vi inte ha! De gillar mig med, men här tror jag det är katterna som släpar in odjuren och dumpar dem på mig, grrr...
SvaraRaderaDå var bilderna i ditt förra inlägg betydligt trevligare, så härligt det ser ut!
Hälsningar
Katarina
Gittan:
SvaraRaderaIbland kan man kanske se eländet från den komiska sidan, men oftast inte..
Jag hoppas verkligen också på en barmarksvinter - fast då dör väl alla rosor och andra känsliga växter!
Kram från Eva
Christina:
Ni slipper kanske eländet där du bor? Fast katter brukar ju vara smakliga för de små odjuren så jag antar ni drabbats någon gång.
Må så gott önskar Eva
Mariana:
Tack för det..
Ja, jag förstår inte vad dess djur har för något berättigande. De lär inte ha så många fiender verkar det som. En och annan hamnar i näbben på en fågel, men alldeles för få enligt mitt förmenande!
Säger Eva
Anna:
Tack snälla du!
Förr eller senare kommer jag naturligtvis att drabbas så nu funderar jag på att låta vaccinera mig. Ibland, men bara ibland, längtar jag efter en fästing-, mullvads- och sorkfri radhustomt i någon fin liten stad...
Kram,
Eva
Inger:
Ofrånkomligt kära du! Här kryllar det av räliga djur under marken, på marken och i luften. Man får gilla läget eller flytta. Jag har beslutat mig för att gilla läget annars funkar det inte.
Kram på dig
Katarina:
Nej verkligen inte.. och likväl finns de. I mängder hos oss och alltid på mig. Inte så konstigt eftersom det alltid är jag som kryper runt på marken. Katterna är lika drabbade som jag och måste sommaren genom behandlas - de kan nämligen också drabbas av borrelia vilket kan vara bra att veta.
Må så gott önskar
Eva
Ojoj, det här känns som en blogg jag vill följa!
SvaraRaderaÄven om du försöker avskräcka mig med att skriva om otäckingar kan jag minsann känna igen en ordkonstnär när jag läser här! =)
Om jag plockade 16 fästingar på en dag skulle jag inte fundera, då skulle jag vaccinera mig! Hu!
/Caroline
Caroline:
SvaraRaderaDu är mycket välkommen hit till oss på Romeleåsen!
Ordkonstnär vet jag inte precis, men jag hör den gamla (utdöende?) stammen som försöker skriva svenska på ett så korrekt sätt som det bara går. Ibland blir orden roligare, ibland vardagsgrå - det hänger på humör och naturligtvis på ämne. Vanligtvis blir det lite mer alldagligt eftersom bloggen trots allt handlar mest om blommor och blad. Och de få gånger jag pratar med/om Gud är det nästan alltid i kritiska/bannande/förebrående ordalag!
Jodå, det kommer att bli vaccination så att risken för TBE minimeras, borrelia går ju dessvärre inte att vaccinera bort.
Må så gott önskar
Eva