torsdag 15 september 2011

Andra sidan.

Nu är det dags för lite kultur igen.

Vi åker över bron i strålande solsken, till andra sidan och




till Statens Museum for Kunst, som har en otroligt vacker tillbyggnad från 1998 ritad av Anna Maria Indrio - ett modernistiskt komplement till den gamla byggnaden. Tillbyggnaden öppnar sig mot den omgivande parken, som den nästan blir ett med genom de stora glaspartierna.
Detta är riktigt snyggt tycker jag!
Så snyggt att jag nästan vill brista ut i en aria.
Vid närmare eftertanke låter jag nog bli...




Vi tittar i stället på detta märkliga konstverk, som är taket till muséets restaurang.
Och dit går vi för nu är det dags för dagens lunch!




Ner för trappan här, inte så ful den heller,




och in i det spatiösa och färgmässigt häftigt inredda caféet. Titta upp i taket så ser ni undersidan av det 'konstverk' som finns på förrförra bilden.
Jag vet inte varför jag kommer att tänka på Rubiks kub...
Här är det, förutom färgglädjen, sparsmakat inrett men på intet vis kalt, hur nu det går ihop.




Vi är som vanlig hungriga och beställer:
'Charcuteri og ost,
sødt-salt-surt',
som tar nästan en halvtimme för personalen att lägga upp! Ingenting att koka, ingenting att steka, bara lägga upp på en bräda. Snyggt upplagt, jomenvisst. Dock hinner vi nästan bli lite småsura...
Småsyran går emellertid över när vi väl fått in den kalla maten och upptäcker att skinkan är av absolut bästa kvalitet, att grönsakerna är skurna på ett ytterligt konstfärdigt sätt och att brödet är pinfärskt.




Nu är vi mätta och belåtna och kan ägna oss åt konsten, som ju var huvudmålet efter lunchmålet!
I den stora hallen hänger en vacker fana,




eller vad det ska föreställa. Vackra färger och snyggt draperat i alla fall! Man måste inte begripa allt man ser. Utställningen här i hallen heter One Language Traveller och var dessvärre inte helt färdigställd vid fototillfället.




I ena änden av stora hallen finns ett litet lusthus, eller snarare ett lustigt hus. Skulle kunna vara en trädkoja...




Inne i trädkojan finns en tvålfabrik! Ingen tillverkning just nu. Jag föredrar nog mina väldoftande franska tvålar!




Vi förflyttar oss in mot den gamla byggnaden och kikar förundrat på den stora svarta högen som ligger på golvet och tar plats. Ser ut som det grävlingen lämnar i rabatterna här hos oss...




Nu får det bli lite franskt...
Vi tar och tittar på fru Matisse i stället. Mörkhårig och mörkögd. Ser lite stram ut. Hon kunde säkert laga en utmärkt god Boeuf Bourguignon åt sin skapande Henri!




Om kvinna på tavlan nedan ska föreställa fru Lèger vet jag inte. Inte heller tycker jag att hon ser ut att vara en god matlagerska. Om man ska laga god mat måsta man vara vid gott lynne och det verkar inte denna kvinna  vara precis. Hon har kanske inte hunnit smaka på vinet i kruset ännu...




I teckningssalen står en stadig get helt tyst i ett hörn. Jag funderade helt kort på att enlevera geten och ställa den i trädgården - med grönt omkring sig hade den varit helt fantastisk!
Vi pussar den tragiska geten adjö och lämnar rummet...




..och för den delen hela muséet.

Utanför står ett helt hav av vita höstanemoner och svajar och vajar i vinden.
Bugar adjö.
Tack för i dag - slut för i dag!




God afton säger

skogseva

7 kommentarer:

  1. Oj vad det var längesen vi var där, men nu blir jag sugen! Tack för tipset och utmärkta bilder!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  2. Det var mycket spännande kultur man fick se här. Matsalen föll mig nog mest i smaken, strax följt av anemonerna, eller de tillhörde kanske inte utställningen?
    Kram

    SvaraRadera
  3. Trevlig dag ni hade i vårt underbara grannland./Christina

    SvaraRadera
  4. Katarina:
    Jamen åk dit vetja! I morgon (17/9) öppnar dom en utställning om Toulouse-Lautrec, den vill jag själv se så det får bli en tur till om några veckor. Detta är ju för övrigt ett museum man kan åka till för att utöver konsten njuta av arkitekturen, äta en bit mat och bläddra i böckerna i museibutiken!
    Kram från Eva

    Lotta:
    Håll till godo!
    Jo du, matsalen är icke fy skam att sitta och inta sitt fika i. Det framgår inte av fotot, men fönstren sträcker sig från tak till golv så utsikten över parken och vattnet är total.
    Anemonerna hör nog till den 'permanenta utställningen' - ett helt underbart vitt hav. Ett sådant vill jag ha!
    Kram

    Christina:
    Alltid lika roligt att åka dit, vilket jag antar att du också brukar göra. Det finns hela tiden nya ställen att gå på och nya platser att utforska. För många år sedan hittade vi ett fantastiskt arboretum i Hörsholm och dit vill jag åka igen för att se om det är lika fint som jag tyckte då. Det mesta krymper ju med åren av någon anledning..
    Kram

    SvaraRadera
  5. Hej igen!
    Om du går in på min blogg och tittar på dagens kommentarer, så läs vad Susie skrev om etiketter. Väldigt lättförståeligt! Jag klarade det. Hurra.
    Jag har tillbringat mycket tid i Danmark. Min äldste son spelade ishocket i Rungstedt för 8 år sen. Han är tom Dansk mästare!!! Då var jag titt som tätt i Köpenhamn med omnejd. Finns ju så mycket att titta på. Och så mycket gott att äta!

    SvaraRadera
  6. Tack för att du "tittade" in hos mig. Tänk att
    ett besök i Danmark alltid är rätt.

    SvaraRadera
  7. Christina:
    Tack för tipset - det ska testas!

    Betty:
    Jag återkommer säkert!
    Jajamensan, det finns alltid något att titta på eller hitta på. Och ju mer vi strosar rumt desto fler nya saker upptäcker vi och ändå rör vi oss nästan bara i centrum (som i och för sig är ganska stort).
    Eva

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!