Nu är vi illtrötta på att klafsa oss fram till växthuset i den ständigt genomsura gräsmattan. Nu lägger vi ut den rad trampstenar jag länge efterlyst så att vi kan gå någorlunda torrskodda.
Vi börjar med att köpa tio vanliga betongstenar och som vanligt tar vi till ordentligt i överkant, det visar sig nämligen att det hade räckt med fem! Men den som har ett lager betongstenar liggande i ett hörn på tomten är att betrakta som en rik person, så felbedömningen gör absolut inget.
Vi lägger ut stenarna på prov på ett någorlunda acceptabelt sätt. Det lutar hit och det lutar dit och kökstrappan är inte exakt mittemot växthusdörren så här blir det till att höfta, kompromissa och, framförallt, inte vara alltför petnoga för då kan vi bli fullkomligt galna innan plattläggningen är klart!
Vi äter inte bröd för tillfället eftersom vi LCHF:ar, så maken tipsade om att använda brödkniven för att skära ut grästorvorna. Käre maken hade glömt att vi bor på en ås och att just vår ås är gjord av sten...
..så favoritredskapet kantskäraren fungerar något bättre. Inte tillfredsställande men något bättre!
Ser man på! Här intill växthuset är det faktiskt jord under grässvålen.
En mycket ovanlig syn när man gräver här hos oss.
I ett huj har vi lagt den första plattan. Det här var väl inte så svårt...
Eller?
Njaee...
Om vi trodde att alla fem plattorna skulle gå lika lätt att lägga så tog vi miste!
Det blir som vanligt till att gräva med stort besvär.
Och spetta.
Och gräva lite till.
I plattgrop nummer två finns en tegelsten och två mindre stenar. Romeleåsen består nämligen till 90 procent av tegelsten, gamla kablar, konstiga järnbitar, gamla tallrikar och annat porslin samt oändliga mängder med ståltråd.
Men skam den som ger sig!
Efter några timmars arbete, en lättlunch bestående av youghurt, nektarin och solrosfrön - jag sa ju att vi inte äter bröd just nu - kan vi lägga den sista plattan på plats.
Och samtidigt konstatera att en bild uppifrån kökstrappan icke är särskilt fördelaktig för dagens plattsättning.
Vi fotograferar på ett mer smickrande sätt lite snett från ena sidan...
..och från andra sidan!
Men även om det är lite berg- och dalbana över plattsättningen får vi/jag vara nöjda. Nu kan vi gå torrskodda ut till växthuset med salladsskålar och entrecoter.
Och ett och annat glas vin...
Men jag planerar definitivt icke att bli plattsättare när jag blir stor!
God afton säger
skogseva
Jag tycker att just sådana här trampstensgångar i gräsmatta är de finaste gångarna. Lagom anspråksfullt, funktionellt och snyggt!
SvaraRaderamen inte visste jag att det fanns så mycket bråte på åsen...ni måste bo på en gammal skitspiss (skånska för soptipp).
Kram Anna Vattenkanna
Anna:
SvaraRaderaSå roligt att du tycker det! Själv tyckte jag att det hade blivit för kompakt och avdelande med en hel rad med plattor, nu blev det lite luftigare.
Skitspiss var ordet! Huset vi bor i har en gång i tiden varit ett så kallat 'ställe', det vill säga en liten gård med en ko, en gris och några höns. Bonden gjorde det väl enkelt för sig och grävde ner det han ville bli av med...
Kram från Eva
Så snyggt det blev. Jag har pratat om att jag vill ha gångstenar idag och nu har jag visat era stenar för sambon som blev riktigt positivt inställd till lite stenar här också, även om det inkräktar på hans älskade gräsmatta.
SvaraRaderaHoppas att september kommer att bjuda på sol hos er nu efter er bedrövligt blöta sommar.
Ha en fortsatt skön helg!
/Anita
Sådana plattor hade verkligen behövts på Sofiero förra helgen! Himmel vad det skvalpade in vatten i mina sandaler! Det skvalpade ut igen förstås, men behagligt var det inte! Jag är förvånad att det inte står pölar med vatten hemma i trädgården, trots leran rinner det undan ganska bra! Men så mycket konstigt ni har i jorden hos er, vi kan möjligen hitta porslins- och glasbitar, här har ju också varit bebott ganska länge.
SvaraRaderaKram
Katarina
Anita:
SvaraRaderaJodå, det är snyggt om man kisar med ögonen!
Så.. sambon vill ha sin gräsmatta hel och orörd. För min del tycker jag att ju mindre gräsmatta desto bättre. Eländet ska ju bara klippas och dessutom härjas den svårt här hos oss av sork och mullvad, så jag är tacksam för varenda liten bit som försvinner!
Jaaaa, vi hoppas verkligen på en solig höst!
Må så gott säger
Eva
Katarina:
Jag hade inte möjlighet att besöka Sofiero i år, men jag kan tänka mig att det var en blöt tillställning! Synd för det brukar vara inspirerande och trevligt.
Vattnet rinner undan här hos oss också men det är ju så blött och mjukt överallt! Några dagars torka hade inte varit dumt.
Ja, du kan lita påa att man kan göra lustiga fynd här i marken - till exempel mängder av blåvitt porslin. Tyvärr är det ganska trasigt...
Kram från Eva
det blev ett snyggt arbete,men vad ni fick slita!!
SvaraRaderaha det gott!!
Säkrast att köra med ett torrt vin (om du skulle spilla)! ;-)
SvaraRaderaHa det gott!
/Ruben
Tycker det blev superfint!
SvaraRaderaAllt ska inte vara trådrakt :=)
Trevlig helg!
Berit:
SvaraRaderaJa, du Berit, jag kan tala om för dig att jag gjorde allt arbetet själv eftersom käre makens rygg för tillfället är ond. En platta väger tolv kilo och det är helt ok för jag är en ganska stark kvinna. Att gräva i denna eländesjord är väldigt mycket svårare - ärligt talat ett riktigt skitjobb! Men som jag är envis och svårknäckt går det alltid även om det tar sin lilla tid. Jag undrar just hur många ton sten jag har grävt upp och fraktat bort under årens lopp..
En trevlig söndag önskar dig Eva
Ruben:
Nu var du riktigt rolig!
I och för sig behöver sanden vattnas ner, men jag tror att jag väljer billigare droppar till det ändamålet!
Må så gott du också.
Eva
Helen:
Tack snälla du! Nej, jag tycker inte heller att allt behöver vara strikt och rakt, men för att följa markens lutning är stenarna lagda med samma lutning. Fel eller ej.. vet icke! Nu får det vara så - man vänjer sig vid det mesta.
Jag önskar dig en skön och solig söndag.
Eva
Snyggt! Ja det måste vara spännande att gräva på ett sådant ställe, vad är det konstigaste ni har hittat? Här är det bara lera, inte en endaste liten sten, vilket jag gärna hade haft, men åandra sidan, det går fort att gräva :-)
SvaraRaderaFia:
SvaraRaderaSå länge som det bara är ting som hittas är det ok.
Hittade en gång en sko som rötterna letat sig genom..
Vi har lermorän här på åsen och det är i och för sig god jord när man väl fått bort alla stora stenar och blandat upp det som blir kvar med torv eller kompost. Det mesta växer i alla fall så att det knakar, men fort går det icke att gräva ett hål.
Må så gott säger Eva
Snyggt och praktiskt! Jag har samma "angenäma" probem vid grävning, här har det en gång i tiden gått en väg, gissa om vi har mycket sten! Och som om det inte räckte så har de höjt upp tomtens baksida 70cm med "prima matjord" full av tegelsten, gammalt porslin, glasflaskor och annat bråte.
SvaraRaderaGittan:
SvaraRaderaI vart fall praktiskt!
Varje gång jag gräver i denna vår "jord" undrar jag hur man har tänkt. Att åsen är full av sten kan jag acceptera som varande fullkomligt naturligt, men hur tänkte man när man hävde ner tegelpannor, tegelstenar, det gamla porslinet, glasburkar och dito flaskor, spikar, metallbitar, taggtråd och ståltråd? Och varför grävde man ner gamla skor? Tyckte man att det var det naturligaste i världen att bo på sin egen avskrädeshög?
Du och jag kommer säkert att hitta många fler 'lustiga' fynd vid vårt framtida grävande, tror Eva
Men det blev ju helt perfekt!!! En gång ska ju slingra sig fram enligt arkitekterna ;). Jag hade verkligen behövt en slingrande stengång nerför min lerslänt nu. Inte ens gräset finns kvar - det har sköljts bort!!
SvaraRaderaKram
Lotta:
SvaraRaderaHa, nu var du rolig! En arkitekt hade säkert förkastat denna gångs slingrande eftersom det mer är en lätt förskjutning av stenarna i sidled. Men det är likafullt en gång och med det regn vi hade på nytt i går (suck) är trampstenarna en välsignelse och du, man slipper halka i leran. Jag rekommenderar dem å det varmaste!
Kram från Eva
Svar: Såg en del fina dahlior på Chicago Botanic Garden. Googla på dessa, kanske hittar du någon favorit!
SvaraRaderadahlias (Dahlia 'Boogie Nites', 'Ginger Snap', 'Intrigue', 'Nicholas', 'September Morn'), Figaro™ Orange Shade dahlia (Dahlia pinnata 'Balnovches')
/Ruben
Hej igen!
SvaraRaderaDen där dahliaförteckningen har jag tittat på nu, och den stämmer inte med vad som verkligen var i rabatten, så du kan strunta i den.
/R
Till nästa gång: Det behövs inga förvarningar, är vi hemma så är vi :)
SvaraRadera/C
Här var en fin blogg, en vacker trädgård!
SvaraRaderaIntressant att följa med plattläggningen. Det blev snyggt!
/Cika
Ruben:
SvaraRaderaOK tack så mycket och sedan; OK då struntar jag väl i det då!
Minns att jag på Sofiero såg en dalia, “Bishop of Llandorff" som också hade den mest lysande röda färg som kan tänkas. blev helt betagen och undrade var jag skulle kunna placera den i min egen trädgård - funderar fortfarande!
Tack i alla fall för tipset Ruben, säger
Eva
Carolina:
Men du, det lägger vi på minnet. Vill ju gärna titta och kanske få nya tips så vi återkommer!
Eva
Cika:
Tack snälla du och välkommen hit! Jo, vi blev nöjda med plattorna även om de 'vinglar' lite hit och lite dit. Bättre att gå torrskodd på sneda plattor än bli lerig av att trampa i blött gräs. Denna sommar borde egentligen hela trädgården vara full av plattläggningar...
Tycker Eva
Hej igen Eva!
SvaraRaderaDu för tokig du, tack för att du piggar upp mig med din härliga kommentar! Jag ska nog göra ett speciellt inlägg om att klippa rundat, men jag tror det handlar om att inte vara rädd för att klippa tills man är nöjd, det växer ju faktiskt ut igen!
Ha det bra!
Kram
Katarina
Tack för en helt underbar historia.....dessutom blev det jättefint! Jag jobbar hårt på att bli av med så mycket gräsmatta som möjligt, gräsmattor är klart överskattade tycker jag:) Så klart att det behövs mjukt gräs för lek och bus, med sen är det nog!
SvaraRaderaMin torparhelg blev en enda lång njutning....
Kram!
Katarina:
SvaraRaderaLite skämt men ganska mycket allvar, jag tycker faktiskt inte att det vore dumt med en liten grundkurs i klippandets ädla konst. Ett annat bra alternativ är naturligtvis att du gör ett informativt inlägg om hur man hanterar saxen!
Kram från Eva
Billan:
Om man tittar med förlåtande ögon är det riktigt bra men om man är försedd med kritiska plattläggarögon vill man nog helst gå runt knuten och vomera!
Jag håller med dig helt och hållet beträffande gräsmattors existens, "less is more". En liten smaragdgrön plätt är fullt tillräcklig - här finns också alldeles för mycket att klippa.
Jag gläds med dig över att helgen blev skön!
Kram på dig Billan