Andra sidan.

Nu är det dags för lite kultur igen.

Vi åker över bron i strålande solsken, till andra sidan och

till Statens Museum for Kunst, som har en otroligt vacker tillbyggnad från 1998 ritad av Anna Maria Indrio - ett modernistiskt komplement till den gamla byggnaden. Tillbyggnaden öppnar sig mot den omgivande parken, som den nästan blir ett med genom de stora glaspartierna.

Detta är riktigt snyggt tycker jag!

Så snyggt att jag nästan vill brista ut i en aria.

Vid närmare eftertanke låter jag nog bli...

Vi tittar i stället på detta märkliga konstverk, som är taket till muséets restaurang.

Och dit går vi för nu är det dags för dagens lunch!

Ner för trappan här, inte så ful den heller,

och in i det spatiösa och färgmässigt häftigt inredda caféet. Titta upp i taket så ser ni undersidan av det 'konstverk' som finns på förrförra bilden.

Jag vet inte varför jag kommer att tänka på Rubiks kub...

Här är det, förutom färgglädjen, sparsmakat inrett men på intet vis kalt, hur nu det går ihop.

Vi är som vanlig hungriga och beställer:

'Charcuteri og ost,

sødt-salt-surt',

som tar nästan en halvtimme för personalen att lägga upp! Ingenting att koka, ingenting att steka, bara lägga upp på en bräda. Snyggt upplagt, jomenvisst. Dock hinner vi nästan bli lite småsura...

Småsyran går emellertid över när vi väl fått in den kalla maten och upptäcker att skinkan är av absolut bästa kvalitet, att grönsakerna är skurna på ett ytterligt konstfärdigt sätt och att brödet är pinfärskt.

Nu är vi mätta och belåtna och kan ägna oss åt konsten, som ju var huvudmålet efter lunchmålet!

I den stora hallen hänger en vacker fana,

eller vad det ska föreställa. Vackra färger och snyggt draperat i alla fall! Man måste inte begripa allt man ser. Utställningen här i hallen heter One Language Traveller och var dessvärre inte helt färdigställd vid fototillfället.

I ena änden av stora hallen finns ett litet lusthus, eller snarare ett lustigt hus. Skulle kunna vara en trädkoja...

Inne i trädkojan finns en tvålfabrik! Ingen tillverkning just nu. Jag föredrar nog mina väldoftande franska tvålar!

Vi förflyttar oss in mot den gamla byggnaden och kikar förundrat på den stora svarta högen som ligger på golvet och tar plats. Ser ut som det grävlingen lämnar i rabatterna här hos oss...

Nu får det bli lite franskt...

Vi tar och tittar på fru Matisse i stället. Mörkhårig och mörkögd. Ser lite stram ut. Hon kunde säkert laga en utmärkt god Boeuf Bourguignon åt sin skapande Henri!

Om kvinna på tavlan nedan ska föreställa fru Lèger vet jag inte. Inte heller tycker jag att hon ser ut att vara en god matlagerska. Om man ska laga god mat måsta man vara vid gott lynne och det verkar inte denna kvinna  vara precis. Hon har kanske inte hunnit smaka på vinet i kruset ännu...

I teckningssalen står en stadig get helt tyst i ett hörn. Jag funderade helt kort på att enlevera geten och ställa den i trädgården - med grönt omkring sig hade den varit helt fantastisk!

Vi pussar den tragiska geten adjö och lämnar rummet...

..och för den delen hela muséet.

Utanför står ett helt hav av vita höstanemoner och svajar och vajar i vinden.

Bugar adjö.

Tack för i dag - slut för i dag!

God afton säger

skogseva