måndag 12 september 2011

Ytterligare en Mrs


Det bor ju några 'mississar' här i vår trädgård och en av dem är Mrs Robert Brydon. En synnerligen besvärlig dam! Benskör som hon är har hon stora behov av både kryckor och andra anordningar för att inte bryta sig.

Vilket hon gör ändå i minsta vindpust...

Denna Mrs Brydon bor vid ett av våra körsbärsträd och hon tycker inte om mig! 
I sanningens namn tyckte inte jag om henne heller. Inte i början i alla fall. Trots det fick hon bo här, men jag måste erkänna att jag nästan aldrig talar vänligt till henne. Det blir mest bannor och fula ord över att hon aldrig är medgörlig, att hon alltid krånglar trots att jag försöker sköta den spröda damen och bandagerar, knyter fast, och stöttar. Medan hon envisas med att knäcka toppar, bryta sig på mitten eller helt sonika lägga sig ner!

Otacksamma isdrottning!




Isblå är nämligen hennes färg - lika svårfångad som mississen själv är svårskött!

Under ett par veckor har jag och kameran varit väldigt närgångna mot Mrs Brydon och för att visa sitt ogillande skiftar hon likt en kameleont färg från den ena bilden till den andra! Faller ljuset si blir hon rödlätt och faller det så blir hon vit. Hon vägrar konsekvent att visa sitt rätta jag.

Jag sa ju att hon inte gillar mig!




Själv har jag med åren börjat se skönheten i hennes enskilda blommor, även om jag fortsättningsvis inte gillar hennes primadonnefasoner.
Hon tycker uppenbarligen att man ska stå bredvid henne under hela blomningstiden och binda ett nytt stöttande garn för varje centimeter hon växer. Gör jag inte det knäcker hon mycket demonstrativt av både en och två av sina stjälkar!




För att fånga hennes spröda skönhet bar jag in en nyknäckt(!) liten gren i växthuset för en lite mer vindstilla fotografering.
Mississen bleknade och tynade nästan bort. Blev till ett skirt andeväsen som nästan inte fastnade på bild. Vilka fasoner hon visar den teatraliska damen!




Nähää.. ut ur växthuset igen och ett nytt fotoförsök liggande på knä framför en blomma i halvskuggan, där hon för mina ögon visade sin rätta färg.
Då ryckte hon till som om jag slagit på henne! Hon vägrade att hålla sig stilla och mina bilder blev inte skarpa trots KNAPPEN.

Jag har alltid haft svårt för individer med manér och det är precis det Mrs Robert Brydon har. Trilskas, tjurar och bär sig åt. Drabbas av svimningsattacker och faller platt till marken.
Man kan ju undra varför denna ickefavorit får bo kvar hos oss.
Tja...
När hon inte bär sig åt är hon vacker. Hon har nämligen en namne som bor på marken i en annan rabatt. Marknamnen knäcks inte, tjurar inte, bär sig inte åt. Är bara förtjusande där hon krälar över stock och sten och klär allt i ett isblått skimmer.





Jag borde kanske ge trädmississen samma förutsättningar. Skona hennes sköra jag från sin egen tyngd och hennes lemmar från vindens knäckande. Göra henne lite mer markbunden.




Jag undrar bara som vanligt:

Var?


God dag säger

skogseva

16 kommentarer:

  1. Så underbart skrivet om din omedgörliga primmadonna :=)
    Men vacker är hon så du får nog fortsätta att 'fjäska' för henne.
    Önskar dig en härlig dag!

    SvaraRadera
  2. Helt enkelt en dj-a käring din primadonna, som du har sånt tålamod med!/Christina

    SvaraRadera
  3. Helen:
    Jo du, hon är en svår dam som är värd både ris och ros. Där hon växer på rätt plats, nämligen på marken, är hon väldigt fin, men någon klättrare är hon absolut icke oavsett vad böckerna säger. Enligt min nyaste klematisbok ska hon kunna klättra i buskar, det är möjligt men just detta exemplar har icke lärt sig det!
    Jag får önska dig en trevlig kväll.
    Eva

    Mariana:
    Tack snälla du! Den lilla blomflugan var mycket mer samarbetsvillig än mississen. Satt länge och slurpade i sig nektar för att sedan långsamt sväva iväg till nästa blomma. Jag fick faktiskt ytterligare ett par närbilder, men denna var definitvt intressantast.
    Må så gott önskar
    Eva

    Christina:
    Hon är verkligen kinkig,men om man tittar henne djupt i ögonen så inser man att hon är värd en hel del pyssel. Däremot har mitt tålamod tagit slut med allt uppbindande som inte verkar tjäna något till, så nu får hon flytta ner på bottenvåningen så snart jag hittar en lämplig plats!
    Eva

    SvaraRadera
  4. Torgvantar med bara tumme och hel hand och inga fingrar!!! Jag är nybörjare! Hittade beskrivning på nätet. Vircaholic, Blomman på Handmade by Dodo. Finns säkert beskrivning på stickade också och såna med fingrar,/Christina

    SvaraRadera
  5. Christina:
    Tack för tipset, jag letar upp dem på nätet!
    Eva

    SvaraRadera
  6. Vilka vackra bilder du tar. Helt bedårande. Ibland får man verkligen en helt ny dimension med kameraögat. Och att sen förstora upp på skärmen; man blir hänförd.
    Hälsningar
    Kristina

    SvaraRadera
  7. Kristina:
    Välkommen hit och tack snälla du för den fina komplimangen! Fotografering för mig innebär att jag ömsom blir glatt överraskad, ömsom förfärligt besviken. Att jag någon gång kan känna mig tillfreds med det jag lyckats fånga. Att jag ofta blir besviken över att jag missade det rätta ögonblicket, men att det alltid är lika spännande att se hur dagens bildskörd blivit.
    I morgon ska jag botanisera i din blogg!
    God natt säger
    Eva

    SvaraRadera
  8. Ja det är inte lätt att fotografera nyckfulla madamer! Men det blev mycket fina bilder tycker jag.

    ///Jessica

    SvaraRadera
  9. Jessica:
    Nääää minsann.. de spretar och dom skakar!
    Men tack för komplimangen, den värmde.
    Eva

    SvaraRadera
  10. Himmel vilken diva!! Men jag måste ju säga att med det utseendet kan man kanske ursäkta lite primadonna-fasoner och hon visar ju dessutom tydligt att hon egentligen är en blyg dam som vill smyga längs marken. Skynda att göra henne till viljes så ni blir bästa vänner!!
    Kram

    SvaraRadera
  11. Lotta:
    En diva av absolut värsta sorten! Men jag tror att jag ska göra som du säger och låta henne bo lite mer marknära så att hon kan breda ut sig ordentligt. Eller också borde hon buras in så att hon bara kan kika ut mellan ett nät eller ett galler. Måste fundera...
    Kram från Eva

    SvaraRadera
  12. Landbohaven:
    Tack själv för titten och tack så mycket för komplimangen, den gjorde mig glad!
    Eva

    SvaraRadera
  13. Eva:Testa med att ladda fällan med honung och hundmat(torrfoder)Grävlingar gillar honung.
    Ha de bra
    Mariana

    SvaraRadera
  14. Mariana:
    Jag lovar dig; allt är testat! Hundmat finns inte hos oss men däremot kattmat och det är testat. Mjukmatsvarianten. Får testa torrmaten också och göra ett nytt försök med honung. Dessvärre lockar mycket av det vi testar mest grannens katt, som ibland hittas mycket slokörad i fällan..
    Tack för hjälpen säger
    Eva

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!