Det var en förunderlig månskenskväll i går.
Hon satt där uppe i jämnhöjd med trädtopparna och tittade ner på oss med sitt sneda månansikte.
Outgrundlig i sin upphöjdhet.
Kylig och ouppnåelig.
Romantisk.
När det blir fullmåne får jag svårt att sova. Vrider och vänder mig i sängen.
Inte skönt.
Något i mig störs.
Har det med månen att göra?
Har jag en varulvsgen i min kropp?
Vad är det som händer?
Än är det inte fullmåne - någon natt till kan jag sova gott...
"Nu lyser månen klar och kall
som min stolta älskares öga,
och vinden går fram med dån och skall,
och löven från kronorna snöga."
(Erik Axel Karlfeldt)
Sov gott alla ni som inte är besläktade med varulvarna,
önskar skogseva.
