I sista minuten, precis som i fjol, vandrade Eva och jag ut på Måkläppen i onsdags.
Det blev en förunderligt vacker och skön dag,
Visst var det kallt och visst blåste det, men vi hade vinden i ryggen när vi gick ut och solen var närvarande.
Stundtals i alla fall.
Vi mötte en svan som kom flygande över vattenytan helt nära strandkanten. Här vid strandkanten var vattenytan täckt av ett tunt lager issörja. På bilden ser det ut som en grynig massa.
När vi kom fram till den absolut sydligaste delen av Måkläppen hittade vi lä bakom en sanddyn och förträffliga sittplatser på en träpall.
Vi packade upp vår matsäck och lät ridån gå upp.
Scenen kantades av en isbarriär och gräsanden fick sträcka på sig för att öga mot öga hälsa oss åskådare välkomna.
Lite längre ut i issörjan fanns statisterna - måsar, trutar och fler änder. Deras agerande bestod i att simma av och an, flaxa med vingarna och lyfta då och då för att landa igen en liten bit bort.
Sälarna hade någon slags överraskningsroller och poppade upp lite här och var, spelade nyfikna betraktare och försvann ljudlöst och stilla ner under det kalla scengolvet.
Huvudrollsinnehavaren har vi här. Skrattmåsen skrudad i vinterscenkläder.
Ser till att sortin blir effektfull när han sveper i väg med sina mantelvingar utbredda.
Dramatiker och estradör!
Så var skådespelet över. För i år i alla fall.
Och vi vandrade tillbaka till vår bil med en glödande solnedgång som extranummer!
God afton önskar skogseva
Vilka fantastiska foton! National geographic nästa?
SvaraRaderaKram Eva
Jamen, kära Eva - nu tar du då i!
RaderaMen glad blir jag ju, och rodnar över det något oförtjänta berömmet gör jag ju.
Jag lovar att meddela dig om NG hör av sig..
Kram, Eva
Fantastiska bilder kram
SvaraRaderaTack för det Monica!
RaderaI morgon blir det ny fotografering och då hade jag gärna velat låna den fina jackan du har har sytt. Snygg sak!
Kram från Eva
Vilka fantastiska naturbilder åter igen! Den vandringen måste vara något alldeles speciellt!/Anja
SvaraRaderaJa jag har ju en inspiratör i form av Prästgårdseva, hon håller sin magiska hand över mig och kameran och det blir för det mesta något bra av det. Kryddan i bilderna är nog att vi har så trevligt tillsammans tror jag. Och kanske något lite att fåglarna ibland är mer samarbetsvilliga än vid vissa andra tillfällen.
RaderaMå så gott, önskar Eva
Du har sagt det förut men det är spännande att se, hur olika vi ser och återger samma motiv.
SvaraRaderaDär du genast ser en stimulerande teaterscen, ser jag först en plats för mental återhämtning.
Där du ser primadonnor, hör jag primalskrik.
Eller var det början till ett vårskrik?)
Men när mina ögon sköljts rena, framstår scenens hela härlighet också för min grumliga syn.
Scengolvets tiljor som ömsom frasiga ömsom oljiga gungande vågor, skiftande i kulör efter scenografens önskan.
Ridån, som används på samma utsökta maner och i samarbete med ljussättarens dramatiska ådra.
Själva scenen, sparsmakad och raffinerad.
Scenen, som fylls av liv.
Prima liv.
Vilka aktörer!
Vilken föreställning!
Och du, vilka bilder det blev!
Prilligt pråligt protokoll med pretentiösa om än prosaiska och profana propåer om vår promenad i provinsen
från prästgårdsprusseluskan.
Efter den långa och "påspiken"-analysen finns egentligen inte mycket mera att tillägga än att "så är det".
RaderaDenna gång kan jag bara konstatera att vi hade ganska många vackra men likartade bilder. Och av någon anledning kan jag tänka mig att de bilder som är lika är de bilder som du är minst förtjust i, eller...
Föreställningen på kläppen var under alla förhållanden lika mångstjärnig som din allitteration!
Kram på dig prästgårdsprussiluska!
Og nå har vi kost oss, både Hr og Fru Ranten :) Sittet her foran datan og bladd og kost oss :) Vi har slått opp og lest om dette stedet du har så mye glede av, og ja.. rett og slett gledet oss sammen med deg Eva! Takk :)Klem. Marit
SvaraRaderaDå vet du precis var jag varit och var Måkläppen ligger. Jag tänkte faktisk på dig Marit när jag gladdes åt den vackra solnedgången. Tänkte på dig och de underbara bilder du tagit över "ert" vatten i solnedgången och insåg att det jag fotograferade inte på något sätt kunde mäta sig med den vy ni har från er Rantenhage! Men Måkläppen är för mig en magiskt vacker plats och särskilt lockande blir ju en plats när den bara är öppen under några korta vintermånader - då det gäller att passa på och njuta av fåglar, sälar och den mycket speciella naturen på den smala reveln.
RaderaTack för att ni var med mig!
Kram till er båda i Rantenhagen,
Eva
Fantastiska foton som vanligt. Ler lite åt bildan av sälarna. De ser lite naivt nyfikna ut när de sticker upp huvudet.
SvaraRaderaHa det gott.
//Katarina
Tack snälla Katarina - du kan inte ana så glad jag blir över att det finns någon som tycker om mina bilder!
SvaraRaderaJa, jag tror ju att sälarna är lika nyfikna på oss som vi är på dem. Dessvärre har dom ju större anledning än vi att vara försiktiga. Det förekommer ju faktiskt jakt på dem vilket jag tycker känns ganska förfärligt även om jag förstår fiskarna vars garn och fångst blir förstörda. Så är det ju alltid vid konflikter mellan människa och djur, djuren drar alltid det kortaste strået - trist men sant!
Eva
Alltså Eva, vilken himla tur att du köpte en ny kamera, det är så kul att gå in och titta på dina bilder!
SvaraRaderaSer ut som en kall men härlig dag på Måkläppen. kram Sophia
Amenherregudsågladjagblir!
SvaraRaderaDet var en rent förtrollande vacker dag, om vi inte hotat att bli uppslukade av mörkret hade vi stannat mycket längre. Det blir säkert en extra speciell känsla när tiden man kan vistas där är så begränsad. Vi kan bara hoppas att vi orkar många fler år - lyckliga ni som är så mycket yngre!
Kram från mig, Eva