måndag 7 januari 2013

Sälmorgon


Jag fick en vink om att det skulle finnas sälar nära land vid sydkusten.
Vi åkte dit på söndagmorgonen.
Gråruggigt och småregnigt.
Sälarna brydde sig inte ett dugg om vädret. Den lilla flocken på ca tjugo knubbsälar hade okuperat stenarna en bit ut i vattnet och lagt sig skönt till rätta för att vila.

Lagt sig skönt till rätta?




En något flatare och kanske bekvämare sten hade denna stiliga mamma tagit i beslag för sin och hennes kuts räkning.
De låg och sov så gott och ägnade inte oss någon som helst uppmärksamhet.




Men så vaknade mamma knubbsäl.
Gäspade så stort att hon brölade till lite..




..och på ett ögonblick var de två klarvakna, båda lika undrande - vad var det som lät?




Svanarna valde att ge sig iväg när det mullrade till över vattnet.




Det här praktexemplaret låg kvar på sin sten och mediterade.




Och det gjorde de här tre bananformade ungherrarna(?) också.




Den livligaste i den lilla flocken var en kut som tyckte att det var helt onödigt med förmiddagsvila.
Den simmade runt och spanade nyfiket in oss.
Hasade sig upp på en sten..




..snurrade runt och exponerade..

..först ena örat..





..sedan det andra örat.




Och sedan, fortfarande med oss under uppsikt, dök den ner i vattnet igen.




Och där valde vi att lämna sälarna i fred trots att de inte verkade ett dugg störda av vår närvaro.
De var bara lite nyfikna.
Lite loja.
Säkert helt medvetna om att vi inte utgjorde någon fara så länge vi höll oss på stranden!

Och det hade de helt rätt i!




God afton säger

skogseva


26 kommentarer:

  1. Synd att där inte var fler kvar, men visst var det häftigt! Önskar att vi också haft en kamera med när vi upptäkte dem, mobilkameran gav ju inte direkt nägra tydliga bilder...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det räckte till! Skulle bara önskat att de varit ännu närmare land så att bilderna hade blivit riktigt kanonskarpa. Men det var ju roligt att de var så orädda att det faktiskt gick att stå ända ute i vattenbrynet.
      Ett tips är att ALLTID ha kamera med, oavsett om man tänkt sig fotografera eller ej.
      Kram från mamman.

      Radera
  2. Vi har ibland en säl som följer med oss när vi promenerar! Fast den kommer aldrig när kameran är med!!!Lila-Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul, men jag antar att den följer er i vattnet och inte på land! Uppe i Skepparkroken såg jag faktiskt mitt livs första säl - ett huvud som stack upp ur vattnet och kikade på oss som satt i en båt. På långt håll, men dock. Dessa här ovan var betydligt närmare och exponerade mycket mer av sina kroppar och det är jag glad över.
      Jag säger som till dottern - ta alltid med kameran!
      Må så gott.
      Eva

      Radera
  3. En herlig liten historie i ord og bilder :) Det er lenge siden jeg har sett sel, og sist var faktisk på Skagen :) Vakre er de med sine store øyne og fine pels :) Alt vel til deg Eva ønsker Marit :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns det inte säl i vattnet nedanför Rantenhagen? Det ser ju ut att vara vatten som de kan simma ostörda i. Och jo.. deras ögon är helt fantastiska, men jag avundas inte deras figurer! Om fru säl någon gång haft en midja så har den sedan länge försvunnit i späcklagren och vi kan ju konstatera att det är just där hon (och han) är absolut fetast. Spolform = elgans och ändamålsenlig form bland sälar men inte precis bland människor!
      Allt väl till er i Rantenhagen.
      Kram från Eva

      Radera
    2. Nei, ikke akkurat noen bikinifasong nei... Jeg føler meg i grunnen litt sånn i fasongen etter julen, så det er godt det er en stund til nettopp den. Bikinisesongen :) Men jeg måtte bare komme innom og fortelle at jeg har sjekket på nett, og nei vi har ingen selbestand i det fylket jeg bor i. Det finnes sel både i fylet nedenfor og ovenfor men ikke her. Men vi har sett store flokker med hval og en og annen nise :) Dog så er det ikke verdagskost :)

      Radera
    3. Jag är dessvärre rädd för att jag nästan har den fasonen året runt numera och det är många år sedan jag övergav bikinin - kroppen gör sig något bättre i en heltäckande baddräkt, gärna modell burkini!
      Att ha valar och tumlare så nära inpå måste väl ändå vara många strån vassare än några små sälar, om det nu är så att häftigheten i upplevelsen ökar med djurens storlek eller hur? Men jag är glad över den lilla sälupplevelsen för några valar lär jag aldrig få se vid Skånes sydkust.
      Kram på dig Marit

      Radera
  4. Men så underbart fina! kram Sophia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är de ljuvliga med sina hundlika ögon och knubbiga (minst sagt) kroppar. Jag väntar på bättre väder så att jag kan fotografera i andra ljusförhållanden - det hade varit roligt med lite mer skiftningar i vattnet. Fredagen ser ut att ge sol och då..
      Kram från Eva

      Radera
  5. Är du alldeles säker på att de var på riktigt? Och inte i härlig smekbar hård keramik? Särskilt den där allra första, den som ballanserade så fint.
    Hej hopp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du Törnrosa.. jag är inte så säker eftersom jag inte var på klapp- eller smekavstånd. Men du har helt rätt i det där med keramikliknande för jag har en liten lergodssäl här i bokhyllan bredvid och den är till förvillelse lik sälarna på bilderna även om färgen inte stämmer exakt. Borde kanske lagt ut en bild på den också.
      En härlig dag önskar Eva

      Radera
  6. Åh... vilka härliga bilder! Men man förundras verkligen av deras sovstil, det ser då rakt inte bekvämt ut /Kram gittan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det första som slog mig - sälar har tydligen inte något större behov av vare sig jämnt eller mjukt underlag för att kunna vila, till synes helt avslappnat. Jag jämför med mig själv som är jättepetig i mitt val av kudde och till och med lakanskvalitet - måtte jag inte bli en säl i nästa liv!
      Kram Eva

      Radera
  7. Vilka gullingar! Och vilken tur att du fick se dem och ta kanonbilder! Med ögonkontakt, wow!
    Ha det bra och god fortsättning!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle vilja säga; ju mindre desto sötare. Den (tämligen) lilla kuten var jättesöt, de stora mer imponerande med sina späcklager och perfekt formade kroppar. För förflyttning i deras rätta element alltså! Men deras huvuden är förtjusande och ögonen ska vi bara inte tala om..
      Kram från mig, Eva

      Radera
  8. Vilken naturfotograf du är! De sälar jag sett och lyckats få med på bild har man fått zooma upp till millimeterstora pixlar och sen tjata på betraktaren att 'joo, jag lovar, det är en säl!!!'.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du Lotta, det är inte så svårt när de närmsta sälarna ligger ca tjugo meter ut i vattnet. Och så har jag förstås ett bra objektiv, 400 mm, så jag kommer ju ganska nära. Ändå tycker jag att bilderna blev lite onödigt oskarpa, men det får jag nog skylla på att det faktiskt var lite duggregn och väldigt gråmulet.
      Vilken bra taktik du använder dig av för att övertyga betraktaren av dina sälbilder - lite grand som människor som påstår sig ha fångar ufo:n på bild!
      Kram,
      Eva

      Radera
  9. Haha.....Nä du, på land har vi inga sälar i Skepparkroken!! Utan promenaderna går ju intill vattnet!!/Lila-Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag anade ju att det förhöll sig så :)
      Skepparkroken är fint så jag avundas dig dina vackra promenadvägar - med eller utan säl!
      ha det så gott,
      Eva

      Radera
  10. Så fina bilder!!
    Jag har klappat en sån där liren söting (säl)den fastnade i ett av våra nät men lossnade lätt utan skador och blev utkörd och isläppt igen.
    Dom är otroligt söta och har långa ögonfransar men även långa svarta klor.
    Ha en bra dag
    Mariana

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhh.. det låter som en saga att få klappa en säl - nästan som att simma med delfiner! Att klorna är långa tyckte jag mig kunna se och att de kan förstöra nät är jag övertygad om. Här är fiskarna upprörda över att så mycket fisk blir uppäten och att näten blir så söndertrasade, säkert med all rätt. Ändå tycker jag att det är svårt att tänka mig skyddsjakt på de små raringarna, men det är kanske nödvändigt för balansens skull.
      Må så gott önskar Eva

      Radera
  11. kikar också in ..helt ljuvliga bilder
    ..kommer att tänka på den svarta kramdjurssäl jag sydde som tonåring ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så trevligt candelia, välkommen att kika in fler gånger!
      Sälar har nog alltid på något vis vädjat till vår omhändertagande instinkt och funnits i många kramdjursvarianter. Själv skulle jag väldigt gärna vilja krama en riktig säl!
      Ha det så bra, önskar Eva

      Radera
  12. Vilka underbart njutbara bilder du har publicerat Skogseva!/Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Anja! Det är som jag sagt tidigare inte så svårt att få till det när fotoobjektet är någorlunda samarbetsvilligt, ljuset är rätt och väderförhållandena någorlunda. Men som alltid önskar jag att jag hade ett ännu vassare objektiv - trist att man inte är miljonär!
      En trevlig helg önskar jag dig. Eva

      Radera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!