En av porslinshyacinterna 'Puschkinia scilloides' har stuckit upp ett litet grönt spjut ur marken. Ett femtiotal lökar petades ner i höstas och som vanligt blir jag förundrad över att det faktiskt kommer upp eller blir något av det jag sätter, sår eller planterar. Jag sticker lökar eller småplantor i jorden samtidigt som jag mumlar för mig själv: 'Inte för att det är lönt, det här kommer naturligtvis inte att växa och bli en tulpan/klematis/pion, men har jag nu köpt det så måste jag ju plantera det".
Min tilltro till min odlingsförmåga är verkligen inte överdrivet stark!
Men porslinshyacinten som ser ut att vara en bräcklig skönhet har, trots att det är jag som stoppat den i jorden, alltså behagat komma upp och jag är tacksam och glad om en endaste av dem har godheten att slå ut med en isblå blomma...
Vintergäck hör också till de små raringar som jag stoppat ner ett otal av. Inte för att jag är förtjust i gult utan för att de, precis som snödropparna, är trotsiga och ibland till och med så dumdristiga att de lutar hakan mot den kalla snökanten.
Vintergäcksantalet här hos oss har av någon outgrundlig anledning ständigt sjunkit, och av de mängder jag petat ner i jorden är det i år fyra som orkat upp. Se där... vatten på min odlingsoduglighetskvarn!
Men när jag i dag konstaterat att något behagat komma ur jorden trots att snön nyss dragit sig tillbaka satte jag igång med beskärning av uppfartens buskar. Tolv spireor och tre snöbollsbuskar. De äldsta grenarna klipptes bort för att lämna plats för nytillväxt, ty så skola man göra - det står minsann i böckerna!
Men varför egentligen?
I fjol såg det ut så här när spireorna blommade:
Och så här när snöbollsbuskarna blommade:
Det kommer definitivt ICKE att se ut så i år när det är dags för blomning!
Varför gjorde jag det egentligen?
Undrar skogseva
Du skal få litt trøst av meg når det gjelder Eranthis, eller vinterblom, for det samme skjer her hos meg i Bergen. Jeg kjøper rett og slett nye år om annen, så har jeg alltid noen :)Hos meg har de ennå ikke åpnet seg men knopper har de. Flotte sommerlige bilder av buskene dine :)Jeg overlater klippingen til noen andre her i huset :)Luking er mere mitt domene, og der er vi jo ikke helt enda :)
SvaraRaderamMrit
Så skönt att höra att andra också misslyckas med vintergäck - jag trodde nämligen att det är en blomma som bara brer ut sig mer och mer. Som med allt annat har det naturligtvis med växtplatsen att göra och Romelåsen och Bergen är tydligen inga idealiska växtplatser!
RaderaHos oss är det jag som sköter allt underhållsarbete i trädgården förutom när min styrka inte räcker till. Käre maken sköter gräsklippning och förstås byggarbeten både ute och inne. Dessutom tar han hand om både inköp och matlagning så jag kan få luka och pyssla så mycket jag vill utomhus, en perfekt arbetsfördelning tycker jag!
Må så gott Ranten.
Eva
Så vacker blomning. Förstår din ångest efter klippningen,men de kommer väl ifatt igen, om inte i år så nästa år....
SvaraRaderaHa det bra :)
Nä i år blir det nog sisådär med blomningen. Skulle ha klippt efter fjolårets blomning, men jag tyckte att det var svårt när det var grönt och fint. Lättare nu, dels att se vad som skulle bort, och om det blir lite mindre grönt och blommigt kan jag nog stå ut. Som du säger, nästa år är buskarna nog ikapp och kanske ännu mer blomvilliga.
RaderaHa det bra du också.
Eva
Ha ha, jag tycker jag känner igen mig i allt du skriver. Vintergäck planterade i massor - de går att räkna på ena handens fingrar. Förvånad varenda gång det dyker upp något jag petat ner och dessutom klippt spirean. Men det sista beror på att jag planterade den som en liten häck - och anlade sen en gång ½ meter från planteringsgropen. (ibland blir det lite fel....) men vissa år kan jag faktiskt se en liten blomma skymta inne i grenverket.
SvaraRaderaKram
Jamen, visst är det konstigt! Vintergäcken förstår jag mig inte på, men det måste ju bero på växtplatsen. Mina står i kanten av ett syrenbuskage, lagom torrt och soligt tycker jag. Dina och mina vintergäck är nog av någon särskilt bortskämd sort tror jag.
RaderaMina spireor planterades så nära vår uppfart som det bara gick. Tanken var att de skulle välla ut över den ganska breda grusgången och det har de gjort med besked. Jag är nöjd men maken tycker att de är för mycket i vägen ibland. Gången är fortfarande nästan två meter bred när det är grönt så jag håller icke med honom!
Kram från Eva
Ibland måste man ju bekära trots utebliven blommning så det inte blir så att man måste ta ner allt för att det blivit förvuxet eller fult!
SvaraRaderaMariana
Jo, jag försökte ju att vara klok och ta en tredjedel i varje buske för att inte tappa all blomning, men det innebär att jag måste ta ytterligare en del nästa vårvinter. En utdragen pina alltså, men säkert bättre än en radikal beskärning för det hade jag inte klarat av utan att gråta blod! Nu får vi se hur det blir - kanske belönas jag nästa år med en rikare blomning, vem vet...
RaderaMå så gott.
Eva