Fågelskådning från mitt köksfönster

Onsdagen i veckan som gick var prästgårdsevas och min sopplunchs- och rovfågelfotograferingsdag. På förmiddagen preparerade jag den snöiga scenen utanför köksfönstret med många kilon hjortben och annat styckningsrens. Hinkarna med renset hade under några dagar förvarats i  uthuset, men börjat lukta så svårt att allt förpassats ut i växthuset. Jag tänker inte beskriva stanken som slog emot mig när jag öppnade dörren... 

Jag hade ju önskat mig sol för att få liv och kontrast i bilderna som skulle tas, men dagen var grå och bilderna blev, enligt min mening, lite trista och platta utan de skuggningar och skiftningar i snön som solen ger. Fåglarnas fjäderdräkter förlorade också mycket på grådagern, de blev inte så nyansrika och fjädrarna inte de glänsande brunskiftande "pälsverk" de är utan mer som trista, glanslösa, brunbeige vinterkappor. 

Eller var det kanske oskicklighet i kamerainställlningen hos fotografen? 

Eller möjligtvis bristande utrustning?

Rovfåglarna dök i alla fall upp - iförda sina glanslösa vinterkappor.

Först en ensam ormvråk. Sedan ytterligare en. Och ännu en - som mest sex vråkar på en gång. 

Och varje gång en ny fågel landade blev det oro i lägret, kroppar restes och vingar breddes ut.

Här nedan har fjällvråken till höger just slagit ned och visar upp sitt vingspann, som enligt Fågelguiden är 125-148 cm jämfört med ormvråkens 110-130 cm.

Efter storleksdemonstrationen gick det alldeles utmärkt att dinera tillsamman!

Mest oro skapade gladorna, som inte var så pigga på att slå sig ner utan föredrog att störtdyka över vråkarna i försök att jaga bort dem.  

Och när inte bortjagningsmetoden fungerade plockade gladan helt enkelt med sig en bit mat för att äta i lugn och ro och utom synhåll för oss. Var slog ni er ner små glador?

Det var en rolig och orolig fågelskådardag med mycket springande fram och tillbaka mellan föntren, joxande med kamerainställningar, obekväma fågelskådarplatser (en på diskbänken klättrande och kravlande prästgårdseva skulle jag gärna vilja visa er!) och en alltmer kallnande soppa kvarlämnad på bordet i matrummet. 

Men det har varit soliga dagar också när ett enda liten köttsmakprov legat ute i snön.

Då hände det att gladorna landade.

Den här nedan med snön sprutande om landningsstället medan den bromsar med stjärten och vingarna!

Och en annan lite elegantare och mjukare landning. Gladan har klorna beredda att greppa bytet.

Vaksamt spanande...

Vaksam mot attacker från ovan är också den ensamma ormvråken. Åt en bit och tittade sedan upp mot skyn igen. Förmodligen seglade en matkonkurrent runt högt däruppe...

Men den landade aldrig så vråken fick äta i fred och när den lyfte en halvtimme senare var benet befriat från allt kött och vråken vägde några hekton mer än när den landade!

Klart slut från årets rovfågelfototgraferingar!

Skogseva