tisdag 31 januari 2012

Solrosfröautomaten


Käre maken fick en ny fröautomat i present. Han laddade den med solrosfrön och donerade den sedan till småfåglarna.
Den blev populär!
Bergfinkarna, som gästar oss i mängd just nu, är särskilt förtjusta i  den genomsiktliga designen, men alldeles förfärligt ovilliga att dela med sig av maten.




Två öppningar till matbordet, så perfekt. Finken har full kontroll över frön och inkommande frökonkurrenter!

Fel, fel, fel, fel! Jättefel!




Frökontrollanten trodde sig ha full koll över alla solrosfrön.




Bergfinken undrar över den där som just landade på andra sidan.

Är den lika timid som jag?
Är den kraftfullare?
Tänker den flaxa på det där irriterande och hotfulla sättet hela tiden, det förstör definitivt min aptit?

Här är det tydligen störst, bäst och vackrast som gäller om man ska få äta i fred.
Eller det mest idoga flaxandet.

Finken får sin matro totalförstörd.




Och så flyger bergfink nummer ett, som trodde sig ha ensamrätt till fröautomaten, sin väg medan bergfink nummer två sitter kvar och flaxar.
Och flaxar.
Och flaxar.

God eftermiddag, säger skogseva.

8 kommentarer:

  1. Fina foton!
    Det där är ingen som besöker oss!
    Mariana

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att du inte har berfink hos dig kan jag tänka mig eftersom det är en skogsfågel. Egentligen en norrlandspippi men under milda vintrar stannar den tydligen kvar i södra Sverige där den kan ses i stora flockar. Den är väldigt vacker med sina tydliga teckningar så det gäller att njuta av den innan den efterlängtade våren kommer och finken flyger norröver!
      Må så gott!
      Eva

      Radera
  2. Så fina oflaxiga bilder du bjuder på. Bergfinken är väldigt ovanlig här hos mig... men verkligen en finfin liten pippi tycker jag.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Anna!
      Njaaeee.. Malmö är nog inte rätt plats för en granskogsfågel men ni har å andra sidan fåglar som vi aldrig ser här hos oss; svala, gråsparv, pilfink, skata, mås (jag som vuxit upp i Malmö, vad jag längtar efter måsar och deras skränande!), kråka, råka och en massa andra trevliga flygare.
      Du kan ju tänka på mig när du hör en mås hojta till.
      Kram från Eva

      Radera
  3. Så fina bilder! Det är så spännande och rogivande att titta på fåglar tycker jag. Gillar verkligen fågellivet i trädgården. Vi har inte haft lika många olika besökare i år som förra, men vädret har ju varit annorlunda också.
    Ha det gott.
    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha Maria.
      Själv kan jag bli sittande i timmar för att titta på och fotografera fåglarna som kommer för att äta hos oss. Det är särskilt roligt när man upptäcker en fågel som kanske inte dyker upp så ofta. Vi har väl inte så stor variation av fåglar här men stora mängder av talgoxe, blåmes, grönfink, gulsparv, domherre och titor. Roligt är det när det dyker upp grön- och gråsiskor, steglits och de underbara små rödhakarna. Vi märker ingen skillnad på fågelmängden jämfört med i fjol - det har gått åt ungefär lika mycket frön i år och nu är det så kallt så det är jämn och väldigt tät trafik till våra fågelbord.
      Kram från Eva

      Radera
  4. Bergfinkar kommer hit i mängder också just nu, och jag kan inte minnas jag sett den speciellt ofta på besök förr om åren så jag har verkligen försökt fotografera dem. Hoppslöst flaxande och allt blir bara sudd - jag blir djupt imponerad av dina bilder.
    Jodå, alla våra bågar och spaljénät består av armeringsnät fastnajade på trästolpar. K tycker inte vi ska göra något mer permanent eftersom han tror jag kommer att vilja ändra på allt om några år - jag förstår inte vad han menar!! :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berfinkar i mängder hade vi både i fjol och i förrfjol och jag undrar om det inte var de som låg i topp i fjolårets fågelräkning...
      Fåglar är några 'räliga' djur att fotografera och jag kan bli vansinnig på att de vägrar att sitta stilla och snyggt på en gren utan i stället far omkring på det mest nervösa och hispiga sätt! Jag måste gå ifrån med jämna mellanrum för att svära över dem och lugna ner mig.
      Jag antar att du försöker använda så kort slutartid som möjligt om du har en systemkamera...
      När vi gjorde vår rosenbåge tänkte vi faktiskt göra just som ni gjort med en böjd armeringsmatta, men valde att göra raka överliggare för att få det hela mera stabilt. Det blev ju inte lika vackert som er 'båge', men förmodligen kommer honungsrosen att mjuka upp det lite fyrkantiga med tiden.
      Kram från Eva

      Radera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!