fredag 27 januari 2012

Måkläppen


Prästgårdsmadammen och jag for söderöver mot Falsterbo och Måkläppen, en vit fläck på kartan för mig som ändå är så relativt natur- och fågelintresserad - märkligt. Det kan kanske delvis beror på att "besökstiderna" är begränsade till vintermånaderna när vindarna ofta blåser så isande kalla att min bekvämlighet segrar över min nyfikenhet. Onsdagen var emellertid en tämligen fin och vindstilla dag, även om det faktiskt var molningare över näset än det var här hemma på åsen.




Om man ska ge sig ut på Måkläppen ska man se till att kroppen upptill är inpackad i vindtäta kläder och nertill i vattentäta kängor/stövlar. Stövlar är nog att föredra, för det är nog inte alltid de sanka områdena, som man måste ta sig över, är tillfrusna.

Men nu är vi framme vid vår utgångspunkt, torra om fötterna tack vare stövlarna och småsvettiga upptill eftersom vi är så rasande vindtäta, och vi kan påbörja vandringen, tungt lastade med kameror, stativ, objektiv, termoskanna med choklad och några banala ostsmörgåsar.




Här är sannerligen vackert med den smala reveln som är omgiven av ett vatten som skiftar i silver, askgrått, gråblått, blygrått. Inga stora rörelser i havet, bara fraset från små korta vågor när de når strandkanten.

Lite blekt guldskimmer står strandrågen för.




Nere vid vattenbrynet ligger en ejderhanne och att inte skrämma iväg den är nästan en omöjlighet. Den reser sig värdigt, ganska orädd, och simmar ut en bit från stranden, bara för att återvända när vi passerat och är på betryggande avstånd igen.




För en konstnär måste ljuset på reveln vara mycket tilltalande. Österlenljus. Provenceljus. Och när himmel och hav nästan smälter samman i ett blågrått dis kan vem som helst få lust att börja måla!




Svanstrecket hamnar på bild lite i förbifarten...




...medan den här, som icke mer kommer att lyfta från denna vår jord, är mer intressant. När jag fotograferar den är den bara ett fågelkadaver vilket som helst, men väl hemkommen när jag tittar på mina bilder konstaterar jag att det är en fågel jag aldrig sett tidigare. Ser ni den kraftiga näbben med det vita bandet över? Det här är en tordmule och den häckar företrädesvis på Karlsöarna och i Stockholms skärgård. På klippor eller klippstup lägger den sitt enda ägg. Denna pippi kommer dock aldrig mer att reproducera sig...




Så kommer vi då fram till vår vandrings slutmål, vi hinner helt enkelt inte längre för vi har för avsikt att vandra tillbaka också! Här blåser det lite snålt i våra nackar medan vi packar upp vår lilla matsäck och börjar spana efter säl.
Det tar inte så lång stund förrän den första dyker upp.
Sedan är de två...
Vi har inte riktig koll på hur många de till slut är, men i alla fall fyra som syns samtidigt. Knubbsäl? Gråsäl? Det har vi ingen aning om eftersom vi bara ser deras huvuden som nyfiket sticker upp ur vattnet en bra bit ut från land. De tittar på oss medan vi sitter på den kalla sanden, dricker vår choklad och fotograferar, och emellanåt försvinner de med ett plask ner under vattenytan, för att ett ögonblick senare poppa upp några meter längre bort.




Tiden rinner snabbt iväg i sällskap med sälar och fåglar, dagarna är fotfarande ganska korta och eftermiddagen sen. Nu måste vi packa ihop och traska i riktning mot bilen. Prästgårdsmadammens utrustning är tung. Min är lätt, det är jag tacksam över...

Nu är vi snart framme vid fyren. Inte så långt kvar till bilen. 
Jag hoppas att mina djupfrysta händer tinar upp innan Måkläppen öppnas på nytt nästa säsong. 
Om jag kan hålla mig så länge. Det finns ju faktiskt andra vägar i området som är tillåtna året runt!




God afton säger skogseva.

14 kommentarer:

  1. Vilka härliga bilder och vilken härlig fotopromenad. Tragiskt med fågeln men sådan är ju naturens gång. Och visst anar man ett ljus i bilderna. Ett avlägset men drömmande vårljus.

    Ha en skön helg!
    /Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du. OM inte fågeln av någon anledning hade stupat just där hade jag kanske aldrig fått se just en tordmule! MEN jag hade naturligtvis hellre sett att den flög fritt någonstans på Karlsöarna....
      En skön helg önskar jag dig.
      Eva

      Radera
  2. Vad vackert!!!
    Nästan så man kan känna doften av hav...
    Ha en skön kväll
    Mariana

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är där vackert. Vi är lyckliga här i landet som har så vackra och sinsemellan olika landskap. Mitt landskap Skåne är på något sätt ett konglomerat av alla övriga svenska landskap, så vi är särskilt rika på skönhet!
      Må så gott.
      Eva

      Radera
  3. Vi har länge länge pratat om att bege oss ut där men inte kommit till skott.
    Har gjort ett par försök när barnen var mindre men då har vi bara kommit en bit "bortom" gränsen innan orken trutit...Nu när barnen är större är de trötta redan på planeringsstadiet men vi skulle ju kunna gå utan dem...

    Ha det bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan inte låta bli att le, det tar tid innan man är kapp, föräldrar och barn, men det kommer. Sedan gör man saker tillsammans med glädje tills barnbarnen kommer som små bromsklossar! Åk dit själv vettja!
      Må så gott.
      Eva

      Radera
  4. Tack för en underbar naturpromenad! Så vackra bilder så jag häpnar.
    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var så god, alltid trevligt med sällskap på promenaden!
      Vackra bilder blir det när motiven är vackra, så enkelt är det.
      Kram,
      Eva

      Radera
  5. Fantastiska bilder du delar med dig av, man skulle gärna velat se detsamma, men njuter till fullo av dina bilder. Ha en fin helg!
    /Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha, vårt land har många ljuvliga platser värda ett besök. Trist att tänka sig att det finns så mycket kvar att se men att tiden är så begränsad. Snart börjar trädgårdssäsongen och då blir det inga utflykter!
      En skön helg önskar dig Eva.

      Radera
  6. Både vackert och intressant!
    Trevlig helg
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, det är en plats som jag tänker besöka igen - full av skönhet och dofter. Det hade varit härligt om man kunde göra det när vädret är lite snällare, men jag antar att det bara är att skaffa lite bättre och mer ändamålsenliga kläder!
      Trevlig helg önskar jag dig tillbaka.
      Eva

      Radera
  7. Helt underbart! Så kul att ni såg sälar, och alla fina bilder det blev. Vackert med havet och himlen.
    Har aldrig sett sälar i Sverige, men när jag bodde vid Limfjorden i norra Jylland, mötte jag säl ett par gånger, en gång låg den och solade på stranden och jag hade vinden så att jag kom rätt nära. Det är häftigt när man möter vilda djur. Bra att er kyliga utflykt gav er en belöning! kram Sophia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken härlig känsla det måste vara att få se en säl på land! Jag kan tänka mig att Måkläppens sälar håller sig mycket till havs så länge där är fritt tillträde för oss människor, men sedan... Jag har faktiskt sett en ensam säl i Skälderviken en gång också och visst är det en märklig känsla att möta dessa varelser som verkar vara nästan lika nyfikna på oss som vi på dem! Trist att veta att de av vissa ses som ett hot mot fiskenäringen och att det på sina håll faktiskt bedrivs skyddsjakt på dem. Jag, som normalt har full förståelse för jakt, tycker att det skulle vara svårt att skjuta säl, men det är kanske nödvändigt.
      Kram från Eva

      Radera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!