Jag gick mig en efterstormeninspektionsrunda i skogen när jag hade konstaterat att det enda som hänt här hemmavid var att skorstenen hade 'fjällat' lite, det vill säga lite puts - eller för den delen ganska stora bitar som nog inte hade varit sköna att få i huvudet - hade ramlat i backen.
Så hur mådde då skogen?
Jodå, smågrenar, grantoppar, kottar och allsköns bråte hade naturligtvis ramlar ner men några fallna träd såg jag inte till så jag gav mig in - och upp - i skogen.
Hittade en liten stilla och fin glänta där jag stannade en lång stund och fotograferade mossa (inga bra bilder), vackra löv (inga bra bilder) och några hjortar som sprang förbi (urusla bilder).
I gläntan växte små trevliga gula svampar som säkert hade tagit livet av oss om jag fått för mig att plocka dem till middag. Jag nöjde mig med att fotografera dem och se.. de fastnade på bild!
Fastnade gjorde också björkstammens vackra mönster.
Ner för backen och ut på vägen igen och där låg den första fallna granen,
och femtio meter längre fram låg nästa.
Stormen hade på vanligt och märkligt stormmanér fällt träd på måfå. Knäckt en gran här och en där. Somliga fällda med rot, andra knäckta mitt på. Någon enstaka gran hade fallit med hela sitt rotsystem svävande på trekvart mitt inne i ett i övrigt orubbat bestånd. Hur går det till?
Och alldeles orörda och oförstörda stod några okända växter med sina silverskimrande frökapslar.
Varför hade inte de blåst av i stormen?
God afton säger
skogseva
Biologi Eva, biologi!
SvaraRadera“The survival of the fittest” Det naturliga urvalet, de lämpligaste överlever. Detta är Darwins evolutionsteori (vilket jag nog tror att du känner till)
Men visst förundras man...
En god afton önskar dig/ gittan
Åhhh, så många vackra bilder!
SvaraRaderaStormar kan verkligen ställa till det i skog och mark.
Trevlig kväll till dig med!
Här i Stockholmstrakten hade vinden hunnit mojna innan den nått fram. Det har blåst en hel del men inga fällen. Otroligt att fröna satt kvar som du visar på den sista vackra bilden.
SvaraRaderaHa en trevlig kväll och helg.
Kristina
Gittan:
SvaraRaderaJag är inte alls säker på att det är så enkelt att förklara - inte ens om man känner till Darwins och Lamarcks teorier. Vinden har många egna knep för att välta träd och annat. Det kan till exempel bildas virvlar och turbulens beroende på hur omgivningen ser ut, som kan få förödande konsekvenser på det växande hur starkt den än må vara.
Så svaret har vi nog snarare i den fiffiga vinden än de klena träden!
En god dag önskar Eva
Helen:
Tack för det kära du!
Stormar är som sagt oberäkneliga och plockar med sig det dom tycker, det må vara stort eller smått. Är så tacksam att det inte tog med sig delar av vårt hus som faktiskt ligger lite för nära storskogen.
Må så gott önskar Eva
Kristina:
SvaraRaderaHär i Skåne har vi ju nästan alltid lite vind även om 'inlandet' där vi bor är något bättre. Och här i Skåne brukar vi ju också få ta emot de stormar som kommer västerifrån så man kan kanske tycka att vi borde ha en viss vana, men så är icke fallet!
Visst är väl fröställningar vackra - en liten påminnelse om att det har varit någon slags sommar.
En skön helg önskar jag dig också. Eva
Lite underligt att dom inte blåst i väg så tunnt och skirt som det ser ut.
SvaraRaderaHa en fin helg
Kram Mariana
Mariana:
SvaraRaderaDom var verkligen mycket fast förankrade vid sin moder och det kan jag förstå- vem vill släppa taget i en storm och hamna på fullkomligt okänd plats här i världen?
Jag önskar dig också en skön lördag och söndag, Eva
Vackra bilder till en trevlig blogg. Ibland kan man verkligen fråga sig varför det blev som det blev. Vår skog i Taberg den höll, kanske stormen inte var så hård där. Men hur kan det förhålla sig att jag idag har fotograferat en fullt utvecklad och pigg fjäril, som fastnat i min syntetgran? Naturen har sina egna vägar och det den vill ha, det ta'r den... Är det så...?
SvaraRaderaÖnskar dig en fortsatt trevlig söndagskväll
Birgitta
Underbara bilder... som vanligt. Stormarna lever verkligen sina egna liv. Jag älskar att se på hur de lite större fåglarna liksom leker i vinden. Innan det började blåsa riktigt hårt här så roade sig skatorna kungligt. Det såg nästan ut som de tävlade i vem som vågade 'släppa taget' längst.
SvaraRaderaKram
Birgitta:
SvaraRaderaVälkommen hit och tack för att du tog dig tid att skriva några rader, det uppskattas.
Man skulle kunna säga att "vindens vägar äro outgrundliga", åtminstone tror jag att det är så. Att kämpa mot naturen, eller att försöka tämja den är nog därför svårt. Och varför en fjäril får för sig att det är sommarhalvår och landar i en syntetgran verkar ju helnipprigt. Hoppas att den tog sitt förnuft till fånga och letade rätt på ett ställe att sova sin vintersömn på!
Må så gott önskar Eva
Lotta:
Tack kära du...
Visst önskar man ibland att man vore en fågel som kunde singla runt och bäras av vinden! Så kan jag tänka tills jag kommer på att många av våra flyttfåglar hamnar i grytorna i medelhavsländerna. Skall man önska sig något vore det i så fall att vara en fridlyst stannfågel...
Kram från Eva
Fantastiska bilder. Man riktigt längtar ut i skogen trots säsongen.
SvaraRaderaFröken Dill:
SvaraRaderaTack snälla du! Skogen är för mig en åretrunt-plats och det enda som kan få mig att avstå från en skogspromenad är halvmeterdjup snö, så här har du en som längtar efter en snöfri vinter. Kanske kan man önska sig ett centimetertunt täcke på julafton - hörde du det tomten?
Må så gott säger Eva