Lördag i Ystad

Vi skulle ju inte ge oss iväg på fler utflykter före jul var det tänkt, men eftersom Ystad konstmuseum just nu visar SLAS, eller Stig Claesson som han ju egentligen hette, blev det för frestande för käre maken.

Till Ystad alltså och som ni ju vet vid det här laget företar vi oss absolut ingenting förrän vi har fikat. I Ystad finns det två ställen som vi brukar välja mellan, det ena "Hos Morten" ligger i Gåsegränd och är ett bokcafé med hög mysfaktor. Jag vet inte om böckerna är till salu, men tidningarna är fria att bläddra i medan man sippar på sin latte eller vad man nu har valt att dricka till sin kaka eller macka. Här finns goda fettbomber till varma smörgåsar om man hör till den pinnsmala kvinnovarianten, som det lär finnas några exemplar av...

Hos Morten var det fullt i lördags så det fick bli kaffeställe nummer två på vår lista och jag tror, men är inte säker på, att det heter "Kaffekoppen Harmony". Bakom detta ganska förfärlig namn finns ett mera klassiskt café som ligger på Stora Östergatan. På väggen hos Kaffekoppen hänger två gamla lampetter med olika kvinnomotiv på, två riktiga juvler från Ystad metall (nedlagd - när då?), som vi i många år har har kastat lystna blickar på. De är icke till salu - vi har frågat!

Detta är också ett ställe med tidningshögar, nästan en nödvändighet när man ska fika tycker vi. Tidningarna ska helst vara från 30- 40-talet, men nya duger också när man inte är bortskämd med sådan flärd. Vad gör väl det om modet är ett år gammalt, för oss som bor i skogen känns allt nytt!

Och så finns det recept som man kan hämta inspiration från, det här ska vi testa om vi får för oss att äta brunch i stället för frukost någon gång:

Så stoppade vi alltså i oss våra smörgåsar, lyssnade på en högljudd konversation på bredaste skånska från bordet intill, och jag uppdaterade mig modemässigt och käre maken frossade i recept. Ett perefekt sätt att använda några gråtrista och blåsiga lördagstimmar.

Men nu - mot muséet!

SLAS var, och det visste jag inte, en alldeles utmärkt porträttmålare.

Den blå/röd/gula damen föll mig i smaken. Jag gillar att hennes armar verkar ofullständiga och att hon tycks ha en märklig utväxt, en jättevårta?, på sin vänstra arm.

En melankolisk, mörkhårig madame. 

Den här förvrängda men, tycker i alla fall jag, suveränt avporträtterade personen känner ju alla igen!

Käre maken föll för den skånska landsvägen - jag vet inte det jag...

När vi for hem på seneftermiddagen i snålblåsten behagade solen gå ner på det mest förtjusande och färgglada sätt!

Men nu blir det definitivt inga utflykter på länge, länge!


God dag säger

skogseva