Nu far vi!

Och så gjorde vi då en av sommaren sista utflykter. Inte sista, det vet jag nu, men i alla fall näst sista.

Jag tänker inte pina er med långa beskrivningar, så håll i er så gör vi en snabbresumé.

I strålande solsken åkte vi till ett ställe som alla skåningar, utom just käre maken och jag, varit på..

..nämligen Mandelmanns trädgård på Österlen.

Jag har aldrig någonsin sett sådana hav av jätteverbenor som de som växte utanför Mandelmannens ena växthus.

Ocfh aldrig någonsin sett en så djup färg på en Heliotrop som hos den som stod i en av Mandelmannens blomstersängar.

Man kan säkert tycka väldigt mycket och väldigt olika om detta ställe, men visst var det lite charmigt bohemslarv över det hela. Lite ogräs här och där. Ärligt talat... ganska mycket ogräs både här och där..

Och går Mandelmannen alltid omkring och är så där visslande glad?

Mandelmannskvinnan gjorde goda smörgåsar med någon slags syrad ävja på. Hembakat bröd. Naturligtvis!

Utsikten  från vårt smörgåsbord..

..var inte så tokig. Dunsvansgräset vajade silvrigt i den nästan obefintliga vinden.

Medan vi åt lyssnade vi på det sköna ljudet från grymtade grisar.

Familjegrisarna gyttjebadade och hade det bra i solskenet. Tre feta och fina linderödssvin som säkert kommer att bli till goda julskinkor. Och korvar. Och syltor.

Vi handlade vansinnigt goda tomater av alla de slag av Mandelmannen själv.

Och svartkål.

Och vattenkrasse.

Och kålrabbi.

Men vi kunde ju inte stanna hela dagen hos den där visslande Mandelmannen. Vi måste ju till Kivik också. Och gå en sväng i Ulriksdals plantskola.

Vi strosade och tittade och bedårades av alla fina små lönnar som glödde i eftermiddagssolen. Bara käre maken, jag och ägaren till plantskolan där. Diskuterade Hemlock som jag så gärna vill ha. En sådan fanns minsann i den privata trädgården, som vi fick en liten visning av. Jätteroligt!

Kaffesugna.

Vi lyckades krångla oss förbi den skånska folkvandringen, som hade äppletavlan som mål, och hittade ett litet fik med bedårande saker bakom glas.

Nu tvingades vi välja.

Mellan denna lilla godsaken..

..och denna säkert lika läckra sak..

..men föll till slut för var sin mandelbrioche.

Det gjorde vi rätt i!

Och medan vi mumsade och sörplade i oss av det goda värmde solen som om det vore sommar. 

Det var tur att det stod en ful röd snökäpp mitt i vårt synfält annars hade stunden nästan blivit för idyllisk och perfekt!

Hur hamnade vi här vid denna gräsmattetext?

Vid ett gods om vars existens vi inte kände till.

Södra Björstorps gods vid sidan om allfarvägen.

Märklig sextonkantig byggnad med för oss okänd utställningslokal i ett gammalt vackert bryggeri.

Mattias Klum ställde ut ett antal fotografier i den vackra lokalen.

Vi tittade lite på bilderna.

Vi tittade lite mer på lokalen.

Lokalen imponerade mer än fotona!

Men när vi tittat färdigt på foton och lokal var dagen nästan slut.

Vi åkte hem och planterade den Acer palmatum 'Seiun kaku', som jag fallit pladask för i plantskolan på Ulriksdal och som därför numera bor hos oss på trädgårdens baksida.

Käre maken kan stå och njuta av den rödglödgade synen genom köksfönstret när han står och hackar lök till middagen!



God afton säger

skogseva