Nu far vi igen - Sanus per aquam!

Nu kommer denna säsongs sista utflyktsrapport och den har inte det minsta med trädgård att göra. Nästan totalt befriad från växter, jord och blommor. Är mer ägnad åt kropp och själ, och det är väl inte illa det heller...

Vi vänder näsan mot Köpenhamn och startar på Kunstindustrimuséet som har bytt namn och numera heter Designmuseum. Om ni inte har varit där och om ni är boende i Skåne rekommenderar jag verkligen ett besök. Här har man samlat konsthantverk från många århundraden, så jag tror att här finns något för alla smaker.

Och som vanligt passar det vår smak att starta i caféet!

Efter en liten osttallrik, gott bröd (egentligen aja-baja när man LCHF-ar!) och öl startar vi vandringen genom museisalarna med sina skiftande innehåll. De turistande japanerna lämnar vi kvar i caféet.

I ett hörn i muséet står Tomas Tranströmer och begrundar det där med att helt plösligt vara nobelpristagare. Eller är det kanske en helt annan man som står där i en förstenad pose...

En del av muséet innehåller lustifikationer som kineserier, hundratals japanska svärdsutsmyckningar och annat som vi tittar lite förstrött på.

Gammalt kinesiskt porslin, vackra glasföremål och gamla intarsiarika skåp, som väger sisådär tusen kilo och förmodligen kräver förstärkta golv, är roligare.

En meterhög vit tupp skulle man väl kunna ställa någonstans i ett hörn i trädgården.

Men ännu roligare blir det när vi närmar oss vår egen, eller kanske våra föräldrars, tids design. 

Kvinnan som en gång bar denna klänning måste ha skapat rubriker. Undra på det! Klänningen är häftig, men fick inte den stackars människan nackspärr av det tunga halsbandet!

Och här har vi en stilig, något moderniserad, klut. När jag var barn hade mödrar och tanter något liknande knutet runt håret när det var dags för fredagsstädning, eller när mattorna skulle bäras ut för att piskas. Och det skulle göras ett par gånger om året, annars var man en lortmaja.

Sisådär nu är vi klara med det "kulturella" så nu är det dags för "Sanus per aquam" = "sundhet genom vatten" = SPA !

Vi har alltså beslutat oss för en kort lyxsemester på Skodsborg kurhotell och spa, norr om Köpenhamn. Vi har aldrig någonsin besökt ett spa.

Intressant!

Byggnaderna är många och vita. Tillbyggnaderna åtskilliga. Korridorerna oändliga. Gräsmattorna oklanderliga. Allt är fräscht och fint utom en hovmästare som luktade cigarettrök! Fy dig hovmästare!

Rummets inredning har en tilltalande varm honungsfärg.

När vi tittar ut genom fönstret ser vi några enkla vita fiskarhyddor och lite vatten. Jag förmodar att det är Öresund...

Vi dricker var sin 'latte' i baren (man uppmanas att dricka mycket under sin visteles här - men man kanske inte menade latte och vin!)

Efter kaffet måste vi hitta på något och eftersom vi är på ett spa finns det en mängd olika behandlingar att välja mellan. Det är lite sent på dagen så vi får ta vad som bjuds.

En halvtimme senare sitter vi i ett tjusigt rum och väntar på att bli ekologiskt masserade!

Maken blir hämtad först. En ung kvinna pratar vänligt med honom medan hon föser iväg honom till behandlingsrummet. Vad tänker hon göra med honom?

Efter ytterligare en halv minut dyker en ung och mycket vacker Adonis upp och presenterar sig som min massör.

Jag måste erkänna att jag blir lätt förvirrad och undrar om de inte hade blandat ihop oss. Maken och mig alltså. Är det inte så att män masserar män och kvinnor masserar kvinnor - undrar jag i min okunskap? Nej, så är det icke! Men om jag känner mig obekväm med en manlig massör tror Adonis att han kan hitta en av ett kön som känns mer acceptabelt för mig. Kvinnligt kön, antar jag så här i efterhand.

Min hjärna delar för bråkdelen av en sekund upp sig i två oliktänkande delar. Den ena undrar om denne vackre Adonis verkligen ska få smeta in min nakna kropp med väldoftande oljor, den andra halvan tycker att den första är löjlig och övertalar den första att vi (hela kroppen alltså) ska följa med Adonis. 

Det beslutet ångrar varken vänster eller höger hjärnhalva. Och definitivt icke min kropp! Det var alldeles otroligt skönt! (När jag väl kunde koppla bort att det var Adonis händer som for fram över både min fram-och baksida!)

Käre maken och jag är alltså båda två väldigt välmasserade och välinoljade när vi sätter oss till bords i matsalen vid åttatiden. Marschaller brinner utanför matsalsfönstren och kockarna arbetar elegant inför öppen ridå med vår supé som består av..  

..till förrätt en makalöst god stekt getost med tomatmarmelad och stekta hasselnötter..

 

 ..och till huvudrätt ett perfekt stekt andbröst med tillbehör och en otroligt smakrik sås i små, små klickar. För små klickar av en så god sås. Den ber vi att få extra av. Mycket extra av...

Vi avslutar middagen och dagen med en liten kaffe i baren.

Sedan sover vi. Eftersom vi inte är hemma i vår egen säng sover vi lite sisådär. Duntäcket och jag  kommer inte riktigt överens. Kuddarna och jag kommer definitivt inte överens.

När vi ett fåtal timmar senare lite lätt outsövda tittar ut är det snarare ett Harmagedon än ett fredligt Öresund som syns nedanför fönstret.

Men när vi ätit stor frukost och packat ihop våra pinaler lyser solen över oss och över kurhotellets alla blompottor med blyblommor.. 

..och vackra mörkblommande hortensior.

Nu åker vi in till Köpenhamn och strosar runt lite utan något särskilt mål.

Tittar på Tage Andersens butik från utsidan. Ingen av oss känner någon större lust att gå in där. Faktiskt inte.

Vi går på Illum istället. Sniffar på luktegott. Drar lite i kläderna.

Drar lite extra i en randig, härligt tunn tröja hos Filippa K. Varför fastnar jag alltid för ränder?

Den randiga får följa med hem till skogen i Sverige.

Käre maken är tapper och härdar snällt ut, men till sist orkar inte heller jag med fler butiker, tröjor, väskor eller luktegott. Vi slår oss ner med en sista latte för att vila trötta fötter. Att gå runt på varma varuhus är minsann ingen sinekur. Ganska långt från friska luften i skogen.

Nu längtar vi hem!

På väg mot bilen passerar vi en liten antipälsdemonstration. Flickorna morrar oavbrutet som små tigrar eller pantrar och trampar med sina ovant bara tassar den stygga asfalten. I kväll måste nog två köpenhamnsflickor plåstra om sina blödande fötter, och dricka honungsvatten för att återfå sina röster...

Det sista roliga vi ser i Köpenhamn är denna gröna vägg vägg i vägg (kul va!) med parkeringshuset. Rådhus- eller vildvin och någon klematis. Fint ända upp till tio meters höjd!

Och nu har vi återgått till vårt vanliga skogsliv med grävning, flyttning av plantor och gräsklippning.

Och det är minsann inte dumt det heller,

tycker skogseva