Älskar svartfåglar - har det undgått er?
Vi lider brist på alla sådana i vår skog utom korparna, de bästa av alla svarta, svårfångade, stora ooch vackra. Flyger alltid högt, högt över grantopparna. Ouppnåeliga för kameran.
Måste, trots förkylningen, iväg till Lund och tvingade maken att stanna till vid en liten grässtump där några råkor struttade omkring, framtunga av sina näbbar.
Råkorna ville icke samarbeta, utan flyttade sig längre och längre bort från mig och kameran. Ville så gärna fånga en i flykten men kameran var lika ovillig till samarbete som råkorna. "Knappen" lät sig i dag inte mutas till stordåd. Råkorna for hit och dit som svarta sotflagor i luften och jag hann inte följa dem med kameran i deras oberäkneliga rörelser.
En råka landade med vinden i ryggen en bit bort.
Nu skulle jag ta BILDEN!
Som sagt... pippin hade vinden i ryggen. Kamerainställningarna var helt fel. Avståndet var lite för stort.
Men för sjutton!
Ni har säkert också tagit en bild, som av en eller annan anlednng blivit lite skrattretande, någon gång i ert liv!
God natt säger
skogseva
Denna pippin är helt bedårande!
SvaraRaderaEn fantastisk bild trots förutsättningarna.
ja, det är inte lätt att fånga flygande fåglar på bild.
SvaraRaderaJag tycker du har lyckats väl, fin bild trots allt.
trevlig helg!
men oj så söt den är.....
SvaraRaderaDet blev ju en jättehärlig bild.
Ha det bra )
Urcharmig bild! Det ser ut som den har kappa på sig.
SvaraRaderaJag tycker att råkor är räliga fåglar men denna bilden kunde man ju inte låta bli att skratta åt, härlig!
SvaraRaderaGod lördag / Kram gittan
Margareta:
SvaraRaderaVälkommen hit! Jag blir så glad när ni ger er tid att lämna en liten kommentar, det uppskattas verkligen.
Nej förutsättningarna var verkligen inte optimala, men jag kunde inte låta bli att visa lilla pippin i alla fall.
Önskar dig en härlig lördagkväll, gör Eva
Helen:
Nej, att fånga de små liven i flykten är hopplöst tycker jag. Jag behöver nog lite undervisning i den konsten, en annan kamera eller kanske väldresserade fåglar som flyger långsamt!
Må så gott. Eva
AnnCharlotte:
Söt och söt.. Själv tycker jag att den ser ut som en slarvig liten häxa! Bilden blev ju faktiskt lite rolig..
Kram från Eva
Maria:
Visst ser det ut som om den lilla raringen har svept in sig i en svart regnkappa! Och visst ser den lite missnöjd och sur ut. Jag förstår - inte kul när pälsen nästan blåser av i vinden!
Ha det så gott önskar Eva
Gittan:
Men Gittan då! Råkor som är så personliga, svarta och fina! Och som ser så kloka och förnumstiga ut...
Det är dock tillåtet att skratta åt deras något aparta utseende och framförallt att skratta åt just denna vinddrivna existens!
Kram från Eva som önskar dig en trevlig kväll
Tufft!!!
SvaraRaderaSom du vet delar jag din kärlek till dessa stora, stiliga, svarta, stolta och smarta fåglar.
SvaraRaderaFint foto men jag förstår inte: Vad är det som är så roligt?
Kramar
Sotsvart Eva
Mariana:
SvaraRaderaEller hur!
Kram
Eva
Prästgårdsväninna:
Jag vet! Jag har stor respekt för deras smartness, flygskicklighet, skönhet och förmåga att hålla sig borta från mig när jag har kameran i handen!
Fotot är ju verkligen 'sådär' och roligheten består väl i att det blåser duktigt i pälsen på pippin!
Puss och kram på dig kära vän
Eva
Hihi, vilken härlig bild!
SvaraRaderaJag kommer osökt att tänka på vad en stackars fågelmamma hade tänkt om detta var vad som dök upp i kuvertet efter skolfotograferingen... Ojoj! :D
Ha det fint! /Caroline
Caroline:
SvaraRaderaJag kan tala om för dig att det är helt i stil med vad min mamma plockade upp ur kuvertet efter min skolfotografering för mer än femtio år sedan! Ett kort där jag ser ut som ett litet fattigt gatubarn från östeuropa!
Må så gott önskar Eva
Ha ha! Jag tycker jag känner igen mig - varje morgon i spegeln!! ...och jag kan inte ens skylla på vinden.
SvaraRaderaKram
Lotta:
SvaraRaderaJamenvisst så är det här oxå! För min del är det även något med det där som hänger under hakan...
Kram från Eva
Wow, vilken bild, vilket uttryck! Klar Brutus Östling-varning.
SvaraRaderaJanicke:
SvaraRaderaTack ska du ha, men jag är rädd för att Brutus Östling hade blivit något förolämpad av jämförelsen. Mig gjode den dock glad,
säger Eva