Regnigt och blåsigt.
Förkyld och hostig.
God eftermiddag kraxar
skogseva
Tanterna i Rom
3 månader sedan
tisdag 18 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Skogseva
- Romeleåsen, Skåne
- Jag är 40-talist med mina rötter djupt nere i den skånska jorden. Jag och käre maken försöker tillsammans, att från ett vanskött ingenting, skapa en privat oas på den motsträvigt steniga, mullvadsrika och numera även sorkrika Romeleåsen.
Min blogglista
-
-
-
Tio år!7 år sedan
-
NY BLOGG PÅ FOTOSIDAN.SE9 år sedan
-
Ännu en kort stund10 år sedan
-
TheSartorialist.com RSS Feed13 år sedan
Vilken vackert kuslig bild!!
SvaraRaderaKrya på dig! Inte kul att vara sjuk.
Kram Maria
Ödesmättat... verkligen en vacker bild på en aningen ogästvänlig? skog. Som den slättbo jag är har jag respekt för skogen... speciellt när den ser så vresig och barsk ut.
SvaraRaderaKrya på dig!
Kram Anna Vattenkanna
Vacker bild!! krya på dej/Mariana
SvaraRaderaJag känner mig inte helt bekväm med att vara i mörka skogen så din bild är för mig något småläskig och skapar oro. Men det betyder inte att det är en dålig bild. Tvärtom. Väldigt vacker - men hade jag varit där hade jag snabbt som ögat vänt på klacken och gått tillbaka till där det öppnar upp sig och ljusnar igen!!!
SvaraRaderaKrya på sig...
Hälsar Åsa
Mysig skogsbild!
SvaraRaderaMen, inte roligt med förkylning..Krya på dig!
/Cika
Vilken fin coh mysig skogsbild. Jag hör verkligen tystnaden! // Anna
SvaraRaderaMaria, Anna Vattenkanna, Mariana, Åsa, Cika och 'nya Anna' (välkommen hit!)
SvaraRadera(FÖR EN GÅNGS SKULL SVARAR JAG ALLA I ETT SVEP.)
Så roligt att få höra så olika omdömen om min mörka skog. "Ogästvänlig", "vresig", "småläskig" men också "mysig" och "kusligt vacker".
En dalmas som just varit nere vid sydkusten stod länge och tittade på granskogen bakom vårt hus medan han talade varmt om skönheten i den jämfört med det där förfärliga vattnet som han just varit vid. Där var ju så "öppet" och eländigt! "Tacka vet jag en hög och fin granskog!" sade denne man, som alltså säkert har granbarr i sina dalagener, i stället för öppna åkrar och fält, som vi har våra gener här i Skåne.
Men trots att jag själv har vuxit upp i Malmö med havet så nära inpå älskar jag 'min' skog. Den som alltid är spännande att vistas i eftersom djuren är ständigt närvarande - ibland framskymtande, ibland helt synliga, ibland avslöjande sig genom lite prassel i en buske eller en gren som knäcks under en klöv. Jag kan ha hjärtat i halsgropen av spänning inför en flyende dovhjortsflock, eller det där prasslet som jag kanske inte kan lokalisera, men jag känner mig ändå alltid, alltid trygg i skogen. Den är vänlig och rofylld men också spännande just för att man inte kan se 'runt hörnet'. Och 'runt hörnet' finns alltid nya synintryck. Kanske värda att fotografera...
Kramar till er alla från Eva
Tack för 'krya på dig'-hälsningarna!)
Jag tycker det är en vacker bild men själv hade jag valt havet före skogen, även om jag älskar att promenera i skogen.
SvaraRadera//Jessica
Jessica:
SvaraRaderaTack ska du ha! Jag tycker själv om bilden som är lite 'John Bauersk' i sin stämning och dovhet. Får mig att tänka på en bild av Tuvstarr som satt vid en tjärn - en bild som jag tyckte var fin men som var så skrämmande för yngsta dottern att vi fick vända den mot väggen när hon skulle sova!
Må så gott önskar Eva
Då vill jag skicka en krya-oå-dig-kram å det snaraste. Gillar din bild väldigt mycket. Den andas en härlig mystik. Lite John Bauersk är den allt.
SvaraRaderaKram Anita
Anita:
SvaraRaderaTack snälla du. Förkylningen har övergått i en elak hosta - den gör den alltid hos mig!
Så roligt att du tycker om bilden. Den kan tyckas mörk och lite kuslig, men man kan ju faktiskt se en liten glänta och längre bort något ännu ljusare...
Kram från Eva