söndag 25 november 2012

Färg, form, fågel


Skogen i höstdiset.
Tidig morgon sitter vi vid skogskanten och väntar på viltet - vi ska ta fantastiska bilder på hjortar. 
Eller kanske på rådjur. 
Om vi har riktig tur får vi kanske en bild på vildsvin!
Vi väntar.
Talar viskande med varandra. Det hjälper inte, viltet vägrar visa sig.

Vi ger upp. Reser på oss och vandrar in i skogen, lite stelbenta efter några timmars stillasittande.




Inte heller i skogen finns det några djur denna disiga dag.
Borta!





I den vackra skogen finns bara träd.
Och mossa.
Och stenar.
Och en riskoja.
Och två människor.




Skogen är tyst, stilla och vacker. Vilande.
Vi beslutar oss för att göra en tvärvändning. 
Vi kör mot sjön - kontrastrikt!




Där blåser det.
Där finns fågelljud.
Där finns vågbrus.
Där finns rörelser.
Där finns tusentals fåglar!




Två vackra världar inpå våra knutar, så lyckligt lottade vi är!

Trevlig söndag önskar skogseva.

10 kommentarer:

  1. Magiskt vackert även utan djur.
    Kramar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturen ÄR magisk! Med eller utan djur. Med eller utan ljud.
      Men allra mest magisk är den i alla fall i dis och dimma när man får ana sig till vad som finns i töcknet - det gillar jag!
      Kramar tillbaka från Eva

      Radera
  2. Vackert, vare sig det är med eller utan djur. Fin känsla i bilderna. kram Sophia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du som rör dig mycket i dessa trakter vet ju hur fantastiskt här är. Skogar eller sjöar - man kan välja vilket man känner mest för och göra en tur dit. Eller som vi gjorde ta allt på en gång. Maximal naturtillfredsställelse!
      Kram från Eva

      Radera
  3. Förutom Skogen och Sjön vill jag tillfoga ett tredje S nämligen Sällskapet!
    Tack för det!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Käraste väninna; utan ditt sällskap vore både skog och sjö mindre intressanta. Ditt sällskap maximerar naturupplevelsen - vi kan strosa långsamt, titta var och en på sin lilla naturbit, diskutera, vara tysta, jämföra, viska, skratta, gråta, mumsa smörgåsar, klättra, hasa och bli trötta tillsamans!
      Hoppas att vi kommer att orka länge, länge!
      Kram,
      Eva

      Radera
  4. De här bilderna väcker den där sidan hos en som inte är så utåtriktad och som är som en folkvisa i finska visors moll. Jag trivs utmärkt i den. Själv är man vackrare i det dunkla ljuset och man måste inte vara så jävla glad hela tiden...Perfekt!
    Sagolika bilder!/Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så poetiskt du uttrycker dig Anja! Själv har jag många ickeutåtriktade sidor (många fler än de utåtriktade!) som trivs i det tysta och tillbakadragna. Om man dessutom vandrar med sin bästa väninna då behövs inga ord och då behöver man inte heller vara glad alltid.
      Tack för dina ord!
      Eva

      Radera
  5. Helt fantastiska bilder. Blev speciellt förtjust i den sista med fågeln som lyfter. Den bilden ser ut som en målning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det Märit! Fågeln, som ju är en skarv, fångades på bild i din närmsta sjö som ju är så förtrollande vacker från alla stränderna. Jag gillar faktiskt själv bilden med sin suddighet och lite obestämbara bakgrund. Vi kan ju låtsa att den var tänkt att bli just så där oskarp!
      Må så gott.
      Eva

      Radera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!