torsdag 20 september 2012

Fågelfotograferingsfiasko!




Söndag.
Vackert väder, blåsigt.
Fågelskådning och test av mitt sprillans nya telobjektiv.
Fåglar skådar man lämpligast i Falsterbo just nu.

Jag satte mig och stirrade ut mot havet och mot dammarna nedanför mig.
De "riktiga" fågelskådarna - de med två meter långa kikare - satt och tittade mot rakt motsatt håll, nämligen in mot land.

"I den stora flocken där uppe flyger det bland annat en gulärla", hojtade en man som tydligen var den söndagens fågelguide vid fågelstationen.

Sjuttiofem tvåmeterskikare riktades rakt upp mot zenit och hittade genast gulärlan.
Ett teleobjektiv försökte göra samma sak. Det såg bara himmel...
Teleobjektiv låtsades vara ointresserat av gulärlor och fortsatte att titta på de harmlösa och oidentifierbara sjöfåglarna i dammarna.




Efter några timmar - sköna - tröttnade teleobjektivet och kära maken och vi körde vackra vägar mot hemmet.
Ögonen spanade efter tänkbara fotoobjekt. Gärna något som flög långsamt mot teleobjektivet.
På en absolut rak linje!

Sådana djur fanns icke!
Bara sådana som flög på fel håll!




Vi gjorde en avstickare ut till ett märkligt område utanför Malmö som heter Klagshamn.
Ett stycke vildmark nära staden.

Där satt en fågel alldeles stilla och lät sig fotograferas.
En sjuk åda!

(Jag höll mig på avstånd och vi lämnade henne i fred så fort vi bara kunde - förmodligen dog hon senare. Stackaren.)




Lite närmre hemmet flög några glador över ett nyplöjt fält.
De blev små prickar på bilderna trots mitt 400-objektiv.
Dumfåglar!
Fegfåglar som inte kan komma fram och posera!

Jag fick hålla mig till måsarna.

Jag bryr mig inte ett dugg om glador!
Och lika lite om gulärlor!




God kväll säger skogseva.

12 kommentarer:

  1. Vad är väl en gulärla mot en mås? Jag bara undrar?! Slätt intet! Bättre fångst nästa gång! ;-)

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen håller jag med dig Ruben - måsarna är mycket mer fotovänliga = (för mig i alla fall) snygga på bild.
      Jodå, det dröjer inte förrän jag ger mig ut igen. Träning, träning, träning!
      Må så gott du också.
      Eva

      Radera
  2. Kära du, hur många gånger har vi inte redan konstaterat, att fågelfotografering måste vara bland det svåraste man kan ge sig på i fotoväg. Att försöka fånga dessa rara, som alltid tycks vara på väg någon annanstans eller i alla fall på fel plats, mot fel bakgrund eller fel i förhållande till ljuset …
    Och inte hjälpte det stort att försöka med genvägen, att gå på kurs för den, som vi tyckte kunde allt…..
    Det räcker definitivt inte heller med ett nytt Tele även om det i slutändan krävs för att få bilderna vi båda suktar efter.
    Det krävs massor av Träning.
    Massor av Trial and error.
    Massor av Tid.
    Allt för att bemästra Tekniken och sätta den i ryggmärgen för att kunna reagera blixtsnabbt när Tillfället väl uppenbarar sig. (Vilket också kan ta Tid.) (Påminner mig om skolans läxor, som man måste lära sig utantill för att kunna rabbla i sömnen).
    Men framför allt krävs Tålamod. Och ännu mer Tålamod.
    Så håll ut!
    Men du, jag gillade verkligen måsfotot!
    Själv är jag överhövdans Tacksam över mina bilder på hägrarna sist vi var ute. (Finns nu på fotobloggen.)
    Men så har jag också tränat. Och tränat. Länge, troget och tappert……
    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det första befäst sedan länge, så besvikelsen känns inte alls betungande! Ändå kan jag inte låta bli att uttala F-ord inför fåglarna som ständigt flyger eller flaxar åt fel håll.
      Jag tröstar mig med att ytterligare tusen fågelfotograferingstillfällen kommer. Förhoppningsvis tillsammans med dig! Tålamod finnes i övermått, det tror jag att du vet.
      Och du.. jag gillar också måsfotot. Trots relativ oskärpa på det som borde vara skarpt. Men det är något med färgerna, flykten och ljuset...
      Ska alldeles strax kolla dina hägrar, mina blev inget vidare.
      Kramar.
      Eva

      Radera
  3. Hej. Vilka fantastiska bilder du tar, mina komplimanger!
    Hörde också att vi hade gemensamma bekanta :)
    Om din kompost: tror inte du måste mellanlagra den, använd till jordförbättring när du tömmer Johannan bara, så blandas den ut med befintlig jord.
    Ha det gott!
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Anette, jag bugar mig och gläds åt berömmet!
      Ja, vi har ju det - det hade jag ingen aning om. Konstaterade vid samma tillfälle att det är vackra trakter ni bor i, hittills ganska outforskade för maken och mig.
      Tack för tipset om komposten, jag ser verkligen fram mot att få använda den i rabatterna!
      Må så gott du också.
      Eva

      Radera
  4. Hej Eva! Det måste varit den japanska starren du fick av mig i somras, och jag har mer! Så det är bara att komma och hämta, och kanske passa på och få en fika i vinterträdgården?
    Välkommen! Men ring eller maila först.
    Kram,
    Katarina
    PS Jag tycker, återigen, det där med fågelfotografering verkar svårt, tror inte det är något för mig, jag föredrar när mina modeller håller sig någorlunda stilla. DS

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jomen det var det nog, ser så ut när jag googlar på den i alla fall. Hämtar gärna fler, med eller utan kaffe! Tänkte mig dem som bottenplantering till mina vita phlox.
      Nää, bry dig inte om fåglar de bråkar alltid med en - blommor är mycket snällare!
      Kram från Eva

      Radera
  5. Inte det lättaste i världen att fota fåglar. Jag är verkligen avundskuk på dig som har varit i falsterbo och skådat. Vi längtar dit jag och maken. Kram Pia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nää du, verkligen inte lätt!
      Men Pia inte behöver du vara avundsjuk - du har ju ett annat hav och en annan kust att rekreera dig vid. Men så är det väl, man längtar efter det man inte har. Jag efter klippor och du efter sandstrand!
      Ha det så gott.
      Eva

      Radera
  6. Klagshamn är ett av mina favoritställen. För hästarna skull såklart och för att rida eller promenera i den härliga miljön därute.
    Om fröerna tror jag att om jag skickar dem med mannen(min alltså)för vedarebefodring är jag rädd att de fastnar nånstans på vägen eller glöms bort så jag skickar(men har inte adressen)dem hellre direkt till dig, eller spar dem till vi ses igen.
    Kram :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det ett märkligt och vildvuxet, men härligt ställe. Under de år vi bodde i stan cyklade vi ofta ut dit med picknickkorg på pakethållaren - till vårt eget lilla smultronställe.
      Jag tycker att du kan spara fröna tills vi ses vid nästa svetstillfälle, jag vet hur det är med män som har tankarna på helt andra håll!
      Må så gott och kram från Eva

      Radera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!