fredag 17 juni 2011

Transformering

Vår ljuvliga, men alltid så sjukdomsdrabbade ros, Aicha har äntligen slagit ut med en frisk blomma!
När sommarens första Aichaknoppar är på väg att öppna sig kastar sig aspglansbaggarna över dem och glufsar i sig stora stycken. Kvar finns trista, trasiga blommor som inte är någon prydnad för trädgården. Häromdagen när solen behagade lysa så vackert över oss fanns en underbart gyllengul och fullständigt felfri blomma i Aichaplantan. Inte en aspglansbagge inom synhåll - härligt!
Men det förstås...
När jag tittar lite närmare på 'översta våningen' i rosen, som är ca 130 centimeter hög, så är hon ju som vanligt inte så frisk i bladverket. Ganska sjuk till och med. Gulnande blad fulla av svarta fläckar = svartfläckssjuka. Inte så vackert.


Och vad i all sin dar är det för färg på blommorna längre ner på Aichabusken?
ROSA!
Små söta rosa saker bor i Aichan.




Jodå, hennes vilda jag håller på att ta över!
Alla nya skott som kommer är vildrosskott och nertill ser rosen mycket friskare ut.
Nu får naturen fortsätta med transformeringen - Aicha kommer sakta men säkert att återgå till sitt vilda och rosa ursprung.
Rosbusken blir kanske inte lika vacker, men den blir säkert mycket friskare!

Back to nature..


God afton önskar

skogseva

4 kommentarer:

  1. Ja, jag har lite hatkärlek till rosorna! De kan ju vara helt underbara, samtidigt urfula med alla sina sjukdomar. Men doften är så ljuvlig så utan dem vill jag absolut inte vara!
    Trevlig helg!
    Hälsningar
    Katarina

    SvaraRadera
  2. Katarina:
    jag håller fullständigt med dig! Dessvärre har vi haft alldeles för många sorter där den ena har varit sjukare än den andra. Nu har vi bestämt att de rosor som trivs hos oss och inte blir sjuka satsar vi på, de andra får vara, oavsett hur åtråvärda de är! Följden är att vi har ett antal Rosa Helenae, några New Dawn och i stort sett inget mer. Och doften - ja, den får vi ju med honungsrosorna!
    Trevlig helg till dig också önskar
    Eva

    SvaraRadera
  3. Jag håller som bäst på att vela över mina rosor som även de är mest bedrövelse att se. Jag känner att jag närmar mig steget när jag gör som du och tar bort de som inte klarar att växa och se någorlunda ut här.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Lotta:
    jag tror att det är ett klokt beslut! Det är så trist när man hela tiden pysslar och plockar och så blir det ändå bara sjukt och eländigt. Det finns ju faktiskt friska och väldoftande sorter att satsa på. Jag kommer aldrig mer att köpa någon ros som enligt böckerna kan "drabbas svårt av mjöldagg" eller "angripas av svartfläckssjuka".
    Fram För Friska Rosor!
    Kram

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!