På skogsvägen växer en, för just den vägen, udda liten växt - en nattviol.
I den gröna dikeskanten sticker den upp sin tre decimeter höga stängel med vita, halvt genomskinliga, blommor på. En ensam orkidé bland det gröna simpla, vanliga - äxing, tåtel och svingel.
Vi såg den första gången för två veckor sedan. Den är inte så särskilt iögonenfallande. Verkligen inte!
Men ändå...
Absolut avvikande från de simpla gröna grannarna.
Och från smörblommorna.
Och från kirskålen.
Tänk att den har fått stå i fred för plockande människohänder!
Ännu så länge...
God afton önskar
skogseva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!