Hundrova

Vi gjorde en tur till Malmö för att leta efter det blommande näsduksträdet i Rönneholmsparken. Enligt en anvisning skulle det växa vid parkens nördvästra hörn.

Det gjorde det inte.

Inte heller i det nordöstra.

Eller det sydvästra.

Och icke i det sydöstra.

Det kanske bara är en skröna - där finns kanske inget näsduksträd!

Men där finns stora Metasequoia glyptostroboides och andra märkliga, onamnade träd. Fy på dig Rönneholmspark som inte har namnskyltar på dina fina träd!

Ginko biloba med sina vackra blad behöver ingen namnskylt...



I en liten avkrok i en annan del av staden finns en raritet, hundrova.

Hundrova är tydligen sällsynt men förekommer på kulturmarker och vid hus och gårdar. Den är giftig, men användes förr mot bland annat vattusot och andtäppa. Under 1800-talets början togs den ur bruk som medicinalväxt. Det var nog klokt.

"Då roten, der den wäxer, skjäres jämt wid marken twärt af, och en tämelig djup grop gräfwes i samma rot, som strax med den afskurna delen betäckes, samlar sig efter et dygn en saft, som skedbladwis intagen, botar watusot: beröms äfwen mot maskar, conwulsioner och hufwudswaghet: utw. fördelas blånader, då skifwor af färsk rot påläggas, och håll och stygn med salfwa deraf. Denna wäxt klänger sig upför gjärdesgårdar, wäggar m. m. tjenar derföre wäl att betäcka plank, portar, lusthus m. m."

(Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av C. F. Hoffberg 1792)

God afton önskar

skogseva