Småfåglarna och jag satt i trädgården i godan ro och i gott samförstånd med varandra. Fast fåglarna satt kanske inte så mycket, utan flaxade mest runt i sin iver att fylla magarna före mörkrets inbrott. Jag satt däremot stilla på en trädgårdsstol i ett hörn några meter från utfodringsstället. Det tar inte många minuter för dem att vänja sig vid människan med det långa kameraobjektivet.
Titorna är många och jag lär mig nog aldrig att skilja mellan en- och talltita, men en kvalificerad gissning är att detta är en talltita. Just denna individ känner jag igen, den har ett sår eller en blodig svulst över sitt vänstra öga, men verkar klara sig utmärkt ändå.
Talgoxar äro lego...
..och tillsammans med blåmesarna nästan tröttsamma i sitt mångfald.
Till och med hackspetten vågade sig fram i min närvaro, annars låter han sig knappast ens fotograferas genom fönstret - rädd för allt som fladdrar till i närheten.
Svartmesen, den lilla raringen, satt en stund på sin gren innan den började plocka, välja och vraka bland fröerna.
Allt var frid och fröjd och den skygga koltrasten satt bara några meter från mig och plockade i sig snö - undrar om hon blev kall i magen?
Då..
När jag satt med kameran riktad mot trädet svischade det till, alla småfåglarna pep och flög i ilfart bort från trädet och fågelautomaterna.
När jag sänkte kameran satt den där så stolt i snön.
Sparvhöken!
Själva tillslaget såg jag alltså inte men när hon/han lyfte fanns där ju definitivt ett bevis på jaktlyckan!
God kväll säger skogseva.
Oj, vilken dramatik! Och snygga bilder i vanlig ordning.
SvaraRaderaDramatik som nästan höll på att gå mig förbi trots att jag var så kroppsligen närvarande. Så går det när man har kameran klistrad vid ögat. Tack söta du för komplimangen!
RaderaEva
Så är det - restaurangen var ju öppen tänkte sparvhöken och fick lite mat han okså... Vackra bilder!
SvaraRaderaKram
Jo det här är hans matbord där han ständigt tar för sig och det har jag inga som helst synpunker på. Sparvhökar måste också äta och här hos oss har han hittat ett bra ställe där matbitarna nästan flyger in i munnen på honom/henne.
RaderaTack för vackra ord!
Kram, Eva
Så vackra bilder!!!!
SvaraRaderaTack snälla du! Jag har en fotoväninna som hade nog tycker att det här är helt ointressanta bilder och jag håller nästan med henne. Några ser ut att vara uppstoppade, men det är inte så lätt att få de små liven att agera framför kameran och om de gör det hinner inte kameran med riktigt. Men jag försöker i alla fall förbättra mitt fotograferande även om det inte är lätt.
RaderaMå så gott.
Eva
Så underbara fågelbilder! Helt underbart! /Anja
SvaraRaderaTack snälla Anja, du gör mig då glad med dina vackra ord! Rena turen att jag lyckades fånga något av jakten på bild, jag var helt inriktad på att hitta någon intressant rörelse bland de mindre fåglarna och nog blev det rörelse alltid. Men om de små liven inte hade skrikit så förtvivlat hade jag kanske inte ens upptäckt höken innan den lyfte igen...
RaderaEn skön helg önskar Eva
En Vildvittra i görningen. Mycket fina dramatiska bilder!
SvaraRaderaKarin
Vildvittra - kan man verkligen säga! Tack för det omdömet. I dag hade jag turen att få se sparvhöken slå fyra gånger innan den lyckades få tag på sin kvällsmat. Stod bakom gardinen och tittade på skådespelet och konstaterade att höken är en idog jägare som säkert gör av med många kalorier innan den får med sig ett byte!
RaderaTack för att du gav dig tid att lämna en kommentar när du tittade in.
Eva
Det kan man kalla jaktlycka - både med kameran och för höken. Otroligt tursamt, att den slog till precis när du satt redo med kameran.
SvaraRaderaUnderbara fågelbilder!
Har ni blivit insnöade på Romeleåsen? Här har det varit måttligt, så än har jag inte skottat gården.
Kram/Märit
Jag tror att höken ofta får slå många gånger innan den får med sig något, men chanserna är nog ganska stora här vid fågelborden jämfört med i skogen. I dag studerade jag den igen och såg när den tog sitt byte efter fyra försök. Gav mig inte tid att hämta kameran...
RaderaJovisst är vi nästan insnöade, snöplogen (åkklippare med blad) går varm trots käre makens ryggskott. Lagom är alltid bäst men med tanke på att vi bara är i december månad bådar detta inte gott för vare sig slitage på ryggar eller snöplogar... Var glad så länge ni slipper snöhögseländet.
Kram från Eva
Hos oss är det blåmesarna som äro legio, men jag får dem inte på bild så snyggt som du. Inte heller kattugglan, som visst tror det är mars redan, gick att fota. Konstigt, det var ju mitt i natten han väckte mig och jag sover alltid nära kameran, eller...:)
SvaraRaderaNä småfåglarna är svåra att få att fastna på bild, snabba som dom är. Snabb tid och ett alert avtryckarfinger är det som gäller!
RaderaDen som hade en kattuggla att fotografera... Våra håller till i skogen och ännu har jag inte sett någon i dagsljus. De hörs förvisso fast inte ännu här hos oss - din måste vara lite felprogrammerad!
Må så gott.
Eva
For en opplevelse! Det kaller jeg å bygge opp forventningene og så PANG! Denne har vi også hatt besøk av på foringsplassen, men vi har aldri lykkes med å ta så flotte bilder! Det er jo noe ekstra når disse skye rovfuglene kommer på så passe nært hold. Gratulerer Eva! Nå må du ikke sitte så lenge der ute at du blir kald da :)
SvaraRaderaJag kunde väl tänka mig att inte ens Ranten slapp de små marodörerna - fast jag har egentligen inget emot hökarna, de ska ju också leva.
RaderaJust nu fotograferar jag vråkar för fullt, jag har lagt ut lite godbitar åt dem och studerar dem inifrån huset, ett mycket varmare och behagligare sätt att leka fågelskådare! Och jag kan lova att det blir trevliga bilder också! Bevis kommer så småningom.
Kram från Eva