torsdag 4 oktober 2012

Skogen



Jag vandrar ut i skogen på andra sidan vägen.
Letar planlöst efter något att fotografera. Gärna fåglar - jag behöver träna på deras flykt.
Som vanligt är det stilla i skogen trots att vinden far fram där ute. Där ute på vägen och runt huset blåser det, men inte här.




En ekorre sitter i en gran och mumsar grankottsfrön. Den tjattrar lite åt mig som står och tittar på och stör honom i hans lunch och håller sig på icke fotograferingsbart avstånd långt där uppe i toppen.

Jag vandrar vidare över kullen, inte särskilt tyst för här finns ju uppenbarligen inget att fotografera i dag, när jag går rakt på en flock dovhjortar!
Den lilla vind som trots allt finns även här i skogen ligger rakt mot mig och ingen vittring har nått de känsliga hjortnosarna. Ett par trädstammar mellan mig och flocken har dolt mina rörelser och hjortarna står lugnt och fridfullt och betar nedanför kullen.




Jag kollar snabbt mina kamerainställningar och konstaterar att om djuren håller sig mellan trädstammarna kommer jag att få fina inramingar på mina bilder.

Inte bakom trädet lille vän!




Kalven flyttar sig snällt fram en liten bit.




Sedan gör jag något dumt.




Tror att jag ska kunna ta ytterligare något steg närmare flocken.
Den lille kalven har redan hunnit lära sig att man ska vara uppmärksam.
Han har hört mig.
Eller möjligtvis sett min rörelse.




Bråkdelen av en sekund tittar vi varandra i ögonen.




I nästa ögonblick är flocken borta!
Eftersom jag försöker dra mig in bakom en trädstam hinner jag inte ens se åt vilket håll de försvinner.
De flyger nästan ljudlöst iväg - snabbare än vinden.
Mycket snabbare än min kamerarörelse.
En flykt som inte heller går att fånga!




Och skogen ligger tyst och stilla igen...


Skogseva


8 kommentarer:

  1. Skogens poesi genom din kameralins. Dessa fyrfotingar är så fina så länge de håller sig utanför min trädgård - och det gör de! Jag har viltstaket...;)))!/Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära Anja. Faktiskt ett ganska poetiskt möte, poetiskt och ganska magiskt.
      Jag håller fullkomligt med dig om att fyrfotingarna är rara så länge dom håller sig utanför häckar och stängsel. Det är inte kul med uppätna rosor eller, som vi fick, en totalt uppäten berså. (Den hämtade sig så småningom.) Dock är jag mer rädd för besök av vildsvin och där hjälper inte alltid ens en eltråd...
      En skön helg önskar jag dig. Eva

      Radera
  2. Så fin öga mot öga bild .....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du.. det var lite speciellt att stå och titta en kalv rakt i ögonen. Skulle önska att jag kunde signalerat att jag var ofarlig. Just nu pågår ju jakten för fullt, så jag är inte säker att jag hade varit så övertygande. Häromdagen såg jag ett flak med jaktbyten, där fanns i alla fall ingen liten kalv men däremot en stor bock med imponerande skovelkrona.
      Må så gott önskar Eva

      Radera
  3. Fina bilder på dom vackra djuren!
    Snyggt med det fina ljuset mellan stammarna.
    Mariana

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är ju så vackra i sig själv så de kan ju inte annat än bli fina på bild. Och ja.. ljuset i den gläntan var alldeles förtjusande och trädstammar är ju också grafiskt vackra i motljus.
      En skön måndagkväll önskar Eva.

      Radera
  4. En söt lite sekvens - det är ju fantastiskt att vi har en sådan natur i Sverige!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack stumpan - finns det något som slår vår svenska natur, det tror jag inte. Och fri tillgång till den dessutom.
      Puss och kram.

      Radera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!