Festiva Maxima

Ridån har dragits undan och primadonnan har klivit ut på scenen.

En högrest, blek skönhet agerar i pionrabatten.

Hon har väntat ut de simpelt röda bondpionerna, manegekrattarna, för att slippa konkurrens. 

Bondpionens sista kronbladen har fallit till marken och frökapslarna står nakna - inget kan längre störa den vita skönhetens arabesquer.

Nu är det hon som spelar huvudrollen.

Hon bugar sig åt höger, hon nickar åt vänster.

Niger lätt och sprider en ljuv doft i rörelsen.

Visar underkjolen i vinden.

Den är kantad med skamlöst blodröda sidenband.

Ingen och ingenting stör primadonnans stora scensolo.

Hon vet att hon är den mest lysande artisten.

Den skönaste, vitaste, mest formfulländande.

Ännu en tid är hon rabattens stora primadonna.

Ännu en tid lyser hon med sin vithet i förmiddagsskuggan.

Men snart, mycket snart är det dags för konkurrenten.

Borta i kulissen väntar hon - Sarah!

God dag säger

skogseva

Finbesök?

Trädgården på åsen har haft ett udda(?) besök de senaste dagarna.

I 'runningen' bland nepeta och nävor har en hagtornsfjäril provianterat.

Vissa år sällsynt - vissa år vanligare förekommande. Finns bara i södra Sverige.

Några dagar har det fladdrat runt ett exemplar av den grafiskt vackra fjärilen här hos oss på åsen.

En betydligt vanligare fladdersak men med ett ståtligare och krångligare namn är liten tåtelsmygare.

Gladorange och knubbig har även den ätit sig mätt på våra blå blommor.

Ett litet lurvigt monster (den tillhör tjockhuvudfjärilarna - det ni!) som rör sig graciöst och snabbt mellan blommorna.

Alltid lär man sig något nytt...

God afton säger

skogseva



Hundrova

Vi gjorde en tur till Malmö för att leta efter det blommande näsduksträdet i Rönneholmsparken. Enligt en anvisning skulle det växa vid parkens nördvästra hörn.

Det gjorde det inte.

Inte heller i det nordöstra.

Eller det sydvästra.

Och icke i det sydöstra.

Det kanske bara är en skröna - där finns kanske inget näsduksträd!

Men där finns stora Metasequoia glyptostroboides och andra märkliga, onamnade träd. Fy på dig Rönneholmspark som inte har namnskyltar på dina fina träd!

Ginko biloba med sina vackra blad behöver ingen namnskylt...



I en liten avkrok i en annan del av staden finns en raritet, hundrova.

Hundrova är tydligen sällsynt men förekommer på kulturmarker och vid hus och gårdar. Den är giftig, men användes förr mot bland annat vattusot och andtäppa. Under 1800-talets början togs den ur bruk som medicinalväxt. Det var nog klokt.

"Då roten, der den wäxer, skjäres jämt wid marken twärt af, och en tämelig djup grop gräfwes i samma rot, som strax med den afskurna delen betäckes, samlar sig efter et dygn en saft, som skedbladwis intagen, botar watusot: beröms äfwen mot maskar, conwulsioner och hufwudswaghet: utw. fördelas blånader, då skifwor af färsk rot påläggas, och håll och stygn med salfwa deraf. Denna wäxt klänger sig upför gjärdesgårdar, wäggar m. m. tjenar derföre wäl att betäcka plank, portar, lusthus m. m."

(Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av C. F. Hoffberg 1792)

God afton önskar

skogseva

Skepparkroken

Vi gästar Skepparkroken en gång om året.

Vid vårt årliga besök blev vi serverade en god och närande lunch..

..medan en tokig koltrast rusade runt i trädgården och samlade in smågodis åt sina barn - samtidigt som den sjöng för oss!

Och det blev afton den första dagen...

Jag vaknade i arla morgonstund av den redan då gruvliga värmen och tog en stillsam promenad runt kvarteret. Ejderhannen (guding eller hälsing?) var avundsvärd - kunde doppa sig när han ville.

  

Min lilla svettiga promenad tog mig förbi denna märkliga häck.

Kanske inte så vacker. Säkert arbetskrävande. Definitivt originell!

Tillbaka till utgångspunkten.

Jag kastade mig utmattad i gräset.

Beklagade mig för myran, gnällde lite över värmen.

Myran slog dövörat till...

God afton säger

skogseva

Äggjanne

I dag tog jag mig tid att fotografera Janne, 'Jan van Leeuwen', mitt på dagen. I det hetaste och mest avslöjande solgasset var han en lika stor skönhet, som i gårdagens morgon- och kvällsljus!

Silkestunna vita kronblad som en skön krage runt hundratals guldfransar.

Eller, om man vill vara en mer opoetisk realist; som ett snyggt nystekt ägg!

God kväll säger

skogseva

Pionjanne

 I dag slog den på Bilka inhandlade silkepion, 'Jan van Leeuwen' ut.

Han står, planterad i en kruka, i den nya rabatten i väntan på att jag ska bestämma var hans permanenta boende skall bli. I den redan fullproppade pionrabatten passar han icke riktigt in. Han är lite för vit. Och lite för spröd (icke ett dugg manlig!) för att tampas med de knubbiga och mer robusta bondpionerna och de högbenta rosa 'Sarah Bernhardt'. Han får nog få en alldeles egen scen att agera på...

Jannes välfyllda inre..

..som ser ut som en havsanemon!

Jag fotograferad Janne i morgonljuset, just när han (en blomma ska INTE ha ett mansnamn!) öppnade sina kronblad. Vid middagstid när jag for runt som ett torrt skinn och rensade, kanthögg och planterade var pionen fullt utslagen, men då fanns ingen tid över för fotografering. Före käre makens och min middag, vid sjutiden i kväll, var Janne redan på väg att lägga sig!

Om han hade haft sina kronblad öppna en liten stund till hade den stilige pionen kunnat kika in i växthuset och se att vi åt laxburgare med  fräsch sallad till!

Om det hade varit av intresse för honom...



God afton säger

skogseva

Blått!

"Och varför har jag inte planterat nepeta i framsidesrabatterna tidigare?"

Så tänkte jag när jag såg hur fint det blev.

Nyplanterat.

Nepeta och salvia.

En blåelseblå kombination.

Varför har jag inte planterat detta blåfina för länge sedan?



Då kom jag på varför.

Vi har tre katter som älskar att rulla sig i nepeta.

Väldigt sent att komma på det fullgoda skälet att icke plantera nepeta...

Godnatt säger

skogseva