lördag 12 mars 2011

Sångpremiär

Ännu en dag med krattningsarbete. Feta, blöta och äckligt tjocka lövkakor är bortkrattade från olika ställen i trädgården. Inte så totalt att allt skydd är borta från det spirande, men tillräckligt för att jag ska må bra när jag ser mig omkring. Är det ovanligt mycket löv i trädgården i år? Blåste det inte tillräckligt i höstas? Jag kan i alla fall inte minnas att det varit så mycket krattande tidigare vårar.

När jag petade lite i kletet runt nävorna satt det några små nyfödda gröna blad och kurade i jordytan.



Och även om det är långt till blomning börjar knopparna svälla i fågelbärsträdet. Blir det några bär i år? I fjol var det nästan tomt i träden, men i förrfjol fanns det bär i sådana mängder att vi inte behövde konkurrera med trastarna om dem - de fick äta högst upp i träden dit vi inte nådde medan vi plockade från de nedre grenarna, som formligen dignade under bärtyngden.



Medan jag stod och beundrade listen av lavendel runt växthuset (den låg tillplattad och eländig när snön försvunnit men den har rest sig och ser nu ofärskämt pigg ut) sjöng taltrasten för fullt från en trädtopp i skogen. Tidigare i dag på vår väg hem från gymmet hörde vi lärkan för första gången.

Vårsignaler!




Men varför sjunger inte koltrasten för oss?



God eftermiddag önskar

Skogseva

10 kommentarer:

  1. Tack för titt hos mig.
    Här var det minsann riktigt vårlikt, till och med små gröna blad:) Jag fortsätter väl min väntan på våren och hoppas att du har rätt när du säger att den snart kommer till mig......
    Ha en fin fortsättning på helgen!

    SvaraRadera
  2. Billan: De små gröna bladen får nog fortsätta att gömma sig ett tag till, vindarna blåser fortfarande snåla och minusgraderna är inte långt borta men snart, snart... Våren kommer till slut både här i söder och längst upp i norr.
    Trevlig söndag önskar
    Eva

    SvaraRadera
  3. Jag har också hört (och sett) lärkan. Ett duvpar kuttrade ett tag igår men trastarna tiger fortfarande. På marken är det fortfarande ont om vårtecken. De få blad och knoppar, som stuckit upp är nu borta och jag inser, att jag närt en orm vid mitt bröst, när vi utfodrat fasanerna i vinter. Alla späda skott emottagets tacksamt som en efterlängtad dessert efter vinterns torrfoder. Hur var det? Ville du inte ha ett gäng fasaner i din trädgård....?
    Sura tongångar från mig alltså men
    varma kramar
    Eva

    SvaraRadera
  4. Prästgårgsväninna: Och jag har hört bofinken..
    Småblommorna på marken stagnerat i utvecklingen och jag har inte sett till en enda fylld snödroppe ännu. Undrar varför. Att ha en egen liten fasanflock är tydligen både på gott och på ont. Trevliga fotoobjekt men samtidigt ovälkomna när det börjar våras och småsaker sticker upp ur jorden. Inte lätt att vara trädgårdsägare och vilja ha och inte ha... Om de inte tuggar i sig små tulpanuppstickare (Concerto!) kan jag tänka mig att få hitforslat ett par fasaner, gärna tuppar så blir det ingen tillväxt!
    Lika varma kramar tillbaka från mig
    Eva

    SvaraRadera
  5. Tack ska du ha för ditt besök i min blogg! Ja, jag tycker som du när det gäller de olika klimaten och trädgårdsintresserade - hos oss är det ännu 50 cm snö så det är ganska långt till era förhållanden: ni har så vårigt därnere...

    Kram
    Sari från Puumuli

    PS. Vår katt är orientaliskt långhår till rasen.

    SvaraRadera
  6. Oh vad jag skulle vilja ha så mycket barmark som du, det är bara att vänta.
    Fåglarna är i allafall vår ystra man märker på dom att det går mot vår.
    Har satt upp nio st. fågelholkar i dag och hoppas dom blir bebodda i vår/sommar.
    Mariana

    SvaraRadera
  7. Hej Eva!

    Tack för att du tittade in hos mig och skrev en hälsning. Det gjorde att jag hittade till dig och din härliga blogg. Så långt våren kommit hos dig. Ingen snö. Här ligger djupt med snö i trädgården, men det är i varje fall plusgrader och snön rasar från taken. Läste ditt underbara kåseri om den ondsinta haren. Vi är nog många som känner igen oss. Här är det rådjuren och kaninerna som kalasar.

    Ha det så bra!
    Anita

    SvaraRadera
  8. Sari från Puumuli: Visst är det intressant att jämföra hur trädgårdar kan bli utifrån våra olika förutsättningar vad gäller klimat, jordmån och allt annat som inverkar på det vi sår och sätter. 50 cm snö i mitten av mars har respekt med sig, men jag kan tänka mig att när dagsmejan kommer så försvinner den ganska snabbt, eller...
    Kram från Eva

    SvaraRadera
  9. Mariana: Det har onekligen sina fördelar att bo så långt i söder som vi gör, våren brukar ju starta här hos oss! Å andra sidan... barmarksfrost är inget vidare, så vi hoppas att det inte blir så mycket av den varan. Och fågelholkar, ja det skulle jag/vi satt upp nya för länge sedan. Några ramlade ner i vinter och någon lade bålgetingarna beslag på, men det kanske fortfarande går att sätta upp till de fåglar som är lite 'sena' av sig.
    Må så gott säger
    Eva

    Anita:
    Tack själv, kära du - det är roligt att hitta nya och läsvärda bloggar och dina bilder gav ju definitivt mersmak!
    Visst skulle man önska att våra trädgårdar kunde vara helt befriade från allt vad knaprande, gnagande, trampande, grävande och i övrigt förstörande djur heter. Å ena sidan är det ju förtjusande med ett litet rådjur som står och betar i det gröna, å andra sidan är det enbart ett vidrigt monster om det råkar vara favoritrosen som hamnar i rådjursmagen! Enda trösten är väl att monstren inte förstår hur ledsna vi blir över deras framfart. Här har vi inte så många rådjur men desto fler hjortar, vidsvin, sorkar, mullvadar och grävlingar. Bara att acceptera om man vill bo i skogen, hälsar
    Eva

    SvaraRadera
  10. Billan:
    Jag tittar mer än gärna in hos dig fler gånger och följer vårens framsteg hos dig och vad som händer och sker i ditt växthus när du lyckats skotta fram det! Jag är nyfiken på hur det kommer att se ut hos dig till sommaren! Må så gott önskar
    Eva

    SvaraRadera

Om du skriver några ord blir jag väldigt glad. Jag läser alla kommentarer med stort intresse och om jag inte svarar beror det antingen på att att jag rest till bortre Indien eller att jag är död!