tisdag 30 november 2010

Vad har ni i ert uthus?

Jägarna som håller efter viltet här i våra skogar knackade på och undrade om vi ville köpa ett rådjur. Så klart att vi ville köpa ett rådjur!

Rådjuret skulle levereras under måndagen.

Det gjordes också, det var dock icke något rådjur utan en hjort!

Språkförbistring? Jaktlaget kommer från Danmark. Är rådjur och hjort detsamma i Danmark?

Nu hänger den finaste unghjort i vårt uthus.

Den ska bara styckas.

Av två som aldrig har gjort det förr...




God middag önskar

Skogseva

måndag 29 november 2010

Halskskyddsfrånvaro

Gissa om vi kommer att tröttna på sådana här bilder i vinter!

Jag gick en promenad för första gången på länge. Måndagar är annars bridgedag, men att åka iväg var icke att tänka på när snön föll horisontellt. Jag grävde fram mina halkskydd - nej, jag går inte ut vintertid på våra hala skogsvägar utan sådana - bara för att finna att de var trasiga. Att jag aldrig kommer ihåg någonting! Jag skulle ju beställa nya i fjol...




Det var inte ett dugg halt, bara krasigt fruset under mina fötter. Och så pudrat med ny snö ovanpå det frusna. Och tyst så när som på vinden som for omkring och brusade lite bland granarna. Och som blåste snö i ögonen på mig och i ögat på kameran. Men det gjorde inte så mycket, jag gick ju stadigt på den frusna marken, jag behövde inte se hela tiden...




Ute på 'stora' skogsvägen var det plogat och fint. Och halt! Absolut inte gjord för äldre damer utan halskydd. Men man kan alltid gå lite vid sidan om. Ute i vägkanten där plogen har lagt upp snöhögar.




Skåneleden låg otrampad så jag fortsatte ute på vägen. I vägkanten. Ända tills jag var hundra meter från hemmet...

Då föll jag som en fura. För att jag gick baklänges ett par steg när jag skulle fotografera ett jakttorn i snöfallet. Kameran som hängde runt halsen for iväg flera meter. Tjockmössan for ännu längre. Jag gjorde en ordentlig luftfärd, gjorde som i tecknade serier - låg stilla horisontellet i luften en stund - och landade sedan på rygg.
Gick raka vägen hem och beställde nya halkskydd.

Jakttornsbilderna var inget att spara på - gråa och snöiga.


God seneftermiddag önskar

Skogseva


söndag 28 november 2010

Piassavaskottning

Hur ska växthustaket klara sig i år?
I fjol knäcktes några glas, det gick nämligen inte att skotta undan snön i samma takt som den dunsade ner på taket och till slut ståtade det lilla huset med ett präktigt och tung snötäcke. Jag tror inte ens att jag tänkte så långt som till knäckta rutor. Tyckte bara att det var vackert med snöluvan..



I år ska det skottas! Piassavakvastens kant är utmärkt för ändamålet. Och jag, som alltid undrar över märkliga ords ursprung, var naturligtvis tvungen att googla på 'piassava'..

"Piassavakvast är en kvast med långt skaft, där kvastens strån är fästa vid ett platt, oftast rektangulärt trästycke. Den är avsedd för att sopa grova underlag som t. ex. cementgolv och trädgårdsgångar.Ursprungligen var kvastens strån de grova fibrerna från palmblad, men numer görs stråna även av styv plast. Namnet "piassava" härstammar från portugisiskans piassaba, som betecknar just palmbladens fibrer. I Sverige har ordet "piassavakvast" använts sedan mitten av 1800-talet."
(Wikipedia)



Hösthallonen hann aldrig bli riktigt färdiga innan kylan kom. Det sitter några omogna djupfrysta bär kvar och många outslagna blomknoppar! Bären var goda i smaken men om de är så sena hur ska de då någonsin hinna lämna någon skörd? Det blev egentligen inte någon strålande hallonskörd över huvud taget. Den blir förhoppningsvis bättre till sommaren när plantorna är ordentligt etablerade.



Den tjusiga Rubusskylten sitter fast i en planta som jag (slarvmaja!) glömt kvar i grönsakslådan. Den kördes ner tidigt i höstas bland den då fortfarande frodiga mangolden för att, var det tänkt, senare ersätta den trista vinstocken mot väggen. Den som det aldrig blev några vindruvor på, bara bladmögel. Nu skulle vi i stället ha ett trevligt och tagglöst björnbär som skulle blomma med snygga blommor.
Så var det tänkt.
Så blev det inte.
Undrar om den överlever vintern i sin kruka?

God afton önskar

Skogseva

lördag 27 november 2010

Fiat lux


Vad månne detta bliva?

En ful svart grop i marken. En spade bredvid. Knäskydd.

Pågående grävarbete - i snö och kyla!



Och vad är detta för en märklig svart ring som sitter fastskruvad i en betongplatta?



Och vad gör många meter lakritssnören på uppfarten?



Lakritssnören och betongplatta - finns det någon mening och något tanke i den kombinationen?



Vad ska det svarta röret som står på bänken i carporten vara till?



Nu börjar det så smått gå upp ett ljus...



Vår första funktionella utomhusbelysning!



Nu kan vi äntligen stänga vår eltråd om oss utan att behöva treva oss fram i det kompakta vintermörkret! Inte så totalkompakt just nu - snön lyser upp en del - men vad vi har längtat efter denna upplysning.
Prästgården är sannerligen full av vänliga och hjälpsamma människor.

God afton önskar

Skogseva


fredag 26 november 2010

Carduelis carduelis


En gäst vid fågelbordet som vi inte ser så ofta är steglitsen, men på förmiddagen satt några i snön och mumsade frön och socialiserar med sina artfränder. En osedvanligt färgrann fågel på våra breddgrader.

Eftersom jag inte är närmare bekant med denna pippi plockade jag fram lite fakta:

"14 cm. Lätt att känna igen. Rött närmast näbben, gula vingband och vit vid stjärtroten. Häckar sparsamt i de södra delarna av landet. Födan består av insekter bl.a. bladlöss som ungarna matas med och frön, gärna från tistlar och andra högväxande örter. Sången består av olika variationer av det mjuka flyktlätet ”tickelitt”. Locklätet ett strävt ”giiz”. Väljer sin boplats i parker, lundar och trädgårdar eller andra liknande öppna platser."
(Sveriges ornitologiska förening)





"Södra Sverige upp till ungefär Västmanland-Värmland är steglitsens häckningsområde - en del kan stanna i sydsverige under vintern men de flesta drar sig nedåt sydvästra Europa. Steglitsen lägger ofta två kullar i maj-juli - den första kullen i talldungar på slätterna, den andra ofta inne i trädgårdar och parker. Sången påminner om både grönfink och grönsiska, en snabb, kvittrande strof där alltid det karaktäristiska ”stickelitt” infogas. Namnet ”steglits” är troligen ljudhärmande: locklätet brukar bokstaveras ”stickelitt”. Men det finns en teori om att namnet importerats från slaviska språk genom burfågelförsäljare på medeltiden: steglitsen hörde liksom andra siskor till de populära husmusikanterna. Hos oss har den också kallats ”is-bädla”, troligen för att man sett den söka föda i vinterståndare ute på snöfält."
(Sveriges Radio P2)


God dag säger

Skogseva

torsdag 25 november 2010

Förvaringsproblem

I dag målar vi med en svart pensel.

Tänker dystra framtidstankar.



Vår uppfart är bortemot fyrtio meter lång.

Det snöar.

Det kommer inte att sluta snöa förrän i februari.

Det lär blir många ton snö.

Var ska vi lägga allt?


Undrar

Skogseva

onsdag 24 november 2010

Grått

I dag håller vi oss till gråskalan.



Snögrå himmel.



Solrosfrögrå snö.

Ett vaksamt koltrastöga i det grå.


God dag säger

Skogseva


tisdag 23 november 2010

Thaibasilika?

Nu har ett nytt liv börjat för alla växter som flyttat inomhus - källaren för de stora och människohuset för de små, med ett undantag;  Euphorbian.

Så länge hon fick bo i det svala växthuset blommade hon snällt och var friskt grön. Men när hon skulle bo under vårt tak blev hon sur!


Jag kan uppenbarligen inte erbjuda henne det hon behöver, nämligen tillräckligt låg temperatur. Det enda svala rummets fönsterkarm är fullproppad av små bebisar och jag vägrar frysa för att Euphorbian ska må bra.

Hon kommer säkert att döden dö i stället för, som det var tänkt, lämna från sig sticklingar till nästa sommars krukfägring.


Här har vi ett lite roligare experiment!


Små skott som jag tiggt mig till från den stora, svartstammiga basilika som prästgårdsmadammen köpte när vi strosade runt på Löddeköpinge plantskola en solig dag i oktober. På plantskolan var man osäker på vad det var för någon basilika, men kallade den för thaibasilika. Kanske, kanske inte..



Det visade sig vara en planta som inte var/är helt lätt att förnya genom sticklingar. Några tvärdog bara av att jag tittade på dem.

Veklingar!

Jag gjorde ett levande experiment. Planterade ett antal skott i jord och satte ett antal skott i ett glas med vatten. "Jord"skotten dog till höger och vänster. Tappade först bladen i rasande fart och sedan knalldog dom. Förutom ett litet antal som hankar sig fram.

Och en säger en, som är ett riktigt A-barn!


"Vatten"skotten betedde sig på exakt samma sätt. Tappade blad och tjurade. Till och med ruttnade.

Otacksamma basilikor!

Men en dag fanns det några sytrådar i glaset med de sista tre sticklingarna. Sytrådar som satt fast i basilikorna och alltså var något slags rötter. Basilikarötter som hade blivit till i mitt glas i min fönsterkarm! Jag var stolt som en tupp över vad jag hade åstadkommit. Med viss hjälp av basilikan förstås...

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med de små raringarna, men sytrådarna ska kanske växa till sig och bli björntrådstjocka innan de ska ner i jorden.

Jag får nog fråga madammen...



Så här såg moderplantan ut när hon köptes i oktober och så här är det också tänkt att de små skotten se ut nästa sommar.

Om de får leva och ha hälsan.



God eftermiddag önskar

Skogseva

måndag 22 november 2010

Ställningsvariant

Jag lyckades ju bara hitta en ställning till mina två plättväxter.

Käre maken lovade slöjda till en likadan som den köpta. Efter en felmätning som resulterade i en väldigt söt, men fullkomligt oanvändbar, minivariant av den köpta ställningen blev resultatet så här:



Perfekt - om än någon centimeter större än den köpta.



Makens till höger, färdigköpt till vänster.

Jag gillar käre makens variant bäst!


God dag önskar

Skogseva

söndag 21 november 2010

Oljud

Det är något med våra fönster dessa grådagar...



En efter en dunsar fåglarna in i dem.

Ibland går det bra - den lilla kraken lyfter efter att ha hämtat andan en stund i blomlådan.

Vi har många matgäster i fågelbordet. I talgbollarna. I jordnötsautomaten. Många fåglar som kan misstolka fönsterrutorna.

När det dunsat riktigt hårt ligger fågeln alldeles stilla. Rör sig inte mer.

Jag hör ljudet hela dagen...

Duns!

Duns!

Duns!


Skogseva

lördag 20 november 2010

Växtpussel

Som vanligt blev det vinter med en gång här upp på åsen. Regnet som föll på låglandet blev snö här på höjden. I absolut sista minuten skulle växthuset evakueras, de stora plantorna ner till slutförvaringen i källaren och alla bebisarna upp till fönsterkarmen i gästrummet.

Eftersom jag har utökat antalet övervintrare med sisådär tio hinkar margueriter utöver pelargoner, eucalyptus, liljor och en gigantisk ickehärdig julros, blev det ett pusslande för att få det lilla källarutrymmet att räcka till.
Just som vi var färdiga med pusslet och det bara fanns en smal 'skötselgång' kvar av golvytan kom vi på att rosmarinen var bortglömd...


Rosmarinen som inte precis är en pytteliten kruka som kan förvaras i en fönsterkarm utan en gigant som nästan kräver en hel vadratmeter golvyta! Nytt pusslande och lite mindre andningsutrymmen åt var och en av övervintrarna.

Nu var källaren en riktig djungel,



inte en vacker sådan men väldigt frodig!



Nöjda med kånkandet, pusslandet och slitandet med tunga krukor bar vi in lilla 'laxen' i växthuset och åt lunch i brasvärmen.



Den lilla ved vi har kvar från i fjol har legat på golvet i växthuset och var icke idealisk att elda med...



'Sura veden dåligt brinner
ögonen de bara rinner',
läste jag för barnen när de var små. Det var något om Anke Pankes vedaffär..



Röken lade sig som en grå angoramössa i fårhagen.

Och medan vi satt och tittade på den dimmiga dalen fick jag en obehaglig känsla av att något var bortglömt.

Något stort..

Två urnor som absolut icke ska vistas ute under vintermånaderna...



Nu var det inte lika roligt att börja omflyttning i den redan överfulla källaren. Urnorna är dessutom riktigt tunga och ingenting som man flyttar omkring hur som helst. Murgrönan i dem hade vuxit sig gigantisk under sommaren och stora 'släp' klipptes av för att göra de snöklädda urnorna mer lätthanterliga. Det fanns, trots vårt pusslande, inte många kvadratcentimeter kvar för dem i källaren.

Men det gick!

Jag har ingen aning om hur jag ska komma åt att vattna - men det gick!


God afton önskar

Skogseva

fredag 19 november 2010

Mina plättar..

..i luften, eller 'Muehlenbeckia volcanica' som den heter på finspråk, har bott i växthuset ända fram till för ett par dagar sedan. Det var två stora och rufsiga plantor som hämtades in från sitt sommarboende - djupt och friskt gröna hade de tydligen mått väl av sin förlängda semester. Att hitta snygga krukor i rätt storlek var inte så lätt visade det sig när Prästgårdsmadammen och jag for på kruksafari i sydskåne. Det finns många konstiga och fula krukor som säljs på konstiga och fula ställen... På Tirup, som ju inte hör till de fula ställena, hittade vi enkla terrakottakrukor från Gränsfors.

Enkelt är vackert..




Min tanke har hela tiden varit att ansa och tukta kalufserna på 'plättarna' och i en butik utanför Lund hittade jag en ställning som var perfekt att binda upp plätthåret mot. EN ställning! Varför är det alltid så? Nu står alltså i köksfönstret en välflätad dam och en som har ett hårsvall som väller ut över fönsterkarmen.



Käre maken är ombedd att försöka åstadkomma en liknande ställning till det vildvuxna hårsvallet. Tre bågar. Sex pinnar att sticka i jorden. Det kan väl inte vara så svårt?



När jag höll på att reda ut svallet på den oflätade damen hittade jag oönskade fynd! 



Hårlössbehandlingen påbörjas i morgon...


God afton önskar

Skogseva

onsdag 17 november 2010

Äpplet


Vinterhalvåret är på ett sätt en guldålder - det är då det finns det tillgång till svenska äpplen: Aroma, Åkerö, Cox´s Orange, Katja, Gravensteiner, Signe Tillisch, Ingrid Marie.
Och så finns det

ÄPPLET:

Rubinola!



"Storleken är medelstort med en gyllenröd färg på en intensiv gul bakgrund. Skalet är tunt och blankt, men vid lagring blir skalet fetare. Fruktköttet är ljustgult, fast och krispigt. Smaken är saftig och lätt syrlig. Har den högsta C-vitamin värdet bland dem mer kända äppelsorterna. Ätäpple."
(Tord Erikssons frukt)



"Ätäpple" var det...

Det är vid den här årstiden som jag ändrar devisen "Ett äpple om dagen" till "Sex äpplen om dagen".

Just nu är jag frisk...


God afton önskar

Skogseva



måndag 15 november 2010

Win-win

Nu har vi börjat mata småfåglarna för att hålla dem vid gott hull under vintern. Ett litet tack för att de (förmodligen) befriade oss från stora mängder mygg och flugor i somras.


Vi matar fåglarna med dyra frön under vintern så håller de insektsfritt under sommaren och vi slipper köpa dyra och ineffektiva myggmedel.  

En riktig win-win situation! 


God dag önskar

Skogseva

söndag 14 november 2010

Nästa sommar...

Utanför fönstret har det bara varit grått, trist och regnigt idag. De sista utekrukorna är tömda på sitt vissna innehåll, kladdiga löv är bortkörda, en fälla satt i ett försök att fånga en envis mullvad/sork, som med en dåres envishet bökar upp hög efter hög i det som i somras var en grön och tämligen oförstörd gräsmatta.

Grådagar som idag har jag svårt att minnas hur vacker sommaren var.



Men den var tydligen alldeles fantastiskt ljuvlig...



Jag måste nog lära mig att sitta stilla och njuta,



och inte hela tiden ha nya projekt på gång.



Nästa sommar ska jag bara sitta ner och titta på härligheten...



..och kanske, kanske dra upp ett och annat ogräs om något sådant skulle dyka upp,


lovar

Skogseva

lördag 13 november 2010

Trädplantering

Det blev ett perfekt eftermiddagsväder för att gräva en liten grop i trädgården. Metasequoian, som övernattat liggandes på gårdsplanen, kördes på "säckakärran" till sin nya boplats i slänten strax nedanför bersån. Genom den praktiska strumpan av säckväv stack hennes stackars sargade rötter ut.



Snabbt ner med sequoian i den rymliga gropen där hon fick släcka sin törst med ett par kannor vatten.
Hon var inte så  lättfotograferad där hon stod i det ofördelaktiga ljuset.



Jag ställde mig under henne, kikade upp mot hennes topp och försökte föreställa mig hur hon kommer att se ut om sisådär femtio år...



Så här kanske....



(Bilden lånad från nätet.)

Men då är det andra människor som vårdar henne.


God lördageftermiddag önskar

Skogseva